Café möter Gustav Fridolin

Miljöpartiets nya språkrör om pinsamma tal, jobbiga bloggare och konsten att ragga när man har Säpobevakning. Intervju av Viktor Barth-Kron. Foto (beskuret) av Peter Cederling. Tidigare publicerad i Café 7/2011.

* * * * *

På en Mp-kongress för några år sedan föreslog någon att alla deltagare skulle tvingas använda döv­applåder. Det gick inte igenom. Vilken är den största nonsensfråga du röstat om annars?
– Haha, en hel del. Det dummaste var nog ändå utanför politiken, på ett möte i bostadsrättsföreningen. En liten men mycket högljudd grupp krävde att ingen utomstående skulle få vistas i de allmänna utrymmena. Oklart om det även gällde trapphuset, och om man därmed skulle kunna bjuda hem folk över huvud taget.

Gick det igenom?
– Nej, de förlorade voteringen.

Kommer en miljöpartist någonsin att bli statsminister?
– Inte omöjligt! För fem år sen sågs Die Grüne i Tyskland som ett litet men intressant parti. Nu har de tagit Baden-Württemberg, den blåaste delstaten. Snart tar de över den rödaste, Berlin. I dag undrar folk vem som blir den första gröna förbundskanslern.

Finns det något system för bakgrundskontroll innan man väljs till språkrör hos er – och hittade de i så fall något olämpligt om dig?
– Vi ombads berätta allt som kunde påverka partiet negativt, men det var tydligen inte så farligt. När jag satt i konstitutionsutskottet och skulle utse justitieombudsmän, ett jobb som kräver visst förtroende, så brukade vi halvt på skämt fråga: ”Har du levt ett i alla delar glädjelöst liv?” Den frågan har jag inte fått, och svaret skulle vara nej. Jakten på politiker med helt fläckfritt förflutet är farlig.

Så du har inte gjort en ”Juholt i Istanbul”, alltså snackat politik lite för högt i ett alkoholindränkt offentligt sammanhang?
– Haha, nej. När jag dricker drinkar, eller snarare bärs, så brukar jag inte snacka politik. Men jag kan nog säga en del andra dumma saker.

Vilken var din första tanke när sossarna valde Håkan Juholt?
– Schyst mustasch.

Din andra tanke?
– Att det var kul att de inte spelade efter mediernas noter. Jag såg någon tidning som hade valt ut de fyra hetaste kandidaterna – alla hade fyrkantiga glasögon och tunt hår. I stället plockade de fram någon helt annan, en rolig gubbe från Småland.

Så din positiva inställning hade inget att göra med att det kanske är bra för Miljöpartiet om sossarna väljer en rolig gubbe från Småland?
– Det är bra för Sverige om sossar försöker vara sossar och inga andra.

Med tanke på din något speciella bakgrund: Hur träffade du din fru?
– Det var i Gislaved. Varje år vid studenten har de en karneval där i stan. Till juryn hade man bland annat plockat in den obligatoriska c-kändisen, som alltså var jag, och så den lokala idrottshjälten, som var min fru. Hon var lagkapten i volleyboll­aget som just gått upp i elitserien.

Och det klickade direkt?
– Absolut inte. Först tyckte hon att jag var enormt töntig som hade mina föräldrar med mig, och att de dessutom gick två steg bakom mig hela tiden. Nu var det ju inte riktigt så – det var två Säpovakter av olika kön. De gjorde uppenbarligen ett bra jobb eftersom de smälte in så bra.

Håkan Juholt lyssnar på Elvis, Fredrik Reinfeldt hyllar Da Buzz. Öppet mål att plocka pluspoäng hos väljare under 70 som faktiskt gillar musik. Varsågod.
– Då är jag rädd att jag måste göra er besvikna. Jag ska strax se Yusuf Islam, alltså Cat Stevens, och det är väl lite Elvisvarning på det. Mina Spotifylistor bär annars tydliga spår av skånsk hemlängtan. Wilmer X, Bob Hund och Peps Persson.

Aj då. Vad är annars ett vanligt soundtrack här på ert kansli?
– Robyn går varm. Just det, jag var på hennes konsert för ett tag sen! Det var skitbra. Dessutom hade hon ett vindkraftverk på scen. Det blev inte alls uppmärksammat, men det måste ju ha varit en politisk markering.

Vilken är den konstigaste fråga du fått från en väljare?
– Det är inte ovanligt att få frågor som: ”Min granne har byggt ett litet vattenkraftverk på sin tomt. Vad tycker du om det? Du är miljöpartist, det stöttar du väl?” Och så svarar man att ja, jo, det är väl bra med lite småskalig kraft där det inte stör och så. Sen kan man läsa på en blogg att ”Gustav Fridolin var minsann inte insatt i frågan”. Jag tror att en av anledningarna till att Maria Wetterstrand hade så högt förtroende var att hon faktiskt kunde säga: ”Jag vet inte.”

Vilken är din standard­ursäkt när du är sen till ett möte?
– Lite av anledningen till att  man söker sig till den typen av jobb som jag har nu är att man alltid kan skylla på att man haft ett väldigt viktigt telefonsamtal. Och att folk faktiskt tror på en.

Ditt livs mest misslyckade tal?
– När jag skulle tacka på mitt eget bröllop. Jag knackade i glaset och stod sen bara där som ett fån och fick inte fram ett ord. Man kan skylla på att det hade varit en stor dag, några glas vin, en och annan känsla inblandad. Lyckligtvis löste min fru situationen.

Hur då?
– Hon sjunger väldigt bra, så hon gick fram till bandet och bad att få sjunga en sång till mig. Det fick hon förstås. Hon stod där i sin oerhört vackra brudklänning, tittade på mig och sa ”Gustav, den här skulle jag välja sjunga till dig”. Och så stämde de upp i Highway to hell.

Fanns det någon särskild tanke bakom valet av låt?
– Hon sjunger den jävligt bra, det får man ge henne.

Vilket jobb har du i november 2014?
– (Tystnad). Alltså, nu funderar jag förstås bara på vilken ministerpost jag har. Då får man sitta där och välja mellan finansminister och näringsminister.

Om du fick sätta en miljard på vem som är statsminister då, där vinsten oavkortat går till miljövänliga ändåmål – vem satsar du på?
– Hon valdes också på Miljö­partiets kongress i maj.

* * * * *

FAKTAFIL

Namn:
Per Gustav Edvard Fridolin.

Född:
Den 10 maj 1983 i Vittsjö, Skåne.

Familj:
Gift med Jennie Fridolin. Första barnet anländer nu i sommar.

Karriär:
Vann Junior-Jeopardy som elvaåring och engagerade sig i Miljöpartiet samma år. Ordförande i Grön ungdom 1999–2003.
Riksdagsledamot 2002–2006 samt från valet 2010. Jobbade däremellan som folkhögskolelärare och som journalist på bland annat Kalla Fakta i TV4.

Aktuell:
Krönte sin karriär som politiskt underbarn när han i maj valdes till nytt språkrör för Miljöpartiet de gröna tillsammans med Åsa Romson.