Annons
Annons




Tips 1: Se Cafés alla bilder på Elin Kling här.

Tips 2: Se filmen från Cafés fotografering med Elin Kling här.

Elin Kling har redan sänkt ett halvt glas rosévin och rivit av plasten av ett paket Marlboro när jag kommer till Humlegårdens uteservering i Stockholm. Cigaretterna är extra långa med vita filter, ”lightare än light”.

Annons

Hon är klädd i svart jeanskjol, rutig skjorta och ”jättegamla” skor från Rizzo med ”vardagsklackar”. Vanligtvis använder hon inte klackar kortare än tio centimeter. Då mäter hon 187 centimeter.

Gilla Cafe.se på Facebook

Kjolen och skjortan hade hon i går också. Det är väldigt ovanlig för Elin Kling att upprepa sig på det sättet.
– Jag är egentligen sjukt stressad över det. Jag går nästan aldrig i samma outfits över huvud taget men just i kväll orkade jag inte bry mig, säger hon och flinar.
Under sommaren har hon slagit ner sina långa klackar i Expressen, som vikarierande moderedaktör för tidningens fredagsbilaga.

I ett par veckor i slutet av juli poserade hon sida vid sida med bilagans redaktör, Cecilia Blankens (tidigare Cecilia B Jonson, hon gifte sig i juli) som modeexperter i tidningen. Trogna bloggläsare var redan medvetna om en detalj som nog gick Expressens kärnläsare förbi: Blankens och Kling är utöver kollegor också halvsyskon.

När Elin Kling intervjuades i Café för ett år sedan fick hon frågan hur det är att samarbeta med sin halvsyrra. ”Hon är min mentor och vi ger varandra tips”, löd det diplomatiska svaret.

Men efter ett par glas rosévin i Humlegården avslöjar Elin Kling:
– Hon är fortfarande min mentor, men nu när vi jobbar ihop kan vi ha verkliga diskussioner om vad det är som säljer.

Det är inget givet trätoämne bland unga journalister. Det motsatta är nog historiskt sett vanligare: journalistisk prestige har oftare handlat om vem som är mest kritisk och avståndstagande mot den kommersiella världen. Elin Kling tillhör en ny och följsammare mediegeneration.

Cissi kan ju inte släppa att jag inte är journalist. Ibland är hon väldigt mycket: ”Jag är redaktör här, jag har journalist­utbildning.” Då vill jag bara lägga mig
på golvet och slita mig i håret.

– Jag brukar säga: ”Lita på mig, det här säljer.” Då säger hon: ”Men Elin, det här är ingen blogg.” Men jag tycker det är samma läsare, samma kommersiella tänk – man ska inte vara rädd för blogglikt material i en fredagsbilaga.

Detta självförtroende: var kommer det ifrån egentligen?
– Det sexigaste jag vet hos en kille är att han är jävligt driven, eftersom jag vet att jag är det själv. Jag tycker inte att jag är den härligaste och snyggaste personen i hela världen. Däremot vet jag att jag är en glad och lätt tjej. Jag är ingen sådan där mens-tjej, som har mens och migrän. Jag är en glad och enkel människa.

Men hon understryker samtidigt att hon inte är naiv.
– Jag är faktiskt en väldigt bra människokännare. Men jag bryr mig inte så mycket vad folk tycker. Som med dig, Björn – du är känd som en lite svår kille. Men jag tänker inte låtsas vara någon, jag tänker bara vara. Det draget kommer nog från min pappa.

Om man försöker ringa in Elin Kling kommer man inte förbi pappa Thomas.
Thomas Kling är en före detta kronofogde som driver företaget European Debt Collection Alliance, som bistår svenska företag i EU-regionen som har hamnat i ekonomiska dilemman.

– Han är helkonstig. Vi har en väldigt hård jargong mot varandra, säger Elin Kling och berättar att han kunde ringa upp henne under modellåren och ironiskt gapa: ”Hej unge, vad gör du? Sluta strippa och flytta hem till Stockholm och börja jobba!”

Först vandrade hon i pappans fotspår. Hon gick handels- och kontorslinjen på gymnasiet i Mariestad. Efter några år som fotomodell fick Elin Kling jobb som handläggare på finansbyrån Acme.

När hon fick ett annat jobberbjudande – att driva en modellagentur i Hong Kong – kom finansbyrån med ett motbud: ”Om du stannar i Stockholm köper vi en lägenhet till dig.”
– Den bor jag fortfarande i, berättar hon. På Bondegatan i Stockholm. Men nu har jag köpt loss den själv.

– Jag drog in nya kunder till företaget hela tiden. En roll för mig var att träffa kunder tillsammans med deras vd och hela rubbet. Det andra var att hålla kvar kunder som ringde om det var trubbel. Jag tyckte ju så synd om alla som hade ekonomiska problem: ”Åh, har du en villa med skulder. Åh, har din man problem.”

