Fibes oh fibes-Christian listar musiken som format honom

Han tog under våren en paus från rollen som frontman i Fibes, oh Fibes för att släppa det oförskämt poppiga soloalbumet Sunny Hill. För Café väljer Christian Olsson nu ut musiken som format honom.

Jonas Strandberg | Foto: Kristian Bengtsson  |  Publicerad 2024-04-02 12:27  |  Lästid: 2 minuter

5 år: Hall & Oates – Voices

”Mina första musikminnen kommer från när vi bodde i Greenwich utanför New York mellan 1981 – 84. Precis som alla amerikaner körde vi bil överallt och lyssnade på radiostationen Kiss FM. En dag kom min pappa hem med en kassettbandspelare med BÅDE radio och kassett som man kunde spela in på. Detta var magiskt. Tillsammans gjorde vi ett blandband (enbart med låtar från Kiss FM) som vi döpte till ‘USA-bandet’. Alla låtar var hits och vi spelade sönder kassetten under resterande tid vi bodde kvar. Den låt som stack ut mest för mig var ”Kiss on my list” med Hall & Oates. Minns att jag inte kunde sitta still i baksätet och spelade luftpiano.” 

14 år: Sonic Youth – Dirty

”Under större delen av min uppväxt var min två år äldre syster den som visade mig ny cool musik. Tidigt i gymnasiet flyttade hon tillbaks till Greenwich för att gå ett år på college i NY. När jag hälsade på henne hade hon helt bytt stil med blonderat hår, långärmade t-shirts med obskyra band som jag aldrig hört talas om och hade de coolaste kompisarna. Hon introducerade mig till Sonic Youth och deras Dirty-album som öppnade upp en helt ny värld. Jag tyckte Kim Gordon var, och fortfarande är, en av världens coolaste personer. När jag kom hem från resan köpte jag en bas, en distpedal och startade mitt första band.”

22 år: Elliott Smith – Either/Or

”Efter period av skränig gitarrmusik under gymnasiet hade jag en lång era då jag lyssnade enbart på sing songwriters med Smog/Bill Callahan, Will Oldham och Jim O’Rourke i spetsen. Under den här tiden blev jag introducerad till Elliott Smith och hans debutalbum på en efterfest i Göteborg. Därefter lyssnade jag slaviskt på allt han släppte. Jag hävdar än idag att Either/Or är ett mästerverk. När jag bodde i Köpenhamn fick jag äntligen möjligheten att se honom live på en liten klubb i Nørrebro. Efter giget gick jag fram till honom i baren och skällde ut honom för att jag tyckte han hade blivit en sell-out (HA!) då hans senaste platta försökte låta Beatles. Han garvade mest och vi hängde tillsammans med hans band resten av kvällen i logen och hade svinkul. Där och då var det ingenting som tydde på att han några år senare skulle ta sitt liv i en tung depression.”

28 år: Beach Boys – Pet Sounds

”Min pappa spelade alltid Beach Boys och framför allt Good Vibrations hemma när vi växte upp. Men det var inte förrän långt senare jag upptäckte Brian Wilsons absoluta mästerverk på egen hand. I min mening finns det fortfarande inget album som slår detta. Det är albumet jag har lyssnat mest på och inspireras mest av i mitt liv. Jag upptäcker fortfarande nya saker i produktion, melodier och arr i plattan som jag golvas av än idag.”

36 år: Daft Punk - Random Access Memories

”För mig handlar starka musik-minnen mycket om var man befinner sig när man hör viss musik för första gången. Under åren 2013 - 2014 bodde jag mycket i NYC och var där när hypen inför och när Daft Punk släppte Get Lucky. När låten släpptes spelades den dygnet runt, överallt och jag älskade låten och livet. Det fanns inte en bar, klubb eller bil som inte körde denna monster-hit den klibbigt varma NYC-våren 2013. Detta var skivan jag alltid velat ha gjort själv.”

Se videon till singeln There To Me här:

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2024-04-04 17:19