Det är en märklig känsla att sluta följa en sport man har älskat. Det handlar inte om att intresset plötligt har försvunnit eller att matcherna har blivit sämre. Inte om att spelare man älskat och följt genom åren börjar bli gamla och lägger av. Jag tycker fortfarande att amerikansk fotboll är världens bästa publiksport. Den enorma ovissheten som ofta råder ända fram till matchernas sista sekund, taktiken, fysiken, den individuella skickligheten och de små, små detaljerna som är lika avgörande som de är osynliga för det otränade ögat.
Men någonstans på vägen har jag fått allt svårare att skilja den fantastiska sporten som ryms innanför de vita linjerna från den extremt svårsmälta apparat som omger den.
Nattens match mellan Carolina Panthers och Green Bay Packers blev ännu en påminnelse om just detta. Stjärnspelaren Josh Jacobs som nyligen dömdes för misshandel av sin flickvän var tillbaka på planen efter en löjligt kort avstängning på sex matcher. När han sen sprang in med bollen för en touchdown innan halvtid firade han genom att placera händerna bakom ryggen som att han var satt i handfängsel medan lagkamraterna klappade om honom och fansen var i extas.
Man kan tycka att Josh Jacobs har rätt att spela fotboll igen eftersom han avtjänat sin avstängning, man kan också tycka att människor har rätt till en andra chans och att vi ska ge människor möjligheten att förbättra sig, ta ansvar och göra andra val i livet. På något sätt är det det som hela vårt rättssystem bygger på. Men jag har också som supporter rätt att ifrågasätta vad det egentligen är jag förväntas sitta hemma och applådera.
NFL:s långa historia av våldsbrott
Vi har sett det gång på gång på gång. Spelare hamnar i allvarliga rättsliga sammanhang och klubbarna eller NFL hanterar situationerna, ofta med en liten lätt smäll på fingrarna, några ynka procent av en veckolön i böter och avstängningar som kommer och går innan man hinner blinka. I de ytterst ovanliga fall där spelare får sina kontrakt brutna av en klubb på grund av en rättslig process kan du vara säker på att en annan klubb står och knackar på spelarens dörr innan bläcket på domen hunnit torka. För snart är det dags för nästa match, nästa reklamkampanj och nästa tröja som ska säljas.
Vad som helst är förlåtet så länge du bidrar ute på planen. Långt över 100 spelare i NFL har gripits för våldsbrott i nära relationer eller sexuella övergrepp och ligan håller de här männen om ryggen och tillhandahåller en plattform där de inte bara blir överrösta med beundran utan också strösslade med miljontals dollar om året.
Kanske är det naivt av mig att förvänta mig något annat av en miljardindustri som NFL. Det är knappast en moralisk institution, utan en kommersiell underhållningsprodukt där ekonomiska incitament väger minst lika tungt som sportslig framgång. I den aspekten kan man också göra en jämförelse med den europeiska toppfotbollen som visserligen inte har samma inneboende problem med våldsbrott men som blivit fullkomligt själlös sedan allt började handla om vilket lags oljemiljardär som är beredd att pumpa in mest pengar i verksamheten.
Talang framför allt
När det gäller NFL är det dock också högst rimligt att problematisera kring den kultur som omger den amerikanska elitidrotten. Den existerar inom ett system där unga personer tidigt får en etikett på sig som exceptionell talang och slussas genom ett utbildningssystem som genomsyras av särskilda möjligheter för elever med fysiska förmågor snarare än fallenhet för det akademiska. De behandlas som ekonomiska investeringar där deras sportsliga värde prioriteras före kraven på ansvar och mognad.
En mer cyniskt lagd person skulle kanske sagt att resultatet av det här är att de stora sportligorna i USA är nedlusade med omogna idioter utan vare sig ansvarskänsla eller konsekvenstänk som aldrig hade varit på den plats de är på om de inte fick glida dit på en räkmacka som hade gjort den mest inbitna västkustbo grön av avund.
Jag saknar att kunna vara investerad i NFL på samma sätt som jag varit de senaste tio åren och jag saknar att dedikera mina söndagskvällar åt världens mest underhållande idrott. Kanske hittar jag tillbaka någon gång och kanske kommer jag slå på TVn någon gång när mina älskade Chiefs springer ut på Arrowhead Stadium. Jag kan dock inte med gott samvete blunda för det som omger sporten längre. Jag vill inte investera tid, känslor, pengar och engagemang i en liga där jag konstant känner att mina starkaste och viktigaste värderingar i livet hela tiden står i konflikt med det jag förväntas bli underhållen av. Just nu känner jag mig klar.
