Det första vi möts av innanför gymmets entrédörrar är varken skivstänger, snubbiga pt-snubbar eller smithmaskiner. Nope, vi slås av en kritisk kultur. Ett socialt sammelsurium med lika haltande regelverk som Nordkoreas grundlagar.
Här finner vi människor som är villiga att ta dö för en extra repetition, maskiner som tarvar flygcertifikat och svettlukt som får aceton dofta nygräddade kanelbullar.
Så, vad bör vi undvika i en så trampminetät miljö? Här följer svaren.
1. Du är på gymmet – men gymmar inte
Här har vi den, kronjuvelen bland världens alla nybörjarmisstag.Planlösa fylla på vatten-promenader, ändlösa scrollstunder, småprat med främlingar och lätthatat receptionshäng – låter det bekant?
Vips så har 60 minuter och lika många selfies avverkats, allt utan en enda svettdroppe. Men känn lugnet, lösningen är nämligen långt ifrån avancerad.
– Skapa en plan
– Gå till gymmet
– Träna (låter kanske extremt, men testa)
– Gå hem
Den hemliga formeln är alltså inte speciell hemlig, men tarvar arbete.
Vi får resultaten vi förtjänar, inte de vi önskar. Med det sagt, träna när träning står på schemat – resten kan vänta.
2. ”Komplexa övningar är livsfarligt”
Det är alldeles för enkelt att växa fast i övningar likt sittande benspark, abduktormaskiner och hip thrusters. Inte minst då maskiner likt dessa ofta är enkla att manövrera, ackompanjeras med tydliga instruktioner och ofta blir lite svenskt ”lagom jobbiga”.
Men, dessvärre tarvar slagkraftiga resultat något helt annat. Något långt bortom de ovanstående exemplens komfortzoner. Med det sagt:
- Knäböj förändrar liv
- Marklyft förvandlar människor
- Bänkpress bygger moral
- Stående axelpressar smider självkänsla
Så, lämna maskinernas trygga vråer och våga närma dig gymmets fria vikter. Visst, det kanske kommer kännas som livets första skoldag – men tro mig, resultaten som väntar runt hörnet är mödan värd.
3. Du stressar
Över en natt transformeras fysiken till något som mer liknar en korsning av Rocky Balboa och Kristin Samuelsson än traditionell homosapien. Hädanefter är kreatin livets allkrydda, allt under sex träningspass i veckan är ett misslyckande och brinnande mjölksyra vår bäste vän.
Problemet? Din hjärna kanske är redo, men kroppen står absolut inte i samma startgropar.
Muskler, senor, bindväv och ligament behöver tid för tillvänjning. Om inte kommer de, med största sannolikhet, revoltera och remittera raka vägen till närmaste sjukgymnast – och inget skjuter ned motivationsglöden som gummibandsbaserade rehabövningar. Det vet alla.
Med det sagt, starta lugnt och öka succesivt. Rom byggdes inte på en dag, detsamma gäller framtidens, högoktaniga, muskelmassa.
4. Vikt före teknik
Alla har sett honom. Killen som lutar sig bakåt likt ett fälldon, slänger upp bicepscurls med full ryggdunk och ser ut som en utröstad Marvelfigur.
Ganska roligt.
Tills man själv gör det.
Här lyder sanningen: ”teknik utgör grunden, belastning kommer sen”. Det finns alltså inga personliga rekord som är värda en ländrygg där magnetkamerabilderna visar så många diskförskjutningar att ryggraden är mer lik ett zickzackmönster än mänsklig beståndsdel.
5. ”Kan han så kan jag”…eller?
Kalla mig galen. Men om du, hela två veckor efter gymdebuten, går förbi någon som frustar upp 300 kg’s marklyft. Ja, då är personen du stirrar på helt sonika starkare och bättre (på just det) än ditt ego intalar dig. Sträva därför efter att hitta din nivå, helst sett från realistiska- och objektiva ögon. Därefter kan progressionen ta fart och kroppen sakta, men säkert, öka viktmotstånden vi utsätter den för. Tänk före, inte efter.
6. Brist på variation
Kroppen är en manipulativ jä*el. En maskin som kan flyganfallsbomba självkänslan med belöningskänslor, trots att vi i själva verket står och stampar på samma plats. Kort och koncist, tränar vi likadant varje vecka lär kroppen sig bokens alla knep och serverar likadana resultat. Hårt, men sant.
Men vänta, vänta, vänta. Innan ni fyller Joel Ågrens mailkorg med diverse roidrage-kommentarer kring hur klassisk bodybuilding är livets enda träningsform behöver begrepp särskiljas. ”Variation” betyder alltså inte att vi skall kasta oss handlöst mellan crossfit, yoga, agility, fria vikter och poledance vecka efter vecka. Tvärtom, ordet betyder små, smarta, förändringar likt nedan:
Nya repetitionsantal
- Nya vikter, tyngre som lättare
- Kortare och längre vilopauser
- Varierade övningar
Försök se variationsmönstren som återkommande utmaningar där kroppen knuffas i rätt riktning, bort från stagnering och sömninga rutiner. Alltid jobbigt att iklä sig rollen som budbärare, men sorry: om det känns för enkelt, ja då är det med största sannolikhet just det…
7. Självblindhet
När spegelbilden inte matchar Tobey Maguires syn i Spider-Man (anno 2002) tänker hjärnan inte sällan: “Men va? Det har ju inte hänt någonting!”.
Men lugn, även hjärnan har fel – ofta. Sanningen är nämligen att motivation och opartisk självinsikt tenderar förvränga och förvärra hur vi ser på våra träningsmässiga landvinningar.
Ha koll!
Ta bilder, anteckna antalet genomförda pass, skriv upp vikterna som används och sluta stirra dig blind var 12:e timme.
Jämför progressionen först efter några veckor. Om inget har hänt, backa tillbaka till ritbordet och felsök. Om något har hänt, grattis – du är på rätt väg. Oavsett är detta betydligt mer rättvist än spegelns naturbegåvade förmåga att förstora brister och ignorera framsteg.
Och återigen, våga lita på processen. Styrka och kvalitativ muskelmassa tar tid, oavsett vad olika Kollozeumforum påstår.
8. Vi påverkas för mycket av andra
Gymmen är fulla av sopiga, egenuttalade, experter. Du vet, de som predikar om hur kolhydrater dödar, handgranatsprydda pre-work outprodukter skall överkonsumeras och att alla övningar som hen själv inte utför är skräp. Snark, må ni unna er ett långbad – med inkopplad brödrost i famn.
Sanningen?
Lyssna inte på dem, alltså aldrig, gällande någonting. Träna istället det som känns roligt, utvecklande, som ryms i livspusslet och faktiskt blir av.
Vid diverse frågetecken kring utföranden, fråga en utbildad tränare – inte någon som filmar hela sin gymvistelse i selfiemode.
Med det sagt, skit i dem och våga lyssna inåt. Det som fungerar för andra är ingen vedertagen sanning, bara deras personliga grepp kring något som går att utföra på miljontals olika sätt.
