Hej!
Jag ställs inför ett dilemma i princip varje gång jag går på restaurang. Det blir vanligare och vanligare att vilja dela på mat och jag gillar inte det. Inte för att jag inte har råd, utan för att jag inte gillar det. Men jag framstår som en idiot när jag lyfter mitt önskemål. Vad ska jag göra? /Anna
Tack för att du väljer att lyfta detta delikata (pun intended) problem. För att ge lite historisk kontext till din fråga: I samma sekund som patatas bravas satte sin fot på svenska restauranger spred sig konceptet ”tapas” lika snabbt som corona på Attendos ålderdomshem.
Och vad har patatas bravas, baconlindade dadlar och Attendo gemensamt? Alla tre lämnar en med död smak i mun och sinne. Det här förment avslappnade och kontinentala sharing is caring-temat som restauranger landet över tvångsmässigt har anammat håller på att spåra ur. Nu är det inte bara tapasställen som jobbar med flera små rätter, även finkrogarna har följt med. Nu räcker inte förrätt, varmrätt, dessert. Det är snacks, smårätter, mellanrätter, mellanstora rätter, vanliga rätter och satan vet allt.
Som du skriver i din fråga så kan det vara svårt att inte skämmas en smula av att outa att man bara vill ha sin egen rätt. Alltid finns det en person i ens restaurangsällskap som självutnämnt dikterar villkoren vid bordet med orden om att ”det är väl härligt att dela lite”. För att sedan beställa in 700 rätter.
Ja, före pandemin var det kanske lite härligt ibland att dela på en skål med oliver. Men nuförtiden kan det inte finnas någon vettig som håller fast vid det. Det framstår ju i dag som näst intill vulgärt att slafsa runt med sina fingrar och gafflar i samma skål eller tallrik som någon annan. Corona har lärt oss att det ju till och med kan vara förknippat med livsfara.
Glädjande nog finns det nog ännu ett incitament för att skrota mellanrättskonceptet – och det är helt och hållet servitörernas fel. Detta scenario sker i varenda stor till mellanstor stad i Sverige. När frågan om hur många rätter som behövs per person, för att bli mätt, ställs är svaret sinnessjukt nog alltid tre–fyra rätter per person. Detta är oavsett vilken restaurang du befinner dig på, oavsett vem du är, oavsett storlek på rätten.
När du sedan väljer att gå på servitörens rekommendation så står du i nio av tio fall med mat upp över öronen som sen måste slängas eller, för den riktigt galna matgästen – tas med i doggybag. Det här är ett exempel på merförsäljning i dess absolut sämsta form och måste upphöra omgående.
Rätt och slätt: Sluta sälja på folk för mycket mat och googla gärna matsvinn, tack. Jag hoppas att argumentationen ovan kan stärka dig inför ditt nästa restaurangbesök när en servitör går ner på huk och börjar peka i menyn samtidigt som du bara vill beställa in en enkel – egen! – tallrik med mat.