Nu får man konstatera att Elin Kling slagit in på en yrkesbana motsatt den forne kronofogdens. I stället för indrivning och sanering av skulder är dotterns uppgift att inspirera till mer konsumtion, vilket i och för sig lär trygga pappans verksamhet på sikt.


Handlar det om ett fadersuppror?

– Han tjatar jämt om att jag ska ta över firman. Han kan bara inte släppa det. Och jag säger: ”Pappa, det där kommer inte att hända!”


Elin Kling
har aldrig varit någon mönster­flicka. När halvsyster Cecilia Blankens beskriver Klings tonårslook framtornar ”värsta kickersungen”, som ”hårdspacklade sig och hade jazzbyxor långt efter det slutade vara hippt”.

– Jazzbyxor?, säger Elin Kling och ser undrande ut när jag konfronterar henne med informationen.

– Jaha, du menar iranierpyjamas? Jag antar att det är det hon menar. Tänk dig en dressad iranier – fast jag var svensk. Beiga, tajta kostymbyxor, beige topp. Stort hår. Mörka ögonbryn.

Första pressklippet härstammar från 2003: En deltagare i Kanal 5-dokusåpan Temptation island har hamnat i slagsmål på nattklubben Ferdinand i Göteborg. Elin Kling framträder i kvällstidningsartikeln som den antastade flickvännen till dokusåpadeltagaren.

– Det var några killar som var väldigt otrevliga mot mig. Som tog på mig. Då sa han: ”Killar, nu räcker det.” Då hoppade de på honom. En som höll fast och två som slog. Då hällde jag en drink över den ena killen och satte en stilettklack mellan benen på den andra.

I dag är hon ihop med en kille som verkar i en annan del av medielandskapet – Gustaf Törling är chef för reklambyrån Saturdays New York-filial och berömd
i Stockholm för att ha Vanity Fair-chefen Graydon Carters direktnummer i mobilen. Elin berättar att hon och ”Törling”, som hon kallar sin pojkvän, brukar dinera på Carters restaurang Waverly på Manhattan.

– Jag har absolut inget problem med distansförhållanden. Svårigheten med mina tidigare pojkvänner har varit att jag väljer jobbet före dem. Nu fokuserar vi båda på jobbet och så ses vi kanske två gånger i månaden, vilket är perfekt.

Hon kan ändå längta efter att gifta sig.
– Men det vore nästan ännu härligare att vara 25 och redan skild. Som att ha en snygg liten accessoar, skrattar hon.

I sin bok Mediated försöker Thomas De Zengotita, en amerikansk akademiker, förklara varför statistiken på sajter såsom Bloggtoppen ser ut som den gör. Det vill säga: varför unga kvinnor är de mest framgångsrika entreprenörerna i den nya, nätbaserade medieindustrin.

För att unga kvinnor tidigt skapar ett teatraliskt förhållningssätt till livet, är hans svar. De behärskar naturligt det effektfulla skådespel som nätet kräver.

Att hänga med Elin Kling en kväll känns just som att ta plats i ett pjäsmanus pepprat med peppade utropsrepliker. Hon utbrister ”STRESS!” när hon känner sig pressad, ropar ”MEST!” när hon blir bjuden på en vodkashot av våra bordsgrannar. ”GAH!”, ”MMM!”, ”ÅHH!”, är andra uttryck.

– När jag och mina kompisar Frida och Linn pratar, då förstår folk ingenting. Man pratar om sig själv i tredje eller femte person.

När hon själv ska förklara sin framgång som bloggare nämner hon språket som en hemlighet. Elin Kling använder ett ord man sällan hör i modebloggkretsar: ”stilistik”.
– Grammatiskt sett är jag medveten om det: jag har aldrig kunnat skriva. Jag har alltid haft svårt för svenska. Jag skriver däremot på ett väldigt personligt sätt som drar åt sig läsare, jag har bra stilistik. Jag kan få det att kännas som en bra dagbokskänsla. Jag skulle kunna anställa någon som redigerade mina texter, men det är inte det jag vill. Jag vill att det ska vara personligt.


Karin Nordin
, som är chefredaktör på tidningen Solo, där Kling till nyligen var moderedaktör, har sagt till henne: ”Elin, du är en sådan utmärkt skribent. Du skriver med sådan inlevelse!”
– Det är ganska intressant att se hur jag lärt mig själv. Jag älskar att göra intervjuer. Om jag är hemma hos Caroline Winberg så berättar jag precis vad som händer och vad hon gör.

– Det hade kanske varit lättare för mig om jag läst mer när jag var yngre. Jag gjorde det mycket när jag var modell, mest böcker om verkliga livsöden: ”Jag hölls fånge i en källare och våldtogs i sju år” – man fick mycket tid till läsning på grund av allt resande.

En annan anledning till hennes yrkesframgång är att hon, paradoxalt nog, inte tar sitt hjärteämne på dödligt allvar.
– När jag var liten var jag punkare ena dagen och något annat dagen efter. Nu är jag mer trendig. Många tycker säkert: ”Vad är det för modetjej?” Men jag älskar den kommersiella sidan av mode, det ska vara kul och lätt – då passar Expressen Fredag mig väldigt bra.

