Alba August om skådiskarriären, artistdrömmarna och att vara Anakin Skywalkers syrra

Alba August

”Alla utom vi”-aktuella stjärnan om att kombinera artist- och skådiskarriären, att vara Star Wars-dotter och varför Köpenhamns mentalitet är toppen.

Rasmus Blom | Foto: Rickard Eriksson  |  Publicerad 2021-03-22 10:17  |  Lästid: 4 minuter

Du är aktuell med tv-serien Alla utom vi och hitsingeln Lights. Har du alltid haft artistdrömmar?

– Nej, jag har haft fullt upp med mina skådisdrömmar, vilket jag fortfarande har. Men jag har alltid älskat att sjunga och det är inte förrän nu jag har börjat skriva musik. Det är en helt ny värld. Det är så svårt och så fett. Väldigt abstrakt jämfört med skådespeleriet.

Hur började det?

– Jag satt och sjöng när vi drack öl efter en filminspelning i Tyskland och då frågade en kille i teamet som heter Tobias om jag inte ville ses och jamma någon dag. Vi spelade in några låtar och skickade runt till olika skivbolag – och sjukt nog nappade alla. Nu har jag Universal Music i ryggen, vilket gör att jag håller igång musiken och får gjort saker.

Kan artisteriet komma att konkurrera ut skådespeleriet?

– Det beror helt på projektet. Får jag ett roligt gig samtidigt som ett filmerbjudande måste jag väga dem mot varandra. Men det finns inga skådisar som filmar året runt så det funkar bra att kombinera med musiken. Dessutom tror jag att artisteriet kan ge något till skådespeleriet och vice versa. Jag ser inga konstigheter att göra båda. Jag ser mig som en konstnär.

Om du fick välja mellan en fullsatt Alba August-konsert på Madison Square Garden i New York eller en fullsatt teater med Alba August i huvudrollen på National Theatre i London, vad hade du valt då?

– Jävligt bra fråga. Hade det varit en otroligt bra pjäs skulle jag välja den, men det är inte lätt att göra bra teater. Jag låter som en snobb nu, men var tionde föreställning är fantastisk och allt däremellan är det inte. Känner jag mig själv rätt skulle jag göra båda, köra slut på mig fullständigt och ligga i fosterställning hemma i soffan efteråt utan att ha kunnat njuta av varken det ena eller andra.

Var det där hämtat ur verkligheten?

– Ja, någon gång i månaden ligger jag helt slut i soffan och funderar på hur jag ska få ihop allt. Jag är inte så realistisk. Jag bokar ofta in jobb, intervjuer och middagar på samma dag. Det har nog att göra med att jag är så känslostyrd, i stunden låter allt så kul och då kan det vara allt från att spontanboka resor till att tacka ja till stora projekt.

Hur gör du för att inte bli utbränd?

– Jag har lärt mig att prioritera återhämtning och egentid, för mig är det väldigt hälsosamt att få vara ensam och samla energi. På så sätt är jag väl det man kallar introvert.

Vad gör du när du inte jobbar?

– Jag donar mycket. Städar utan att städa, går runt och flyttar saker. Sedan älskar jag att titta på tv. Jag skulle hellre dö än att leva ett liv utan tv. I stressiga perioder blir det mycket reality-tv. Jag älskar reality. Jag har plöjt alla säsonger av Paradise Hotel och Keeping up with the Kardashians.

Alba August är aktuell med discover+-serien ”Alla utom vi” och singeln ”Lights”. Foto: Rickard Eriksson

Vilka uppoffringar har du fått göra för karriären?

– Tid med de jag älskar framför allt. Att jag jobbar mer än att umgås med mina nära, trots att de är min högsta prioritet. Det går inte ihop riktigt. Men det är svårt att träffas när man är i Trollhättan och filmar i två månader. Min mardröm är att bli en ensam workaholic. Det blir väl så när man har fått smaka på kickarna, så fort de försvinner vill man ha dem igen. En annan sak man offrar är sin omedvetenhet. Man blir så medveten om sitt eget utseende av att sitta framför en spegel i två timmar innan en filminspelning eller att se sig själv på kamera hela tiden. Jag önskar att man bara kunde skita i hur man ser ut.

