Förra veckan lanserade Burger King sin nya Gourmet Västerbottensost & Ramslök. En burgare som alltså ska vara festen som firar Burger Kings 50 år i Sverige, vilket fick mig att fundera lite på deras roll i Svea rikes burgarbransch.
Jag måste först säga att Burger King på senare tid roligt nog varit ganska aktiva med att kasta fram idéer med allt från chimichurri-burgare till svarta Star Wars-bröd, varav det sistnämnda återkommer i tankarna när jag valde att haka på deras senaste kampanj
LÄS ÄVEN: Alla Burger Kings 36 burgare rankade – från sämsta till bästa
”We were this close to greatness” är nämligen ett känt citat från spinoff-filmen Rogue One som poppade upp i mitt huvud när jag satt kvar på Burger King järntorget och övervärderade nyheten jag precis tuggat i mig.
Smaken var ju där men tyvärr presenterat på ett ganska bedrövligt sätt. Bland annat var det på tok för snål mängd ost som skulle vara stjärnan på scen och köttpucken kunde även den varit något spektakulärt om det inte vore för att den legat på torka i en garanterad timme. Som om den värmts upp mellan skinkorna på en praktikant och slängts på brödet precis innan inpackning.
Passade även på att testa deras nya sideorder Twister Fries, något som alltid är populärt när det erbjuds som alternativ på en snabbmatsrestaurang, ta en pommes och snurra på skiten så åker cashen fram fortare från mitt konto. Denna gången var det dock inte mycket att hänga i frityren. Ganska anonym smak och de var inte ens skruvade utan de mesta av det jag fick bestod av bågar avbrutna från de tilltänkta skruvarna.
LÄS ÄVEN: Recension: ”Burger Kings kebabburgare är den fulaste jag sett”
Jag förstod att detta nog inte var tanken och säkert inget annat än en underbemannad restaurang som under just denna dagen levererade temukvalité efter en tung utekväll. Så då kom alltså tankarna om vad Burger King egentligen har betytt för den svenska snabbmatsbranschen och var de är idag.
”Någonstans gick det väldigt fel med Burger King”
Jag ville ju minnas BK som något helt otroligt i jämförelse med Donken från 90- till tidigt 2000-tal. Men någonstans på vägen till idag så plockades den ena ingrediensen bort från den andra på favoritburgarna. Whopper Pepper gick från skivade feferonis till jalapenos för att sedan försvinna helt. Pommesen ändrades också 2011, något jag än idag sörjer.
Men framförallt har kvaliteten börjat svaja stort beroende på vilken restaurang du är på. Känner man sig dessutom extra modig som jag gjorde denna trötta måndag eftermiddag, så beger man sig till BK Järntorget i Göteborg (som idag har en nästan mytomspunnen recensionslista på Google).
Hit går man om man gillar att vänta på att se sitt nummer på köskärmen bli grönt, bara för att försvinna helt och sedan ropas ut ytterligare 10min senare. Har på omvägar hört de gör så för att på papperet få det se ut som att de håller bättre tempo i statistiken än vad de hinner med. Glöm förresten inte att memorera numret då kvittolapparna vid beställningsskärmarna aldrig är påfyllda.
LÄS ÄVEN: En kärleksförklaring till den klassiska fryspucksburgaren
”En restaurang för den som älskar UFC”
Gillar man sporter som UFC och dylikt kan jag också rekommendera besöka stället på småtimmarna då det bjuds på hyfsade matcher mellan andra väntande kunder helt kostnadsfritt.
Toalettdörrarna öppnas och stängs i skytteltrafik av personer jag inte vågar yttra mina fördomar kring men inte ens maten här kan få någon att bli så skitnödig att man behöver springa in och ut 4 gånger på samma halvtimme, så nog fan är de nå fuffens på g sa fabrorn i mig muttrandes påväg för att hämta lite ketchup. Väl framme upptäcker jag att pumpen som ska trycka ut tomatfentanylet saknar sin knopp så där stod jag o drog i en pinne och stirrar nervöst på personen bredvid som ett pervo.
Har du tur har du fått ett sugrör och slipper vänta på att personalen ska orka uppmärksamma dig när du vill fråga om det, men ibland spelar det ingen roll då de ändå glömt hälla is i muggen.
Bit för bit har jag följt stället falla ihop, rycka upp sig nån vecka, för att sedan tappa det helt. Och jag ställer mig frågan varför? Varför ens hålla kvar denna yta till vad som borde vara den mest inkomstbringande delen av Järntorget, om man ändå skiter i att förstärka med personal som kanske hjälper de andra att få upp hakan lite för allt som faller samman.
För inte anklagar jag de anställda för detta, jag hade också sagt fuck ketchuppumpen om det endast var tre i personalen samtidigt som det står 50 UFC-deltagare och väntar på ett nummer de glömt bort.
”En scen från The Walking Dead”
Nu kan man ju tycka att jag inte borde döma ut 50-åringens hälsa helt pga en trött led. Jag har ju haft bra upplevelser på Burger King även på senare tid men då är det oftast i småstäder så som Borås – något jag i en tidigare artikel av Jonas Strandberg påtalat är det bästa med den staden. Kanske inte mycket att skylta med då vi trots allt snackar om Borås.
Men sen har jag gjort besök på BK Avenyn och oh boy vilka upplevelser jag fått även där.
Minns framförallt en kväll då jag kom in och knappade min beställning på skärmarna i en rätt tom del av lokalen. Väl framme vid kassan utspelade sig dock vad som såg ut som en inspelning av The Walking Dead. Armar och händer överallt greppade vad de än kunde, oavsett nummer då det visa sig att väntetiden var över en timme, något jag fick bekräftat av andra gäster som jag frågade, så nu var det Mad Max-regler som gällde.
Jag fick då gå utan min mat, men inte utan att fråga om det fanns nått sätt jag kunde få tillbaka mina pengar, något som visa sig vara omöjligt. Istället fick jag restaurangägarens mailadress.
Då jag emellanåt är en uttråkad Karentjockis med för mycke tid så tänkte jag se efter om jag kunde få ut nåt av detta mail och beskrev min situation kvällen innan.
”Givetvis ska det inte vara så här” var svaret samtidigt som jag erbjöds kuponger, pengar tillbaka var dock en omöjlighet. Jag tänkte inte vaa den som var den utan tänkte ge dem en chans och skrev min adress för att få kupongerna.
Veckorna gick och inga kuponger. Jag skrev ett nytt mail till chefen som återupprepa ”givetvis ska det inte gå till så här” och lovade mig kuponger inom en vecka.
Nya veckor gick och fortfarande inga kuponger. Jag kontaktade denna gång ledningen för Burger King, straight to the top – jag skulle tjalla för deras Darth Vaders. Svaret va ett tredje ”Givetvis ska det inte gå till så här” och utlovades återigen kuponger till adressen jag skicka. Om inte det är så att jag skrev min adress fel tre gånger och min granne ätit sig smällfet på mitt Karen-beteende så måste detta vara ett kvitto på en usel organisation hela vägen till toppen, vilket i sin tur förklarar eländet de arma stackarna på Järntorget måste gå igenom.
Så grattis på 50-årsdagen Burger King. Det har varit gött från och till men nog börjar ni bli lite gamla och skrumpliga på era håll. Förhoppningsvis hittar ni en diagnos med rätt medicin, för givetvis borde det väl inte vara såhär?
