1.
För tjugo år sedan satte sig journalisten Klas Ekman på en spårvagn och tittade sig omkring efter kontrollanter. Han skulle göra en av de första intervjuerna med en 26-årig spårvagnsplankare som några månader tidigare slagit igenom med arsenik-dunder och singoalla-brak.
”Mitt första minne är när en gemensam bekant hösten 1994 förklarade att det bara fanns ´en enda jävla snubbe i Göteborg som är sämre på tjejer än dig. Vår sångare Håkan´”, berättar Klas.
Sex år senare hade mycket förändrats i Håkans liv, minst sagt, men inte mycket i hans livsstil tydde på att han var Sveriges hetaste sångare. Han behandlade intervjuer som kontaktannonser och visade runt i sitt hem: en 25 kvm stor studentlägenhet med en liten säng, en kokvrå och ett skrivbord. Utanför fönstret tornade ett grått Ullevi upp sig. Håkan berättade att han nog skulle bli utkickad från lägenheten snart.
”Min kompis och jag gjorde ett reportage om Broder Daniel också i samma veva. Det fanns ett första utkast som vi skulle kunna kalla ganska grovt – det hade blivit någon sorts tävling i vilda anekdoter, tror jag – och det råkade Håkan glömma på köksbordet hemma hos sina föräldrar. Hans mamma hade hittat det och tydligen börjat gråta. Jag skulle nog säga att han är något mer på sin vakt i dag”, säger Klas Ekman.
”Håller man på så där så får man smaka på Hellströms fågelklo.
2.
”Efter att första singeln hade släppts kom en kille med rastaflätor och muckade.” I samband med tredje albumet berättade Håkan för Cafés Klas Ekman om berömmelsens baksida.
”Han höll på en hel kväll och skrek att jag förpestade radion. Vid ett tillfälle stod han och några av hans polare och knuffade runt mig i en ring. Sedan gick jag, och då kom han efter. Jag sänkte honom med ett slag i ansiktet och då började han gråta. Håller man på så där får man smaka på Hellströms fågelklo.”
Ända sedan Håkan ramlade in på scenen med gladioler i bakfickan har näbbiga The Smiths-fans, Tommy Körberg, kommentarsfält och, ja, killar med rastaflätor varit på krigsstigen.
”Han är väl känslig som alla artister. Jag tror ju inte heller att det där plötsligt förändras bara för att man har blivit ekonomiskt oberoende, utan man känner sig nog alltid lite jagad och utsatt. Och det har ju alltid funnits en massa haters, och det var väl någon sorts rejäl Nöjesguidenbacklash efter andra skivan, samt de där ständigt återkommande anklagelserna om stölder och att han inte kan sjunga. Jag tror att jag själv skulle ha brytt mig lika mycket om sånt även om jag inte haft några bostadslån”, säger Klas Ekman.
3.
Paret Johan Forsman och Christina Löwenström är okända namn men har bidragit med både melodier och lugghöjd till Håkans pop-imperium.
”1989 ringde någon från ett band som hette Broder Daniel. Vi gjorde en session som sedan mixades på min mammas vind. Efter detta brukade Håkan kontakta mig när han hade nya bandprojekt. Vi har efter detta egentligen jobbat tillsammans på alla hans album fram till Det kommer aldrig va över för mig.”
Christina fyller i:
”Jag hade klippt en fräck rockabilly på Johan 1999, och Håkan kom ner till min salong och ville ha en likadan. Sen när vi släppte vår första skiva med Tapefly gav jag skivan till Håkan. Han gillade den, och ville göra en version på Canine Prey. Resten blev musikhistoria.˝
Musikhistorien ifråga är låten För en lång lång tid från För sent för Edelweiss. Men det var tre andra låtar – Shelley, Pistol och River en vacker dröm – som skapade rubriker i samband med Håkans första Ullevi-spelning 2014. Paret hade skrivit låtarna tillsammans med Håkan och auktionerade då ut rättigheterna till dessa, tillsammans med en tamburin som ska ha varit med under inspelningen av Håkans debutplatta.
”Helt absurt. Snart letar väl folk i toaletterna efter dasspapper jag kan sälja”, sa Håkan.
