Andre 3000 om sin stil

Med sitt nya klädmärke siktar han på att bli en ny Ralph Lauren. När det gäller stil har Andre 3000 från OutKast lämnat alla andra hiphopare långt bakom sig. Cafés Klas Ericsson fick en föreläsning om vikten av att klä sig kul.

Hey ya-videon var – med sina illgröna skjortor, bisarra rutiga byxor och ridhjälmar – en popkulturell adrenalinspruta. En livshotande dos färger som gick rakt in i hjärtat.
När OutKast några veckor senare släppte dubbelskivan Speakerboxx/The love below – där duons medlemmar, Andre 3000 och Big Boi, står bakom en platta var – gick samma flippade estetik rakt igenom cd-häftet. Åtminstone Andres del av det.

Big Boi fick inte bara se sig omkörd musikaliskt av Andres skiva, The love below. Stilmässigt hade han också halkat efter.
Dessutom har nu Andre 3000, vid sidan av duons gemensamma klädlinje OutKast Clothing, startat egna märket Sophistafunk.

I verkligheten, en vardag på ett hotell i Stockholm, är han kanske inte riktigt samma spektakulära uppenbarelse som du är van att se på bild. Å andra sidan: Ett par mjukisbyxor med påsydda stjärnor – jodå, de kommer från Sophistafunk – är knappast heller ett klädval du eller jag skulle göra en tisdag på jobbet.
– Jag försöker bara göra världen lite mindre trist, säger Dre när jag berömmer hans brallor.

Samma vecka har OutKasts dubbelalbum gått rakt in på USA-listans första plats och följaktligen är tiden mer än mogen för Andres lansering av Sophistafunk. En ganska logisk utveckling för en artist som från dag ett varit lika intresserad av stil och kläder som av musik.

Fast ”Dre” har inte alltid sett ut som en blandning av Jimi Hendrix och Dame Edna – när Atlantaduon debuterade med skivan Southernplayalisticadillacmuzik 1994 såg de ut som högst ordinära hiphopare. Det var mellan debuten och uppföljaren, ATLiens, två år senare som nån sorts brytpunkt nåddes.

Det hörs på musiken, men det syns framför allt på bilderna av gruppen från den tiden. De har gått från de obligatoriska tältliknande tröjorna till en betydligt mer extravagant klädstil. Vilket inte bara berodde på en avsevärt förbättrad ekonomi – utan minst lika mycket på ren tristess.
– Vi hade en relativt lång paus mellan Southernplayalistic… och ATLiens då vi faktiskt inte gjorde nåt annat än funderade över vad som skulle bli nästa steg, säger Dre. Vi skrev inte särskilt mycket musik, utan tog det mest lugnt. Dittills hade jag bara försökt passa in i hiphopkulturen, med allt vad det innebar av stora tröjor och dålig attityd, och det hade jag tröttnat på. Ingen har nånsin åstadkommit något av värde genom att försöka passa in. Alla mina idéer kommer när jag har tråkigt, då sitter jag med ritblock och försöker hitta på roliga kläder och idéer till videor. Jag ville inte längre vara en i mängden, OutKast skulle leva upp till sitt namn – och stå för nåt helt annat.

Först med OutKasts stora folkliga genombrottsalbum, Stankonia, lyckades Andre 3000 visa exakt vad han hade tänkt sig. Revolten tog sig olika uttryck. På skivan rappade Andre om hur viktigt det är för män att även tänka på att kvinnan ska få orgasm – samtidigt som Big Boi stolt visade upp sin privata scen för strippor i MTV:s hemma-hos-show Cribs. En liten fingervisning om att de två bandkollegorna börjat utvecklas åt påtagligt olika håll (även om Andre visserligen inte kunde motstå erbjudandet att plåta tjejer åt Playboy).
– Så fort jag skrivit klart en låt som jag anar kommer bli en singel börjar jag skissa på videoidéer och hur kläderna ska se ut – sen får regissören ta det därifrån. Ibland börjar det på ett väldigt simpelt plan. Jag hade till exempel inte sett den sortens gröna färg som vi använde till Hey ya på väldigt lång tid, och tyckte bara att den var helskön. Häromdan såg jag att Burberry gjort en rock i exakt samma färg – den var dope! Sophistaphunk kommer helt klart att ha en del kläder som ska vara ”Hey ya-gröna”.

