Min kontorskollega N och jag äter lunch med gemensam bekant.
Gemensam bekant: …så han kan i alla fall skriva lika bra med båda händerna. Helt sjukt. Sån där ambodextroös eller vad det heter.
Min vän N: Ambidextriös. Men det är inte det du menar.
Gemensam bekant: Exakt! Eller…va?
Jag: Du menar att han är ”dubbelhänt”.
Min vän N: Han kan alltså utföra en enhandsaktivitet lika bra oavsett vilken hand han använder.
Jag: Det är däremot inte samma sak som ambidextriös, då du kan utföra två helt olika aktiviteter med varsin hand helt oberoende av varandra.
Min vän N: En dubbelhänt person kan skriva exakt lika bra oavsett vilken hand han använder. En ambidextriös person kan däremot skriva två helt olika saker på två olika tavlor simultant och helt oberoende av varandra.
Jag: Eller svinga två svärd!!!
Min vän N: Eller svinga två svärd.
(Tystnad)
Jag: Det här måste fan verkligen kategoriseras som överflödig kunskap för en individ i ett industriland 2010.
Min vän N: Där kan jag inte säga emot.
Jag: Undrar du någonsin vad vi var tvungna att radera ur våra hjärnors minnesbankar för att sån här skit skulle få plats?
Min vän N: Zell am Zee, Österrike, 1991.
Jag: Va?
Min vän N: En skidresa med familjen. Jag var 11 år. Puts väck bara. Jag har sett foton och allting, men jag minns inte ett skvatt.
Jag: Åh fan.
Min vän N: (Vänder sig mot gemensam bekant) Förlåt. Vi avbröt dig. Vad skulle du säga?
(Tystnad)
Gemensam bekant: Jag har verkligen ingen som helst jävla aning.