I dag vill paret förändra musikbranschen genom företaget Zeptagram som med hjälp av blockkedjeteknik vill öppna en handel av låträttigheter.
”När jag bodde i London på 90-talet börsnoterade David Bowie framtida intäkter i kommande skivor. Därmed fick allmänheten tillgång till att investera i hans musik. Sedan följde jag med häpnad en Abba-auktion där merchandise auktionerades ut. Jag insåg att det fanns en vilja att äga musik som hör ihop med minnen. Jag förstod att musiker hade en tillgång i form av upphovsrätten som endast förlagen handlade med. Där såddes idén”, berättar Christina.
””Jag vet ingenting mer än att han permanentar sig för 2 000 spänn i månaden.”
4.
När Håkan Hellström år 2006 fick frågan om det är något från karriären som han ångrar så var det en sak som stack ut. Ett av hans första riktiga tv-framträdanden var på en strandklubb i den fiktiva staden Strömsvik. Det var i den klassiska 90-talssåpan Vita lögner som Håkan Hellström spelade En vän med en bil och Atombomb. Allra gladast för det var troligtvis skådespelerskan och regissören Moa Gammel som spelade Julia i serien. Hon hade spenderat inspelningen av serien med Håkans debutskiva som enda sällskap i en ny stad.
”Jag hade precis flyttat till Göteborg som 18-åring för inspelning av såpan och bodde själv för första gången. När jag fick reda på att han skulle vara med i programmet och att jag skulle få göra en scen mot honom kändes det helt overkligt. Som om Brad Pitt skulle göra studiebesök, typ. Jag tvingade mask- och kostymavdelningen att ge mig extra fina kläder och makeup den dagen och var nervös i flera veckor. Sedan, när det väl var dags, blev jag så blyg att jag gömde mig i logen. Världens största antiklimax.”
Anledningen till det oväntade mötet var en blöt kväll då Håkan lovade sin kompis, manusförfattaren Rikard Uddenberg, att han skulle ställa upp. Ett fyllelöfte som ett drygt decennium senare resulterade i långfilmen Känn ingen sorg. Idén föddes nämligen redan då hos den storögda Moa Gammel, som 2013 också var kreativ producent för den Guldbaggebelönade filmen.
”Alla hans låtar är som små filmer frusna i tiden. Det jag älskar med hans musik är att det alltid finns ett stråk av mörker i hans musik hur mycket dur de än innehåller. Lite som Sara Stridsbergs texter, han hittar poesi i det smutsiga och avfärdade.”
5.
Rollen som Håkan Hellströms vapendragare har spelats av flera framstående musiker – Daniel Gilbert, Johnossi-John, Björn Olsson, men också Timo Räisänen, som på det andra albumet var Håkans högra hand. Men säg den manliga vänskap som varar för evigt. Efter det andra album där Håkan och Timo varit inlåsta i studion tillsammans började det gnissla i maskineriet kring tiden för inspelningen av uppföljaren. Timos solokarriär hade börjat ta fart, och Daniel Gilbert berättade för ett par år sedan att han började bli en osäkerhetsfaktor:
”´Kommer han i dag?´ frågade vi. ´Jag tror det´, sa Oscar. Och så kom Timo och visade en pungpiercing och försvann sedan – utan att spela en ton.”
Håkans och Timos vägar skildes åt, och inte mycket mer sades om det. Förrän 2013, då Håkan berättade om gitarristens avhopp.
”Vi har inte hörts sedan han fick skivkontrakt. Den dagen slutade Timo att svara på mina telefonsamtal och sms. Privat har vi inte bytt ett ord sedan han blev soloartist. Det är väldigt konstigt alltihop. Jag vet fortfarande inte vad som hände. Kanske fastnade han framför sin egen spegel?”
Fyra år senare kom svaret. Timo Räisänen släppte skivan Tro, hat, stöld och kallade i ETC Håkan för ”Sveriges största tjyv” och anklagade Hellström för att fejka sitt Dylan-barr: ”Jag vet ingenting om Håkan Hellström i dag mer än att han permanentar sig för 2 000 spänn i månaden.”
Hårresande kritik som förnekades i ett Instagram-inlägg någon månad senare.
6.