Så du sitter och tecknar en liten serie om vad som ska hända i videon?
– Ja, faktiskt. Jag har alltid läst massor av serier och har målat mycket själv. Dels grafitti, men även riktiga målningar – en del har vi tryckt på själva cd-skivorna. OutKast ska förresten bli en serietidning! En kompis till mig sitter och skriver på den nu, men det blir en helt egen grej, som jag inte är direkt inblandad i.

När får vi se Sophistafunk?
– Allt du ser är Sophistafunk! I videon såväl som i cd-häftet. Det enda undantaget är basistens svarta polo i videon. Den kommer från Lacoste. Jag gillar Lacoste, men jag är egentligen mest förtjust i Ralph Lauren och Polo. Det var därifrån, från deras lilla polospelare i logotypen, som jag fick idén till ridhattarna i Hey ya-videon. Förhoppningsvis kan vi lansera märket väldigt snart. Jag kommer att starta med en linje för män, med skjortor och byxor, sen blir det kvinnornas tur.

Blir allt lika bananas?
– Vadå bananas? Jag tycker att hiphopkläder är för trista. Allt ser likadant ut, det behövs variation.

Personligen tycker jag att det skulle vara aningen svårt att gå ut klädd i illgröna skjortor, rutiga byxor och med ridhjälm på huvudet.
– Jaja, okej, glöm ridhjälmen. Resten av kläderna har jag inga problem att se på andra människor. Och det kommer inte bara att vara flippade kläder, utan en hel del vanliga också.

Hur kommer eftervärlden att minnas dig, som musiker eller grundare av Sophistafunk?
– Båda alternativen, mannen, båda!

Du har sagt att Ralph Lauren är din stora förebild. Varför?
– En gång läste jag en artikel om hans liv. Hur han kom från en fattig judisk familj i Brooklyn och hur han började studera de rika när han sommarjobbade på nån country club eller nåt sånt. Han tog in inspiration som var långt ifrån gettot där han bodde och han lyckades göra något som var väldigt sofistikerat och som sålde väldigt bra. Ralph Lauren tog sig in i en värld där han inte alls hörde hemma – och tog över den. Det visar att även om du kommer från en sketen bakgrund så kan du bli en distingerad gentleman. Och det behöver verkligen sägas i dag! Jag är övertygad om att hiphoppubliken är redo för lite god stil – man ska klä sig snyggt och ta väl hand om sina tjejer. Det är ett litet men viktigt steg på väg mot ett bättre och mer framgångsrikt liv.

Det ska väl tilläggas att Andre 3000 fortfarande inte är någon Sting. Men faktum är att han slutade dricka efter att ha fått barn med Erykah Badu, och numera lever ett betydligt mer hälsosamt liv. En faktor som antagligen betytt mycket för hans utveckling de senaste åren – en festande Andre hade knappast haft energi att lägga upp strategin bakom ett klädmärke som vidareutvecklar de engelska modsens predikningar om ”clean living under difficult circumstances”.
– Det ligger mycket i just de orden. Skulle folk i gettot tänka på det sättet skulle det vara en revolution.

Du har fått ta en del skit för din stil. Det har spridits rykten om att du är gay.
– Det är bara några som tycker att jag inte är ”tillräckligt hiphop” längre. Hiphopen behöver nya tankar och idéer, annars dör den. Folk får säga vad de vill – för mig handlar mode om att inte ha tråkigt, att vara ett alternativ och tänka som en sann ”outkast”.