Street food har varit en del av otaliga kulturer ända sedan antikens dagar. Från små friterade fiskar hos de gamla grekerna, kikärtssoppa i det romerska imperiet och ramen bland kinesiska gästarbetare i Japan till aztekernas tamales, arabernas falafel och indiernas pani puri har de alla haft en sak gemensamt. Det har varit enkel, god och billig mat för folket. Prestigelöst och effektivt, något man slänger i sig i farten insprängt bland sina dagliga bestyr.
Inte sällan har konceptet setts ned på av de övre samhällsklasserna som vägrat beblanda sig med sådana barbariska företeelser som att äta på stående fot men för den breda massan har det genom årtusenden varit en välkommen möjlighet att, för en billig peng, värma kropp och sinne med lagad mat även utanför hemmets väggar.
Ett förvridet koncept
De senaste åren har trenden med food trucks gjort att fenomenet street food inte bara har exploderat i västvärlden, det har också förvridits till något knappt igenkännbart långt ifrån sina rötter. Det började ganska oskyldigt med att någon började sälja hamburgare från en gammal Renault Master istället för ett gatukök. Trevligt tänkte vi, vilken kul idé! Sen dök det upp lite pulled pork och kanske en halloumiwrap i en annan bil någonstans eller lite crêpes I en park. Under Malmöfestivalen kunde man till och med få sig en langos. Vad vi inte visste då var att detta trevliga, mysiga tillskott i stadsbilden skulle växa sig till ett monster.
Någonstans tappade vi greppet fullständigt men när man blickar bak är det svårt att sätta fingret på när det hände. Kanske kommer arkeologer om två tusen år gräva fram en rostig gammal food truck ute i Limhamn och konstatera att det var där det sket sig men tills dess får vi klia oss i huvudet och stå där med dum uppsyn när vi köar till en “dekonstruerad ceviche på en bädd av morgondis och självhat” för 399:- på en parkering utanför Ica Maxi.
Bara i Malmö poppar det upp matfestivaler som ogräs, Limhamns hamnfestival, Malmö smakfest, International food festival, *insert företagsnamn*s Mat & Dryckesfestival gånger sjuttioelva och det nya tillskottet Ät01. Då har jag inte ens nämnt Malmöfestivalen som varje år samlar ett stort antal food trucks och street food-försäljare på Gustav Adolfs Torg mitt i stan. Jag vet inte exakt hur många de är men det känns som drygt 8000. Och folk blir som tokiga.
Det finns de som tar sig från Limhamn till stan, en logistisk bedrift som bör uppbåda applåder i sig, bara för att köa en halv arbetsdag till Mama Bananaramas Urban Flavors där menyn är skriven med kolkrita på fermenterad drivved från Skanör. Här bjuds vi på Empanadas med fusiontwist. Vad fusiontwist betyder är det ingen som vet men man kan vara säker på att det innehåller färsk koriander, kimchi och någon slags inlagd sojabönspasta med utskitna sesamfrön.
Det är dags att ta vårt ansvar
Bredvid Mama’s står Taste of Togo som erbjuder västafrikansk cuisine med en kolonial touch. Någon beställer deras mest populära rätt och får ut tre rykande heta friterade bollar med luft serverade på ett bananblad med en portion jollof rice och hängtorkad spetskål från Bjärehalvön. Någonstans i närheten hör man ett barn gråta högljutt, förmodligen av hunger. I kön kan man se personer i dad caps och matchande Birkenstock diskutera hur man kan göra kombucha på krossade drömmar.
Längre ned i den oändliga raden av knappt trafikdugliga fordon hittar man High Concept Taco Bar. Där säljer de tacos som består av papier-mâché med rökt endivesallad, svarta vinbär och något icke definierbart skum toppade med ystad bröstmjölk. Till skillnad från andra tacos ska de inte ätas med händerna utan med självbehärskning. Den kostar 249:- och kommer med en QR-kod där man kan skriva under en namninsamling för utrotningshotade snytbaggar i Guatemala.
Gemensamt för alla vagnarna är inte längre att de serverar enkel, billig och got mat för folket. Snarare tvärtom då du får ta tjänstledigt för att hinna köa till maten samtidigt som nämnda tjänstledighet hindrar dig från att ha råd med den när du väl kommer fram till luckan. En food trucks ekonomiska paradox.
Givetvis ska man uppmuntra kreativitet och nytänkande, modiga entreprenörer som i många avseenden är livsavgörande för pulsen i en stad. Den här utvecklingen av street food-kulturen har dock sprungit iväg och blivit en parodi på sig själv så nu finns det bara en sak att göra för att på riktigt ta vårt ansvar. Det är dags att förbjuda food trucks. Det finns samhällsfrågor som är långt mycket viktigare än gängvåld, skattefusk och skolresultaten och det är att en måltid aldrig någonsin får serveras från någon form av fordon på hjul.