Det måste vara svårt för en syokonsulent att förklara för alla rådvilla elever hur man blir efterfrågad publicist i Sverige 2008. Elin Kling kokar ner det till att det först och främst handlar om att ha gedigna kommersiella anspråk.

Hon har en grundlön från Kanal 5, plus provision för antal klick på bloggen – enligt Bloggtoppen.se handlar det i skrivande stund om 140 000 besökare i månaden.
– Jag vet vad som säljer, det är min starkaste sida. Jag lever på mitt företag. Inte att jag är oäkta i det jag gör men jag är ju en businesskvinna. Jag gör det som säljer.


Hur vet du vad som säljer?

– Nu kan jag bara tala för bloggen, men det handlar väl om att aldrig vara nöjd. Ett exempel: Tidningen Stureplan plåtade mig i nio olika outfits. Jag hade missat att ta med mig ett beigt linne. Och Linn som assisterade mig sa: ”Ta det här i stället”. Jag sa: ”Aldrig i livet”, och tog en taxi till andra sidan stan för mina egna pengar och hämtade linnet. Jag är otroligt noga, det jag levererar ska vara det bästa.


Elin Klings
arbetsgivare från tiden på Stureplan.se passerar förbi utanför häcken som ramar in Humlegårdens uteservering.

Han, Alex Schulman, bjuder på ett syrligt citat till dessert:
Elin är inte den mest betydelsefulla, men den mest typiska, i kategorin modebloggare.

Om man googlar utlåtandet visar det sig vara ett omdöme som Schulmans släkting, författaren Sven Stolpe, fällde om fienden Olof Lagercrantz när det begav sig.
När Schulman dragit muttrar Elin att ”någonstans är det ju ändå pr för mig när han håller på så där”.

Även om Elin Kling inte tar ”mode på allvar” säger hon sig vara bra på att starta och skapa nya trender.
– Det roligaste med mitt jobb är att inspirera andra. I våras började jag bära skepparkeps och sen dök den upp bland bloggare och tjejer på stan.

– Jag har alltid vågat sticka ut. När jag kom hem från Aten där jag modellat för första gången hade jag turkosa byxor med dragkedja hela vägen upp, turkos topp och ashöga klackar på Statt. Ingen såg givetvis ut som jag. Men det här experimenterandet har lett till att jag har en bättre stil i dag.

En estetik som inspirerar Kling i dag är ”indianstilen”. Hon och pojkvännen Gustaf Törling har en hemlig blogg som heter Apacheprinsessan och bönder, där de bedyrar varandra sin kärlek. Den är stängd för allmänheten.

– Den heter Apacheprinsessan för att jag älskar indianer. Eller, jag tycker det är fint med indianstilen. Och indianer är sjukt vackra, så jag är indianfantast. Jag skulle vilja lära mig mer.

När hon fick chansen blev hon besviken.
Törling har ett hus utanför New York. Han sa: ”Du kan se indianer på vägen dit.”
”Du skämtar!” sa jag. Men de var alkoholister. För mig bor indianer i fina tält, de har sina hästar, de sitter och ber.


Elin Klings
förhållande till utsatta minoriteter är inte alltid så ytligt. Faktum är att hon drömmer om att göra socialrealistisk tv.
– Jag är ute efter lite annat än sådant som passar Kanal 5. Jag vill åka till Ryssland och bo med gatubarn, kolla hur det är, och skapa en insamlingsfond för dem. Men det blir ju lite krock i och med att jag är Style by Kling som åker runt så där.

Du kan ju styla kidsen.

– Jag förstår att det här kan verka cyniskt, men det handlar absolut inte om att jag vill visa världen att jag kan mer än kläder.

Sen avslöjar Elin Kling – över kaffe och likör – att hon har slutit ett avtal om en auktionsverksamhet i eget namn, där välgörenhet ska vara inkopplad.
– Det är en stor grej som kommer att hända nu, men jag kan inte prata om det… Eller, okej då. Jag har gjort en deal med Tradera om att de ska starta en vintageshop med mig.

Hon ska anställa en person som hjälper henne att plocka hem vintagekläder från hela världen. Även kändisar ska kunna sälja sina avlagda plagg, är affärsidén.
– Jag har under semestern mejlat med olika välgörenhetsorganisationer och sagt till dem att jag mycket väl kan tänka mig att sälja för välgörenhet. Jag vet hur det kommer att se ut: att jag bara har väl­görenhet för sakens skull.

Så vad gör du för välgörenheten nu?

– Jag har fadderbarn. Två stycken.


Var då?

– Åh, gud, jag visste att det skulle komma! Jag vet inte i vilket land de bor. Men det är i Afrika.

Björn Af Kleen



Tips 1: Se Cafés alla bilder på Elin Kling här.

Tips 2: Se filmen från Cafés fotografering med Elin Kling här.


Annons

Dela (4)
Tweeta

Annons


Laddar