De här låtarna var bäst i mars

Göteborgsk dödspop, en röst som svävar fritt som en Coltrane-saxofon över ett jazzfunksdoftande elpiano och friktionsfri radiopop som är så ljuvligt viktlös som bara riktigt bra radiopop kan vara. Som vanligt spretar det åt alla håll och kanter när Caféredaktionen väljer sina favoritlåtar från den gångna månaden.

Solange – Things I Imagined

Det är inte mycket som motiverar ett oironiskt användande av ordet “auteur”, men är det någon som bär upp epitetet är det Solange. Hennes senaste album är en uppvisning i kreativ kontroll. Hon väver samman gäster som Pharrell, Gucci Mane, Sampha och Earl Sweatshirt för att hjälpa till att göra ett album som bara hon är kapabel till att göra just nu. Öppningslåten där Solange sjunger fritt som en Coltrane-saxofon över ett jazzfunksdoftande elpiano är årets finaste stund på skiva hittills. (Tom Cehlin Magnusson)

Tame Impala – Patience

Kevin Parker för absolut ingenting nytt till bordet. Men vad gör det när han lyckas kombinera Lonerisms bästa stunder med Currents diton, albumet som katapulterade Parker till genistatus och gav honom jobbuppdrag för Lady Gaga, Kanye West och Mark Ronson. Kom då, nya albumet. (Joakim Almén)

ROSALÍA, J Balvin – Con Altura ft. El Guincho

Spanska ROSALÍA är utan tvekan världens mest hajpade alt-flamencoartist just nu. Här gör hon dock utmärkt reggaeton tillsammans med en av genrens allra största stjärnor, J Balvin, i en låt som i sin starkaste textrad anspelar på det evigt tilltalande budskapet ”Live Fast, Die Young” (”Vivo rápido y no tengo cura/Iré joven pa’ la sepultura”). (Markus Thörnhammar)

Four Tet – Only Human

Trots en något slumrande solokarriär står Nelly Furtados aktier alltjämt högt i kurs hos dansmusikens hetaste namn. Innan Kaytranada slog igenom på bred front gjorde han en knastrig version av Furtados enorma Say It Right, för ett par år sen dök hon upp på den himmelska refrängen i Blood Oranges Hadron Collider. Denna gång har Kieran Hebden samplat Nelly Furtados Afraid och resultatet är en av årets absolut mäktigaste låtar. (Tom Cehlin Magnusson)

Ex Hex – Rainbow Shiner

Det är något The Runawayskt (Joan Jetts gamla band) över Washington-trions Ex Hex råa, bredbenta power popgarage. Ser gärna Ex Hex basic rock-album It’s Real rulla på varenda lägenhetsförfest i vår. (Joakim Almén)

Lizzo - Tempo (feat. Missy Elliott)

Allt Minneapolis-rapparen, sångaren och flöjtisten Lizzo rör vid för närvarande blir till guld, vilket bland annat har gjort att hon är ett stående inslag på listor av det här slaget. Det här samarbetet med legendaren Missy Elliot – som i någon mening tar vid där en av den senare artistens klassiker, Work It, slutade för snart 20 år sedan – är på intet sätt ett undantag. (Markus Thörnhammar)

Lambchop – The Lasting Last of You

Elektroniskt brus, autotune, skira elpianon och trummaskiner snodda ur Sly Stones källare: Kurt Wagners Lambchop låter vackrare än någonsin efter att ha börjat brodera ut sin Nudie-kostym med elektroniskt silverfärgade trådar. (Tom Cehlin Magnusson)

Deportees – Bright Eyes

Fyra år efter albumet The Big Sleep är Umeås melankoliska popmästare Deportees – äntligen – tillbaka. Tack för det. (Joakim Almén)

Mwuana – Craftmanship

En del Kanye West, en del Kendrick Lamar, kryddat med en rejäl portion av Mwuanas alldeles egna briljans. Skaka, servera och njut. (Markus Thörnhammar)

Peggy Gou - Starry Night

Om våren tar jag mer än gärna ut min lön enbart i hackiga housepiano-riff. Gou, Peggy! (Tom Cehlin Magnusson)

Broken Social Scene – Can’t Find My Heart

Som om Billy Corgan anlitats som svulstig rockkonsult och Adam Granduciel från War on Drugs hyrts in för att lägga sina signaturmelodier i de gitarrdrivna mellanspelen. Det kanadensiska indieundrets status 2019: alltjämt god. Dessutom är det 14 personer stora Toronto-kollektivet klara för årets Way Out West. Missa inte. (Joakim Almén)

Agent blå – Child's Play

Göteborgs dödspopscen har haft ett utmärkt Q1 2019: bra dubbelsingel från Makthaverskan, ännu bättre album från Westkust och här, vackert avskalade Child's Play från Agent blå. (Joakim Almén)

Erik Lundin – Nu dom frågar

Det har nu gått fyra år sedan den monumentalt hyllade EP:n Suedi briserade i musik-Sverige. På den färska fullängdaren Zebrapojken kan soundet beskrivas som en aning mer lättillgängligt (vilket välkomnas varmt av undertecknad), medan Erik Lundins honnörsmärke, texterna, har vässats ett snäpp ytterligare för att nu befinna sig på hisnande höga nivåer. (Markus Thörnhammar)

Hökartorget – Till T

Lättillgänglig, vårkompatibel indiepop från Hedemora. (Joakim Almén)

Carly Rae Jepsen – Now That I Found You

NÅGON måste ju stå upp för fjäderlätt, strömlinjeformad radiopop på den här listan. Och lättare, mer friktionsfritt, än så här blir det knappast. Faktum är att Carley Ray Jepsens RIX FM-dänga snarast är viktlös (i alla händelser väger den mindre än de 21 gram som en själ sägs väga). Men pop är, som bekant, en konstform som klarar sig alldeles, alldeles utmärkt utan överflödigt luftmotstånd. (Markus Thörnhammar)