När du hoppade av Hellacopters för två år sedan var det många som tyckte att du var korkad. Du har aldrig ångrat dig?
– Egentligen skulle jag vilja svara, zzzzzzzzzzzzz, på den frågan, men okej. Nej, jag har aldrig ångrat mig, och åt dem som tyckte jag var korkad kan jag bara säga: Skrattar bäst som skrattar sist.
Dregen – folkhemsrockern. Stämmer den bilden av dig?
– Ja, om man tittar på försäljningssiffrorna, men näsbenet har ju åkt av tre gånger också, så alla gillar mig knappast. I Sverige är det mer Dregen-fixerat än utomlands, därför kanske jag känns lite folkhemsaktigt här. Men hallspegeln ”Dregen” har ju inte kommit på IKEA än – och det ska jag se till att den inte gör heller.
70-talet får väl räknas som rockens glansdagar. Vad tror du att det är för skillnad på att vara rocker i dag jämfört med 70-talet?
– Jag tror att det är svårare idag. Media spelar större roll när man ska brejka som band och så är det mer konkurens idag. Jag vet inte om det var bättre på 70-talet, men definitivt lättare.
Upplever svensk hiphop samma hype idag som vad rocken gjorde 1997?
– Ja, men om tio år tror jag att man kommer skratta åt den, för svensk hiphop är egentligen ganska kass. Jämför man Backyard Babies med ett amerikanskt rockband så är vi på samma nivå, men jag vill knappast komma och påstå att Petter är på samma nivå som Dr Dre. Infinite Mass, däremot, är bra. Jämför dem med vilket annat skitband som helst i genren så hör man kvalitetsskillnaden. De får däremot ingen hype i Sverige.
Bor du kvar på Söder?
– Japp, vid Hornstull. Jag bodde vid Mariatorget tidigare, men den lägenheten fick Hellacoptersgitarristen när han tog över mitt gamla ”jobb”. Det var en fair deal, tycker jag, jobb och lägenhet.
Varför har du inte köpt dig en våning?
– Jag har ju knappt varit hemma något senaste tiden. Jag skulle gärna fixa någon lya i Spanien, men nu ska vi snart ut och åka buss i ett par år till, så det får vänta.
Tommy Lee har integrerat badrummet med sovrummet i sitt hus, för att kunna titta på sina tjejer när de duschar. Hur skulle du inreda din lyxkåk?
– Jag skulle ha stort akvarium, ett arkadrum med en jävla massa flipperspel och en gokart-bana på tomten. Men jag har aldrig känt något behov av att bo stort och vräkigt – nu bor jag på 37 kvadratmeter.
Både Backyard Babies och Hellacopters har nyligen bytt från mindre skivbolag till jättebolag. Varför?
– Man lär sig att integriteten inte går förlorad bara för att man ligger på ett stort skivbolag, det handlar om att hitta rätt människor att jobba med, vilket vi har gjort. Sen finns det mer pengar och man kan satsa större. Nu släpper vi till exempel plattan world wide i princip samma dag. Vi har ju utvecklats som band så varför skulle vi inte kunna utvecklas på buisnessidan också?
Har du någonsin ställt upp på en intervju för att få gratis mat eller sprit när det har varit knapert i kassan?
– Ja, definitivt. I början av karriären ställde jag gärna upp på diskussionsprogram eller intervjuer om jag visste att det fanns en femhundring eller tusenlapp att hämta. Grejer jag aldrig skulle göra idag. Men jag ska även passa på att tacka A-kassan och socialen för att vi är där vi är idag.
Jag vill inte vara sarkastisk på något vis, men är ni stora i Japan?
– Ja, vi är stora i Japan, på riktigt. Annars tror jag att det är en vanlig klyscha att dra till med, det är ju i alla fall ingen som riktigt kan kontrollera om det stämmer. Kolla en snubbe som Yngwie Malmsteen. Han är ju jävligt stor i Japan, men jag fattar ändå inte var han får sina stålar ifrån? För så jävla stor kan han inte vara! Jag menar, var spelar han i Sverige? Pub Anchor på Sveavägen.
Japanska journalister har rykte om sig att ställa en hel del sjuka frågor. Har du några erfarenheter?
– Det är mycket som är sjukt i Japan. Jag tror till exempel inte att tolkarna översätter allt man säger i intervjuerna. Cardigans var där samtidigt som oss och hade med sig egen tolk, men hon fick åka hem efter tre dagar eftersom japanerna inte var nöjda med svaren. Då börjar man ju undra.
