”Dricksar min kompis alldeles för snålt?”

Hur navigerar man egentligen i den snåriga svenska drickskulturen och hur undviker man att bli kompisgängets snåljåp? Cafés vett- och etikettexpert Stina Vickhoff reder ut frågetecknen.

Stina Vickhoff | Foto: Getty Images  |  Publicerad 2024-04-02 11:15  |  Lästid: 2 minuter

Fråga:

Hej Stina!

Min kompis lämnar sällan tillräckligt med dricks och det stör mig, hon har god ekonomi men när notan kommer så rundar hon på sin höjd uppåt och det kanske bli runt 20-30 kronor, min fråga är vad är egentligen dricks-kutym i Sverige? Jag tycker att hon dricksar för lite men jag är också den som dricksar för mycket för att jag är rädd att framstå som snål, även om servicen är dålig.

/Anton

Svar:

Hej och tack för din fråga!

Dricks, denna ständiga vattendelare. Servitören spelar obrydd när domen faller över kortmaskinens procentsatser, men som gäst vet man att ett för lågt belopp skickar en med dumstruten på rätt i skamvrån medan ett godkänt belopp möjliggör att man får gå rakryggad därifrån. Och om gud vill, får man ett välkommen åter som tack.

På ena sidan drickslägret står de som ”fan inte dricksar i mataffären så varför skulle de göra det på restaurang”, det är dem som menar på att dricks avskaffades redan på 90-talet i samband med kollektivavtalens frammarsch. På andra sidan står de som dricksar 15 kronor på en öl om bartendern kollar dem i ögonen. Och där emellan finns alla andra. 

Nu känns Magdalena Ribbings devis från Dagens nyheter, 2008: ”Hur betalas dricks på krogen? Genom att gästen rundar av beloppet uppåt till fem eller tio procent, men inte under 20 kronor..” som långt borta. Idag dricksar vi på öret antingen 5, 10 eller 15 %, ibland 20%, detta oavsett leverans.  En nyligen utförd studie visar att var tredje svensk dricksar av anledningen att det förväntas av dem, och mer än var tionde gör det för att inte framstå som snåla. På många sätt positiva siffror för det kostar ofta inte mycket att vara generös och vinsten är alltid värt det. Alla minns en snålis och så vidare. 

Men problemet här är snarare grunden till varför vi dricksar, för det är tydligen inte för att premiera god service och en fin upplevelse utan snarare av förväntan från övriga sällskapet eller servicepersonalen. Såklart kan dessa två samexistera men för att dricks ska fortsätta ha något slags existensberättigande kanske vi bör gå tillbaka till ritbordet och grundorsaken till varför vi gör det? 

Jag hörde någon säga att ”det är så skönt på PA & Co för där behandlar de ALLA gäster som skit, oavsett vem det är”, och ja demokrati är ju härligt men jag går inte på restaurang av den anledningen. Och jag vill inte heller dricksa av rädsla för att annars bli uthängd på bambis instagram, trots att jag fick vatten i ett sherryglas. På senare tid har jag börjat fundera på om vissa restauranger (primärt i storstan) ens gillar människor, de tyckte pandemin var lite för härlig för då behövde de bara servera fram till klockan åtta på kvällen och sällskapen var inte större än fyra personer. 

Så nu när även kortmaskiner har börjat med ’nudging’, kommer här några förhållningsregler för att kunna stå emot eller ge hän. Om du är nöjd ge 10%, om du är helt makalöst nöjd ge 15% och till oändligheten. Men är du och ditt sällskap inte nöjda, ja då finns det ingen poäng i att lämna dricks. Och nej, man behöver inte dricksa på en öl, eller på en dagens lunch och vatten. Men är det kvällsservering då gäller andra regler. För att svara på din fråga – att runda uppåt med två guldtior behöver inte nödvändigtvis vara fel men för en nota på 1000 kronor och god service, ja då är det för torftigt.

Varje månad svarar Cafés vett och etikett-expert Stina Vickhoff på läsarnas frågor om sociala regler. Behöver du själv, eller någon du känner, vägledning i kutymfrågor? Mejla dina frågor till stina@vickhoff.com.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2024-04-03 13:50