20. Operation näktergal
Aj aj. Här märks de här filmernas korta produktionstid smärtsamt tydligt. En eller max två tagningar per scen är vad man tycks ha hunnit med. Tråkigt med ett så allvarligt ämne i fokus som trafficking. Nu kanske man rör sig på känslig mark, men möjligen är inte det bästa sättet att berätta om människohandelns helvete via en Johan Falk-film.
19. Tyst diplomati
Frank Wagners frånvaro känns starkt i en film som saknar tydligt driv, trots en alltid lika stark insats från Jens Hultén som Seth Rydell. Han tillför i energi det filmerna ibland saknar i hjärna.
18. De 107 patrioterna
I motsats till vad man lätt kan tro är detta inte en obehaglig spinoff på Pongo och de 101 dalmatinerna, utan en av de sämre Johan Falk-filmerna.
17. Den tredje vågen
Här tog man en större tugga än man kunde svälja. Storslagna ambitioner att skildra brottslighetens sätt att ta över ett samhälle klär inte riktigt en serie som gör sig bäst i sina mest gatunära stunder. Och lite för ofta inte ens lyckas med det speciellt bra.
16. Blodsdiamanter
Trots en alltid intressant Alexander Karim i fokus är Blodsdiamanter en film som i efterhand inte känns speciellt nödvändig. Inte för att någon Johan Falk-film direkt existerar för att det är nödvändigt, men den här hade man typ kunnat klippa ur serien utan att någon hade känt att det saknades något väsentligt. Har dock ett antal enskilda scener som sticker ut som seriens obehagligaste, det är bara helheten som inte riktigt klickar.
15. Organizatsija Karayan
Seriens minst kommersiellt gångbara titel involverar rysk maffia, en kidnappning och personliga insatser. Ger dessvärre ett stundtals lite ostrukturerat och hafsigt intryck.
14. De fredlösa
När Johan Falk-filmerna fungerar så sticker de faktiskt ut som höjdpunkter i genren svensk polisfilm. När de inte fungerar är de dessvärre lite för anonyma och man märker hur snabba de varit att spela in. Som den här sista delen den av den första omgången Johan Falk-filmer
13. Lockdown
Vi närmar oss seriens final och det ser illa ut för vår älskade antagonist Seth Rydell. Aliette Opheim dyker upp med en finfin rollprestation.
12. Ur askan i elden
Den sista omgången filmer kämpade med att hitta en egen identitet efter att den drivande Frank Wagner inte längre var närvarande. Ur askan i elden tillhör en av de mer lyckade filmerna från den perioden.
11. Barninfiltratören
Johan Falk och hans vänner försöker stoppa en ung rånarliga efter att deras senaste stöt gått snett.
10. Vapenbröder
En av två filmer med Mr Robot-stjärnan Martin Wallström som på senare år gjort sig känd som en av Beckfilmernas pålitligaste spelare.
9. Livvakterna
I uppföljaren till Noll tolerans går man till stor del ifrån det klassiska polisfilmformatet, när Falk själv sadlar om till privat livvakt. Samuel Fröler skiner som alltid.
8. GSI: Gruppen för särskilda insatser
Knackig start med lite onaturliga etableringsscener, som räddas upp mycket av Frank Wagners starka introduktion.
7. Spelets regler
Frank och Johans samarbete har avslutats när en rad personliga omständigheter för dem samman igen. Vid den här tiden hade Kinnaman börjat göra sig ett namn internationellt med briljanta The Killing och man börjar alltmer känna att han i Johan Falk-serien är bättre än sammanhanget.
6. National Target
Några av Johan Falk-seriens bästa stunder är de passager då Frank Wagner (baserad på verklighetens Peter Rätz) är på riktigt tunn is. Då man tänker att det verkligen kommer gå käpprätt åt helvete för honom. Och så känns det definitivt i denna amfetaminstinna historia.
5. Alla råns moder
Värdetransportrån är alltid en tacksam motor i polisfilmer, så även här. Ett dopingpreparat som eleverar nästan vad som helst,
4. Leo Gaut
Den sadistiske Gaut från Noll tolerans återvänder. En naturligare uppföljare till Noll tolerans än någon av de två ursprungliga (Livvakterna och Den tredje vågen).
3. Slutet
En serie präglad av ojämn kvalitet lyckas gå i mål med en relativ formtopp för Göteborgspolisen. Alla inblandade verkade fyllda av entusiasm på ett sätt man inte riktigt sett tidigare.
2. Kodnamn Lisa
Slutet på Frank Wagners infiltratörshistoria är Joel Kinnamans farväl till Johan Falk-serien. Och så här bra blev aldrig de filmer som använde Johan Falk-prefixet igen. En riktigt spännande final.
1. Noll Tolerans
Innan detta blev en franchise var hela Johan Falks värld en oväntat underhållande polisfilm som dök upp från ingenstans. Ska man bara se en film i den här serien är denna ett självklart val. Självklart inte utan en och annan memevänlig scen, men det är småpotatis i jämförelse med seriens verkliga bottennapp. Förvånande brutal.
Läs även:
