Om undertecknad känner till någon träningsrutin som knuffar utövaren närmare skärseldens dörrklocka? B*tch please, att ni ens frågar…
Här följer utmaningen som får dig bläddra i vita arkivet, brofista Jesus och tala i tungor – allt på mindre än 20 minuter. Välkommen till höstens vidrigaste träningsstart.
”Death by burpees”
Upplägget, som dessvärre gör skäl för sitt uppkäftiga Charta 77:punkiga namn, må vara gammal skåpmat för elitistiska Crossfitutövare och hårdhudade Ivan Drago-hybrider. Men no more.
Nu har nämligen satyget nästlat sig in bland såväl motionärer- som suicidala träningsfanatiker. Med det sagt, det är hög tid att gå till botten med friskvårdsinslaget som en gång för alla går till botten med hur långt mänskligheten är villig att pusha sina fysiska- och psykiska gränser.
Simpelt – men långt ifrån enkelt
Så, exakt vad innebär detta helvetiska påhitt?
”Death by burpees” är prövningen där utövaren testar hur länge hen kan tämja fysikens lagar genom att utföra fler och fler repetitioner innan klockan – eller livsgnistan – säger stopp. Fortfarande luddigt? Lugn, låt oss backa bandet.
Under uppläggets första minut, 00:00 – 01:00, skall utövaren utföra EN burpee, allt för att därefter vila under minutens resterande tid. Minut två skall TVÅ burpees genomlidas under 60 sekunder, minut tre består utmaningen av TRE repetitioner inom samma tidsram. Sen fortsätter kalaset tills tiden helt sonika inte längre räcker till.
Ja, ni fattar – shit’s about to hit the fan.
Vad är mänskligt möjligt?
Givetvis är detta lika individuellt som allt annat här i världen. Men för att bringa någon slags motiverande klarhet följer här några svepande milstolpar värda att kämpa efter.
Nybörjaren: 0–10 minuter (totalt 55 burpees)
Semidåren: 10-15 minuter (totalt 120 burpees)
Kamikazepiloten: +20 minuter (totalt +210 burpees)
Tipsen du bör lyssna till
En av de viktigaste hörnstenarna i ovanstående upplägg är att kroppen snabbt försätts i aktiv syreskuld, inte minst då repetitionsantalen växer i kvadrat och innan du vet ordet av det levlar från ”hmmmm, inte så pjåkigt” till ”snälla, bara skjut mig”.
Med det sagt, sträva efter så lugna andetag som möjligt och låt minuternas kvarstående, vilande, sekunder kretsa kring just vila. Andas. Andas!
En annan mental snuttefilt är att blunda för helheten. Detta då hjärnan snabbt går vilse och börjar fasta i tankebanor där otyget känns lika oändlig som rymden.
Utför en burpee i taget, sen en till och en till. Tänk med andra ord inte att samtliga repetitioner skall dammas av mot klockans stressande sekundvisare, arbeta istället metodiskt med små – men hela tiden kontinuerliga – steg. Från start till slut.
Sträva efter att inleda varje nystartad minut med kraft och geist, detta då en lugnare inledning kommer skapa stress under minutens sista skälvande sekunder.
Vidrigt? Absolut.
Roligt? Gud nej.
Belönande? Hej endorfin-tsunami.
Redo?
Bra, let’s fuck things up.
3, 2, 1, GO!
