Plötsligt stod de som spön i backen. Krogarna som serverar skummande bägare och välpanerad schnitzel. Och ja. Tysk mat är Oktoberfest. Det är öl, kött, korv och potatis. Men inte bara. Det är också en matkultur som trots att den ligger alldeles inpå oss länge varit osynlig på den svenska matkartan. Här är fem tyska maträtter du absolut inte får missa.
Königsberger Klopse
En sak som verkligen arbetar mot Königsberger Klopse är namnet “Königsberger Klopse”. Vad är Königsberg? Och vad är Klopse? Och varför ska det in i min mun? Allt detta är rimliga frågor att ställa sig. Så låt oss beta av dem – en och en.
Köningsberg var det tyska namnet på Kaliningrad. Den där ryska staden som ligger inklämd på kartan mellan Polen och Litauen utan att hänga ihop med resten av landet. Innan 1945 var platsen lika tysk som Hamburg, Berlin eller München och hade varit det så länge någon kunde minnas. Men efter andra världskriget tog Sovjet över. Alla tyskar fördrevs och ryssar flyttade in.
De gamla königsbergarna spreds över Tyskland. Med sig hade de sina minnen och sin klopse, tyska för köttbulle. Och vilken köttbulle sen. Kalv uppsmakad med ansjovis, kokad i buljong och vitt vin, serverad i en syrlig gräddsås pimpad med kapris. Slurp.
Maultaschen
Jag vet inte riktigt varför Asien tagit patent på dumplings. Kött i deg finns över hela världen. Så även i Tyskland. Faktiskt gör de sin bättre än många andra i genren. Som ofta med tysk mat har den månghundraåriga anor och ryktas vara ett hack från munkar för att få äta kött under fastan genom att gömma det i bröd. Tro’t om du vill.
Maultaschen görs hur som helst stora som små kuvert, fylls med spenat, muskot och köttfärs och kokas sedan i kycklingbuljong.
Sedan har du, precis som med många andra dumplings, två val. Antingen steker du dem, och serverar i så fall med gräddfil och stekt lök. Eller, bättre, du skär upp dem i färdiga munsbitar och serverar i buljongen som de kokade i. Det blir helt oseriöst gott.
Flammkuchen
Det finns en tråkig sak med att göra pizza hemma och det är att det är tvärt omöjligt att göra det bra. Du går in med högtflygande planer att göra en “äkta napolitansk pizza”. Läser på om deghydrering, låter den långtidsjäsa, kokar en perfekt tomatsås, köper pizzasten och spade.
Ut ur ugnen kommer likt förbannat ändå något som bara är snäppet godare än en Grandiosa.
Allt detta slipper du med Flammkuchen. Tysklands svar på pizza kräver ingen jäsning alls, och inte heller nån tomatsås. Kavla ut din deg på vatten och mjöl, på med craime fraiche, bacon och lök och slaget är vunnet. Och, förstås, ett glas iskallt Riesling till det.
Rinderrulladen
Om du inte är helt purung har du kanske ätit oxrullader någon gång. Hemma hos mormor eller farmor, sannolikt. För en gång i tiden var detta en riktig husmansklassiker i Sverige, som på senare år försvunnit bort i glömska.
Tyskarna däremot. De minns. Och de äter. Faktum är att oxrullader, fyllda med senap, bacon och persilja och lök och badandes i en mustig rödvinssås, är en av de där standardrätterna på tyska menyer som du kan hitta oavsett var du befinner dig i landet.
Som svensk är det extra tacksamt att laga. Äntligen ett värdigt sätt att använda köttdiskens mest sorgliga styckdetalj lövbiffen.
Brezen med obazda
Brezen med obazda som de säger i Bayern, eller kringlor med ostdipp som vi säger på svenska, är på riktigt det ultimata öltilltugget. Sältan och krispet från en perfekt brezen och den umamistinna ostdippen gifter sig med kirurgisk precision i munnen och når fulländning med en stor slurp ljus lager.
Det är inte särskilt konstigt att det ultimata ölsnackset uppstått just här. Om det är något bayrarna kan så är det sannerligen att brygga och, inte minst, dricka bärs. Dessutom är det faktiskt oförskämt lätt att göra hemma. Kringlorna är en vanlig vetedeg som doppas i lite bakpulverlösning innan de går in i ugnen. Obazdan är en mogen camembert ihopmojsad med en skvätt öl.
Allra bäst blir det förstås i en tysk, solig Biergarten. Men jag kan intyga att det håller måttet även i ett helt vanligt svenskt hem.
Björn Werner är kulturskribent på flera av Sveriges största tidningar. Han talar tyska och har bott av och till i Tyskland de senaste 20 åren. Inför arbetet med boken ”Den tyska maten – från schnitzel till sauerkraut”har Björn rotat i arkiven och rest genom Tyskland på jakt efter den bästa maten. Bilderna i denna artikel är hämtade ur boken.
