Den fryntliga kvinnan stryker runt och muttrar i det gemensamma köket idag också. Varken jag eller min vän N har direkt konfronterat henne.
Men min vän N har ritat ett litet, litet kikarsikte med röd tuschpenna på glasrutan i vår kontorsvägg. Och varje gång den fryntliga kvinnan råkar passera i jämnhöjd med det lutar sig min vän N bakåt i stolen, suckar förnöjsamt, och mumlar ”boom”.
Jag ska inte ljuga för er.
Det börjar bli lite tryckt stämning här.