Primal Scream kommer till Sverige. Hur är känslan?
– Fantastisk. Vi älskar att spela i Sverige och har haft både våra bästa och sämsta konserter där. Alla popfestivaler har varit otroliga, sedan spelade vi i Göteborg 1994 och det var vår värsta spelning någonsin. En av våra bandmedlemmar hade inte sovit på tre dygn och var inte i skick att stå på scen. Jag lovar att vi kommer gottgöra Göteborg med högintensiv rock’n’roll när vi kommer dit nu.
Ni spelade på Hultsfredsfestivalen 1994 med Oasis och Blur.
– Just det! Efter vår konsert spelade vi en fotbollsmatch på festivalområdet: Primal Scream och Oasis i ena laget och några lokalbor i andra laget. Det var kul att spela tillsammans med Liam och Noel, men den som verkligen var bra på fotboll var Oasis basist Paul ”Guigsy” McGuigan. Jag är egentligen en måltjuv, men alla ville vara anfallare så jag blev tvungen att spela back. Någon behövde ju försvara.
Du klär dig fantastiskt – har du ett modeintresse eller är det bara en känsla för stil?
– Jag tror att det handlar om att vilja presentera den starkast möjliga bilden av dig själv för världen. Att vara nyklippt med en perfekt frisyr och sätta på sig sina snyggaste kläder är som att kliva ut iklädd rustning, svärd och sköld. Eller som en soldat som bär sin uniform, du gör det med stolthet. Sysslar du med rock’n’roll måste du representera vad rock’n’roll betyder. Det är ett sätt att leva.
Jag förstår.
– Du tittar på andra band idag och när de kliver ut på scen ser det ut som om någon har ringt elektrikern eller rörmokaren. Inget ont om elektriker eller rörmokare, de har en viktig roll i samhället, men jag vill inte att personen som ska underhålla mig har den utstrålningen. Jag vill se ett band med lyster; stil, sex, fara, spänning.
– Ibland är kläderna viktigare än musiken. Jag håller fast vid att vi aldrig hade fått punken om Sex Pistols klätt sig som The Eagles. De klädde sig fantastiskt och de sjöng om anarki och om att riva ner monarkin och det var perfekt för en förvirrad tonåring. De flesta musiker idag är yrkesmän som har lärt sig sitt hantverk. De saknar fantasi och inspiration och uppfinningsrikedom. De är inte konstnärer, de är vanliga. Visst, de kanske är framgångsrika – men who gives a fuck? Jag är mer intresserad av tre ackord som krossar ditt hjärta.
Visst ägde du en otrolig rosa smoking från Saint Laurent?
– Oh man. Vi spelade vid Genèvesjön 2016 och jag hade på mig den där rosa smokingen som Hedi Slimane designat för Saint Laurent. Jag stod uppe på scen och plötsligt när jag tog ett kliv ut mot publiken var det bara luft under fötterna: jag föll flera meter ner i marken och bröt ryggen på fyra ställen. När jag låg på båren inne på sjukhuset, hög på morfin, upprepade jag bara samma fråga till sjuksköterskorna: är smokingjackan okej?
Var jackan okej?
– Den hade bara lite blod på sig. Det var lugnt.
Man får känslan att du – under rockstjärnemyten – är en känslig kille?
– Jag är absolut en känslig person. På scen – som frontman – måste jag leda bandet och jag måste underhålla publiken och jag måste ha en särskild attityd och föra mig själv på ett visst sätt. Det ingår i jobbet, men det är en roll som jag spelar och utanför scenen är jag en känslig kille som tänker och grubblar väldigt mycket.
Är scenen en slags fristad från den sidan av dig själv?
– Absolut. Det är ett utlopp där jag både psykologiskt och andligt kan hitta till platser som jag inte kan nå som privatperson. Jag behöver scenen och musiken för min mentala hälsa, jag skulle tappa förståndet annars.
Primal Scream var kända för sitt vilda festande under unga år: hur var det att bryta med den livsstilen?
– Det var svårt av flera skäl. När du har tagit droger under en lång tid blir det syftet med hela din existens och det blir även hela din identitet. Jag förlorade mig själv i att vara frontmannen som tog tunga droger och spelade i ett band som var kända för att ta tunga droger. Jag trodde på Arthur Rimbauds filosofi om att du måste pröva varje gift för att rubba alla sinnen och på så vis bli en riktig konstnär.
– Sedan fick jag fru och barn och jag märkte att den här livsstilen inte gick ihop med familjelivet. När jag var runt 44 år tog jag beslutet att sluta festa. Jag tycker att det gjorde mig till en bättre make och en bättre pappa och även en bättre låtskrivare. Jag har varit nykter sedan dess och dricker inte ens alkohol längre.
Under de tidigare åren gissar jag att det också fanns mycket glädje i festandet?
– Verkligen. Tar du speed och ställer dig på scen mellan två gitarrister med Les Paul-gitarrer inpluggade i varsin Marshallförstärkare så är det en helt otrolig känsla. Det var helt rätt att ta droger under den tiden. Samma sak när vi tog ecstasy och gick på acid house-klubbar, det var rätt då och vi älskade det. Ecstasyn inspirerade musiken och vi hade aldrig skrivit vårt album Screamadelica om det inte vore för de här upplevelserna i klubbmiljön.
Avslutningsvis: vad skulle du göra om du inte var musiker?
– Jag vet faktiskt inte. Jag jobbade som lärling på ett tryckeri innan jag blev musiker, det är sant, jag har certifikatet och allting. Det var dessutom ett bra och välbetalt jobb med fackliga förmåner. Men när jag var 20 år tröttnade jag, sade upp mig och började stämpla på arbetsförmedlingen. Det enda som jag ville göra var att spela i ett band.
Fakta: Bobby Gillespie
Yrke: Frontman i Primal Scream.
Bor: London.
Familj: Hustrun Katy England och sönerna Wolf och Lux.
Ålder: 64 år.
Aktuell: Primal Scream spelar i Sverige följande datum: Gröna Lund 28 maj, Karlstad 29 maj, Skellefteå 31 maj, Göteborg den 2 juni och Malmö 3 juni.