På frågan hur du vill bli ihågkommen har du svarat: ”How could he be so thin but live so fat”. Lever du fett?
– Ja, jag lever nog rätt fett. Jag gillar mat och dryck… Livets goda över huvud taget. Senaste året har det blivit lite väl mycket av det goda eftersom jag har dragit på mig magsår, men det är inget allvarligt.
Har du många fyllepolare i kändis-Sverige?
– Njae, det finns faktiskt inte så många roliga att festa med i kändis-Sverige. Svenska komiker, typ Peter Wahlbeck, är roliga – sen händer det väl att jag snackar med E-type på krogen. Han är skönare än vad folk tror.
Det är lätt att skaffa sig förutfattade meningar om kändisar. Finns det någon du först sågade, men sen visade sig vara skitkul?
– Bandet Kent är nog det bästa exemplet på det. Under många år tyckte jag att de var ett vidrigt band som verkade helt dumma i huvudet. Men det visade sig att de är jävligt nica snubbar, och idag är vi väldigt goda vänner.
Vilken utländsk rockstjärna levde inte upp till dina förväntningar när du träffade honom?
– Sångaren i Black Crowes, Chris Robinson, var jävligt trög, milt uttryckt. Jag trodde att han var skärpt, men han var korkad – eller onykter som fan. Annars är det sällan man blir besviken.
Har du bytt drogvanor eller är det fortfarande Newcastle Brown Ale som gäller?
– Ölmässigt är det nog det, även om jag dricker mer sprit nuförtiden. Newcastle Brown Ale är helt oslagbar. Man blir annorlunda berusad på den – jävligt limmad i skallen – trots att det är samma procenthalt som vanlig öl.
Vilken är största posten i din balansräkning? Sprit, porr, gitarrer, kläder eller tatueringar?
– Tatueringar får jag billigt. Jag är ju som en levande reklampelare för tatueringssalonger – som en jävla hockeyspelare med alla klistermärken. Och gitarrer har jag redan. Jag spenderar nog mest pengar på taxi och sprit tror jag… Fast spriten har ju i och för sig också blivit billigare. Jag svarar Taxi.
Om du fick välja en gitarr. Vems som helst, från vilken tidsepok som helst. Vilken skulle du ta?
– Chuck Berrys Gibson ES 335 som han spelade in Johnny be good med.
Med Hellacopters släggade ni sönder hela er utrustning på Lollipop för ett par år sedan. Vad ska man tänka på om man vill smasha en gitarr med stil?
– Jag brukar faktiskt inte slå sönder gitarrer, men de är hårdare än man tror. För att lyckas måste man vara jävligt övertygad om att den ska slås sönder. Annars kan man misslyckas och få sår i fingrarna. Det är många som fuskar – Paul Stanley, till exempel, sågar i sina gitarrer innan han går loss på dem.
Vad föredrar du, leopard eller zebra?
– Leopard, för fan. Zebran har ju ingen chans mot en leopard, det säger sig självt.
Hur många av dina tatueringar har du gjort på fyllan?
– Ingen. Jag har planerat många tatueringar på fyllan, men inte gjort någon än. Jag gillar att tatuera mig för att markera en epok i mitt liv, och då spelar det ingen roll om de blir lite omoderna. Vissa i bandet missbrukar nästan tatueringar, men jag tycker att jag har ett rätt sunt förhållande till mina. Men nu ska till och med morsan tatuera sig, så jag vet inte hur rock det är längre.
Vad gör du när du är hemma i Nässjö?
– Inte så mycket. Äter mammas Jansons och öppnar julklappar, typ. Jag tror att Nässjö håller på att tyna bort, det känns som Sveriges största kuliss, vilket är ganska deprimerande.
Har du varit på någon klassåterträff?
– Ja, för två somrar sedan, med min högstadieklass. Det var skitkul. Vi var på en golfbana och hade en jävla fest – tjuvkopplade golfbilar och sånt.
Du spelade hockey när du var yngre. Man har lite svårt att tänka sig Dregen i Jofa-hjälm.
– Ja, men jag hade CCM-hjälm, dom är mycket coolare. Jag spelade i Nässjö HC i 12–13 år och min farsa spelade bandy på landslagsnivå, så det ligger lite i släkten. Jag är fortfarande jätteintresserad av hockey och försöker kolla när jag Djurgården lirar. I Staterna har vi också varit på ett par matcher. När vi var i Colorado senast satte vi upp Foppa på gästlistan, men han dök aldrig upp den jäveln. I Barcelona festade vi däremot med Tomas Svensson, handbollsmålvakten. Han hängde i bussen och sänkte en platta bärs med oss efter konserten – det var skitkul. Han är ett stort Backyard-fan.
