Myten om heliga träningsformer
Konditionsträning och fettförbränning har sedan urminnes tider nämnts i samma andetag. Och visst, löpning, cykling, rodd och till och med Zumba (well…) utgör effektiva metoder för kaloriförbränning. Eller såhär, låt oss anamma konceptet ”Nyheter på lätt svenska”: Kroppen tarvar energi, när vi aktiverar oss förbränns energi – något som leder till viktnedgång samt fettförbränning. Punkt.
Men sanningen är mer komplex än så. För samtidigt som konditionsträning är bra, är den långt ifrån optimal. Den som ämnar bränna fett bör därför kombinera flåspass med styrketräning. Det är nämligen här, bakom magnesiumdamm och skivstänger, som den sanna magin sker. Detta då kombinationen gynnar fettförbränningen, samtidigtsom det muskulära arbetet höjer ämnesomsättningen över tid.
Tänk likt en tvåstegsraket – typ SpaceX med svettband.
Låg- eller högintensiv träning?
Vad händer efter döden? Hur långt är ett snöre? Bör vi hålla ned tempot eller gasa som om livet stod på spel? Frågorna duggar tätt.
Förenklat kan de två olika intensitetsnivåerna förklaras enligt följande:
Lågintensiv träning använder fett som primär bränslekälla.
Högintensiv träning använder primärt kolhydrater som bränsle – MEN tvingar kroppen till fortsatt förbränning långt efter avslutat träningspass. Och där brinner fettreserverna likt en majbrasa ackompanjerad med en dieseldunk.
Med andra ord: bägge intensitetszonerna fungerar. Så, medan vissa älskar Forrest Gumplånga pass föredrar andra kortare, tillika idiotgrisiga, träningsinslag där svetten forsar från nästippen likt Dalälven.
Okristligt tidiga power walks
De flesta träningstöntarna har någon snubblat över uttrycket ”kroppen förbränner mer fett innan frukost”. Den skärskådande sanningen? Effekten är marginell.
Kroppens kaloriförbrännande skillnader mellan arla morgonpromenader, kontra samma träningsinslag senare under dagen bidrar med ungefär lika stora differenser som ett glas Pepsi eller Pepsi Max. Med andra ord, ingenting som kommer skapa hallelujakompatibla resultat.
Däremot kan en tidig power walk kickstarta dagen, vilket i sig kan skapa såväl sinnesro som motivation. Men om alternativet vi väljer kommer forma en fysik liknandes Obelix eller OS-brottare? Nej, bara nej.
Våga lyfta – tungt
En alldeles för undangömd parameter i fettförbränningsdiskussionen stavas styrketräning. Detta då tunga styrkepass tveklöst utgör av de mest effektiva metoderna för att maximera fettförbränningen och öka kroppens inbyggda metabolism. Varför? Enkelt, muskler är dyra i drift och kostar mängder med energi.
Genom att berika träningsveckorna med övningar som marklyft, knäböj, bänkpress och militärpress – det vill säga stora, kostsamma, övningar där mängder av olika muskelgrupper involveras på en och samma gång – kommer energiförbrukningen och förbränningen peaka såväl under- som efter passet.
Mer muskelmassa kräver högre energiomsättning, något som i klarspråk förvandlar din kropp till en kokande fettförbränningskittel. Med det sagt, våga lyfta tungt.
Så, vad gäller?
Vi söker alla den magiska fettförbränningsgenvägen. Men tyvärr, den är lika fiktiv som att den där jäkla gåsen skulle palla flyga runt hela landet med Holgersson på ryggen. Det som däremot finns är en utstuderad karta, full med riktlinjer och sanningsenliga råd.
Konditionspass i varierade tempon kommer förbränna fett, precis på samma sätt som tung styrketräning kommer vrida upp reglagen för positiv efterförbränning och ökad metabolism.
Med det sagt, skit i mirakelhacks från TikTok, uråldriga hörsägner och ding-ding värld:aktiga quick fixes – facit stavas hårt arbete.
Så, summa summarum. Våga variera. Våga VÅGA. Allt annat skapar nämligen ingenting mer än falska förhoppningar och onödigt, vattentrampande, tidsfördriv.
