Idag ska det handla om Det Kommersiella Tonläget, alltså det ytliga, käcka, omänskliga tonläget som nästan alla företag har gjort till sitt. Tonläget kan också kallas Linkedin-tonläget eller tidigare TV4-tonläget, men det är att banalisera problemet. Det kommersiella tonläget finns överallt omkring oss. Att leva innebär att vara konstant insvept i det kommersiella tonläget.
Det kommersiella tonläget kännetecknas av evig munterhet. En enstaka motgång är också positiv, för den kan man lära sig av. Bli ödmjuk eller sporrad. Men aldrig bitter, aldrig slapp. Ett muntert arbetsbi bara som utmanar sina tumörer. För att det kommersiella tonläget överhuvudtaget ska gå att ta in av en riktig människa, försöker människorna som än så länge faktiskt existerar bakom det, att lätta upp det hela, med hjälp av kommersiell humor, tonlägets äckligaste tårtbit.
Inom tonläget kallas denna humor för glimten i ögat och är en form av humorliknande material som inte är humor, men eventuellt var det någon gång i en annan tid. Att säga ”att bara ta en halv kaka räknas inte” är glimten i ögat. ”Prata inte med mig innan jag fått mitt kaffe”. Små banaliteter som försöker antyda mänsklighet. Svagheter som inte är riktiga svagheter. Humor som inte är humor men bär en antydan av en skugga av humor. Tack vare smiley-kulturen kan företagen nu också sätta glimt i ögat-gubben efteråt för maximal tydlighet.
Att bryta mot det kommersiella tonläget är inte svårt alls. Det räcker med så lite för att sticka ut i oceanen av mediokeritet.
För något år sedan reagerade jag på ett nyhetsbrev i mailen. Har någon människa någon gång reagerat på ett nyhetsbrev i inkorgen? Nej, detta var första gången. Brevet var från ”Fria viner”, ett naturvinsföretag som jag inte minns att jag begärt nyhetsbrev från. Ingången i brevet var i alla fall ren uppgivenhet. De skrev typ ”Vi har noterat att du aldrig handlar något vin av oss. Är det ens lönt att du får det här nyhetsbrevet? Kanske är det lika bra att du avregistrerar dig?” Jag köpte omgående en låda vin av ren skam. Brevet var så ärligt att JAG kände att jag slösat DERAS tid med det här nyhetsbrevet.
Idag reagerade jag igen på deras nyhetsbrev. Liksom förra året skrivs deras Black Friday-brev av den danska revisorn Torben. På danska. Så här skriver Torben:
Hej, igen. Det er Torben, igen.
Det er nu et år siden, vi sidst hørte fra hinanden. Sidste Black Friday bad jeg dig købe vin. Det gjorde du ikke.
Sen gnäller han över hur lite pengar företaget får in och så försöker han sälja sin treväxlade Crescent, sin robotdammsugare och ett terrarium.
Jag menar inte att Fria viner är ett humor-mirakel. Men det är i alla fall något. Ett litet hål i det kommersiella tonlägets kompakta betongmur.