Vad fick dig att tacka ja till nya serien Alla utom vi?

– Det var nog att det kändes mysigt. Jag hade gjort så mycket tunga grejer, som filmen Unga Astrid som handlar om en kvinna som tvingas lämna ifrån sig sin bebis och Netflix-serien The Rain som var tre säsonger av misär där alla bara dog hela tiden. Så fick jag läsa det här manuset och attraherades av att tonen var så lätt, trots att det är ett allvarligt ämne om ett par som försöker skaffa barn. Det kändes som ett behagligt projekt.

Var det lika behagligt som du trodde?

– Nja, det visade sig vara ett enormt lass att dra eftersom det är jag och Björn (Gustafsson, reds.anm) i varje bildruta. Det var så djävulusiskt mycket text att nöta. Men det var ändå kul.

Vilka är dina förebilder inom skådespeleri?

– Michelle Williams är intressant att titta på och aldrig fåfäng i sitt spel, jag kan ha svårt att leva mig in i berättelsen när det finns ett poserande. Sedan gillar jag danska Trine Dyrholm, det finns många bra i Danmark.

Vilka regissörer skulle du vilja jobba med?

– Lukas Moodyson och Ruben Östlund i Sverige, och Susanne Bier och Thomas Vinterberg i Danmark. De har alla sin egen stil och man vill ju göra något originellt.

Din mamma är skådespelaren Pernilla August, din pappa är regissören Bille August och dina systrar är skådisar och scenografer de också. Hur var det att växa upp i en filmfamilj?

– Mina föräldrar skilde sig när jag var väldigt liten så jag är uppvuxen med mamma. Vi åkte och besökte pappa ibland på helgerna i Danmark. Vi har alltid pratat mycket skådespeleri, men vi satt inte och diskuterade gamla filmer hemma vid matbordet direkt. Jag och min syster Asta satte ofta upp föreställningar som barn. Vi kunde förbereda oss i månader och sydde upp kostymer och köpte rekvisita. Ur det tror jag att självför­troendet och drömmen att själv bli skådis växte fram.

Ville du aldrig bli något helt annat?

– Jo, som tonåring när jag var arg på mamma och hela världen. Då sa jag att jag skulle göra något helt annat, men innerst inne visste jag att det var skådespelare jag ville bli.

Hur var det att vara kändisbarn?

– Jag märkte inte av det så mycket i vardagen. Mamma var inte asball bland tonåringar. Det var några på högstadiet som visste att hon spelade Anakin Skywalkers morsa i Star Wars, då blev jag Anakins syrra och kallades Albakin. Men det var mest fyndigt. Först när jag började på scenskolan i Köpenhamn insåg jag hur känd min pappa faktiskt är, att han är en symbol för dansk film.

Känner du att du har mycket att leva upp till?

– Hur jag än gör kommer jag aldrig kunna imponera på dem. Den ena har fjorton Guldbaggar och den andra har en Oscar och två Guldpalmer. Det går inte att överträffa, så jag har nog alltid haft en viss prestationsångest, men den försvinner mer och mer för varje dag i takt med att jag blir äldre.

Vad saknar du mest med att bo i Köpenhamn?

– Spontaniteten och friheten. Alkoholen, höll jag på att säga. En bra kväll här i Stockholm kan man dricka en flaska vin till middagen, men i Köpenhamn satt man på bodegan flera dagar i veckan, och där fanns alla samhällsklasser. Det är mer blandat i Danmark. En känd politiker kan stå vid pölsevagnen och ta en korv med en hemlös. Den mentaliteten kan jag sakna.

Tror du att du kommer flytta tillbaka?

– Jag hoppas inte det. Jag har flyttat hela mitt liv och nu vill jag stanna i Sverige.


Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2021-03-22 10:18