Ni har nyligen avslutat en turné med AC/DC. Stämmer bilden av dem som en superproffsig, måttlig drickande liten rockfamilj?
– Ja, den jag stämmer. Fast jag har nog aldrig sett några gubbar röka så mycket cigg och dricka så mycket kaffe som de gjorde. Sista spelningen köpte vi 80 flaskor glögg och söp hela crewet dyngpackat. De hade aldrig testat glögg, men de gillade det. På det hela taget var AC/DC bland de sjystaste snubbarna jag har träffat. De tog så väl hand om oss att vi var tvungna att fråga varför de var så sjysta. Då visade det sig att de hade blivit otroligt väl omhändertagna av Aerosmith på sin första stora turné och ville för traditionen vidare.
Har du flickvän fortfarande?
– Ja, nu har vi hängt ihop i sex år. Det har varit upp och ner, och ibland fattar jag inte hur hon pallar med mig, men det är en självständig flicka som jag älskar väldigt mycket.
Jag har hört av kringresande att det är lättast att skaffa sig tillfälliga förbindelser med kvinnor i norra norrland och Göteborg. Är det din bild av Sverige också?
– Det stämmer nog ganska bra. Tjejerna är kåtast i Göteborg. I Stockholm har de mer kukskräck.
Jag vet att du har presenterat dig som Johnny Rothén vid ett tillfälle. Har du fler bra öppningsrepliker på lager?
– Johnny Rothén är ett namn som jag brukar använda när jag checkar in på hotell, men det händer även att jag är Jack Daniels, Peter Parker eller Dr. Egen. Fan, nu berättade jag det också!
När blev du nitad senast?
– Jag har inte blivit nitad på ett par år, men jag höll på att bli strypt i Göteborg för ett tag sedan. Han var jävligt stor, jävligt full och jävligt galen. Men det gick bra, det med.
När nitade du någon senast?
– Grammisgalan 1998. Och nej, du får inte fråga vem. Det är en kollega till dig, höll jag på att säga. Ju äldre jag blir, desto bättre blir jag på att hålla mig ifrån sånt. Men ska ju egentligen vara snäll, men det är rätt mycket idioter som gärna vill mucka där ute.
Har du gjort en Keith Richards, vevat gitarren efter någon i publiken?
– Ja, det har hänt ett par gånger. I Manchester träffade jag en kille så att gitarren gick sönder. Men han kastade glas och jag tappade en framtand, så det var han som började.
Är du fortfarande bäst i Sverige på att vara rockstjärna?
– Definitivt. Men Thåström och Denns Lyxzén har också gjort ett jävligt bra jobb.
Om du skulle dö rockdöden. Vilket hotell skulle du vilja bli hittad på?
– Sjöfartshotellet vid Slussen.
Vilken var din första singel du köpte?
– Det måste ha varit Televinken. Jag var med i Televinkenklubben.
Vilken var din första platta du köpte?
– Never mind the bollocks med Sex Pistols. Den och Kiss Alive är de enda skivorna som jag har köpt två gånger på LP för att jag har spelat sönder dem.
Vilken var den första konserten d u var på?
– Ett lokalt band som hette Innocent Child.
Vilken skiva i din skivsamling tror du att du har spelat flest gånger?
– Kiss Alive.
Vilka är dina musikaliska förebilder?
– Kiss och Ramones har haft störst inflytande på mig. Entombed och Guns ’n’ Roses var viktiga när jag började spela. Sen har jag ju alltid gillat Spindelmannen.
Vilken platta går varmast på stereon just nu?
– Min egen, Infinite Mass-demos och Hellacopters senaste.
Vilket svenskt band är mest överskattat just nu?
– The Ark.
Vilket utländskt band är mest överskattat just nu?
– Det finns hur många som helst, men jag såg ett amerikanskt band som heter Creed som fan gav mig huvudvärk i tre dagar. Red Hot Chili Peppers är också ganska överskattade.
Vilket skivsläpp ser du fram emot mest just nu?
– Making enemies is good med Backyard Babies.
Vilken är världens bästa låt?
– City Slang med Sonic’s Rendevouz Band.