Det är lätt att glömma att innan Håkan Hellström blev den euforiska, spattiga och storögda förmedlaren av dans, dans, dans så hade han en karriär som svårmodig batterist och basist i Broder Daniel. En som fick smaka på den tungsinta basistens tunga var Mårten Andersson som på 90-talet gjorde karriär som äppelkindad programledare på ZTV.
Frontmannen Henrik Berggren och Håkan Hellström i svart polotröja och mittbena stirrar ner i marken samtidigt som en allt mer desperat Mårten Andersson försöker rädda intervjun. I dag skäms han.
”Jag blir påmind om den någon gång om året när någon skickar den och skriver ’hahaha’. Och då kanske inte för att de tycker att den är så bra. Jag minns inte så mycket mer än att det var plågsamt.”
Intervjun spelades in live och avslutas med att Håkan Hellström uppmanar tittarna att stänga av tv:n.
”Det var ju någon sorts indie från Göteborg som mötte en programledare i rosa hår från Stockholm. Arbetarklass möter kommersialism. Sedan tycker jag att mina frågor var helt värdelösa. Jag har ändå gjort en del intervjuer i mitt liv, och det är nog en av de sämsta. Men samtidigt gjorde de inte mitt jobb som programledare enklare kanske.”
7.
En av Håkans intervjuer sägs användas av polishögskolan för att illustrera amfetaminpåverkan. Huvudmisstänkt är Kristian Luuks intervju från 2002: ”Jag minns att det var en fin intervju och att han blev glad när vi överraskade honom med en sambaorkester.”
8.
Sjömanskostymen i all ära, men den mest färgstarka utklädnaden är en Spindelmannen-dräkt.
”Jag var i tonåren och sökte efter min identitet. En gång vågade jag mig bort till ett hyreshusområde och kikade in genom ett fönster på bottenvåningen och såg en gubbe som läste en porrtidning. Det var det närmaste brott jag kom. ´Honom måste jag sätta stopp för!´ tänkte jag. Fast jag gick hem i stället, tog av mig dräkten och gick och la mig”, berättade han för Göteborgs-Posten.
”Kan man bara tänka bort de där runka-texterna så är det grym musik.”
9.
På Folkuniversitetet i Göteborg inträffade ett oväntat möte. På en kvällskurs i portugisiska blev Håkan Hellström och före detta förbundskaptenen i fotboll, Erik Hamrén, studiekamrater.
”Jag minns inte om det var 2002 eller 2003. Jag var tränare för Örgryte och hade några brassar i truppen, Afonso Alves och Paulinho, och ville därför lära mig portugisiska. Han hade väl träffat sin tjej som han är gift med nu. Jag vet inte vem som satte sig först och vem som satte sig bredvid vem, men plötsligt satt vi och övade glosor med varandra. Han sade att han alltid haft svårt med högläsning, men att det gick bra med mig.”
Erik Hamrén hoppade av kursen efter ett tag när fotbollen tog för mycket tid, vilket även påverkade Håkan. I en Café-intervju fick han frågan om han och Erik hade kontakt tio år senare.
”Nej, men konstigt nog funkade högläsningen bara om den skedde för Hamrén. Han är det enda undantaget i världen. Jag kan alltså sjunga saker och läsa högt för Erik Hamrén, men det är också allt.”
10.
För alla randiga tröjor och smala jeans som tog Håkans debutskiva till sina hjärtan har Håkans karriär varit en omtumlande resa. Som ingen annan har han konsekvent skohornat in oväntade referenser i sin musik och fått indie-dogmatiker att lyssna på alltifrån Evert Taube och Gilberto Gil till Status Quo och Creedence. Men nog var det många som satte brännvinet i halsen när Håkan år 2004 lät meddela att hans kommande skiva skulle låta som Rolling Stones, Status Quo – och Eddie Meduza. Några år senare frågade Johan Såthe om hans Meduza-mani i en intervju för Café:
På tal om förebilder vet jag att du gillar raggarrockaren Eddie Meduza.
”Tja … förebild vet jag inte. Men han har faktiskt gjort en del bra grejer.”
Du tänker på låten Mera brännvin?
”Mera brännvin är ganska bra! Han gör en del 50-talsgrejer som är väldigt stilrena. Kan man bara tänka bort de där runka-texterna så är det grym musik. Han sjunger bra också. Men visst, jag fattar att man blir distraherad av låten Slicka fitta.”
””Svettig och andfådd tackade han artigt för att vi hade spelat hans låt.”
11.
När Håkan krossade publikrekordet på Ullevi var det svårt att tänka sig att samma människa som fick 70 000 människor att vråla och gråta en gång var programledare på TV4:s reseprogram När och fjärran. År 2002 var det Håkans tur att långsamt gå fram till kameran, sätta sig på huk och berätta vad saker kostar i den lokala valutan.
Hans kärlek till den brasilianska musiken är omvittnad. Som tonåring blev han medlem i sambaskolan Abunda, hans andra skiva låter som om Dexys Midnight Runners hade varit uppväxta i Rio de Janeiro, För sent för Edelweiss-skivan skrev han i en hängmatta i Trancoso. Men allt började på något sätt med När och fjärran-resan. I The Jam-tröja på Ipanema-stranden berättar han om att han och hans guide, Natalie, ska utforska sambaklubbarna i staden. På sin drömstads regniga gator får man se en nybakad popstjärna i hatt gå arm i arm, från sambaklubb till sambaklubb, med guiden som skulle komma att bli hans fru. I det gryniga klippet som finns på Youtube kliver han ut från en klubb med feber i ögonen.
”Jag är i himlen. Jag har aldrig varit med om något liknande. Och det här är bara början.”
12.
På nattklubben Nightlife i Gamla stan stod journalisten Andres Lokko och hans vän ”Soul-Henrik” och spelade skivor en februarinatt för tjugo år sedan. När det hemliga vapnet användes, och blåsintrot till Ramlar gick i gång, så låg plötsligt en svartklädd man på lokalens utsträckta armar, vrålande sina egna textrader.
”Det jag minns mest – förutom att det var en hemskt rolig kväll mitt i en ganska knarkig klubbepok – är hur Håkan, svettig och andfådd, lite senare kom upp till dj-båset och tackade väldigt artigt för att vi hade spelat hans låt. Jag minns det för att han så blygt tog i hand och bockade noggrant. Jag tänker sedan dess alltid att artighet ändå är Håkans främsta karaktärsdrag.”
13.
Hemma hos Lisa Milberg och Andres Lokko satt Håkan år 2000 och blev undervisad om Dexys Midnight Runners och Redskins, band han påstod sig aldrig ha hört.
”Min dåvarande flickvän gjorde en av de första större intervjuerna med Håkan hemma hos oss på Kungsholmen, och när den liksom officiellt var avklarad lyssnade vi på lite musik och att det nu verkligen var första gången som Håkan hörde Dexys verkade redan då lite orimligt, men han bedyrade att det var alldeles nytt för honom.”
Den outtröttliga diskussionen om Håkan Hellströms stölder, lån och plankningar har följt Håkan under hela hans karriär.
Varför tror du att Håkans stölder har fått så mycket uppmärksamhet?
”Jag tror att de har fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet för att de – precis som Hellströms hela artistpersona – kom från för Sverige oväntade hörn av musikhistorien. Vi hade ju gäspande vant oss vid att svenska artister plankade Springsteen och Dylan dagarna i ända, men en artist som så effektivt presenterade en värld där en dyrkan av, säg, The Jam, The Smiths, northern soul och en – just då – väldigt ´mod´ estetik var revolutionerande”, säger Andres.
”Man ska inte underskatta hans – och, kanske framför allt, hans rådgivarstabs – högst organiska trendkänslighet. Hellström är ju uppenbart omgiven av ett litet knippe maniska skivsamlare, ganska hippa sådana bör man kanske tillägga, och när de noterar att svensk progg är ’nästa grej’ så brukar det faktiskt också bli så. Man kan tycka att skivsamlande är något slags veteranbilsrally men vill du försöka förutse vad som på riktigt blir hippt – detta gäller både musik och (herr)mode – om två år behöver du bara ta reda på vad japanska skivsamlare i framkant är som mest besatta av i detta nu. Detta fungerade 2001 och gör det i precis lika hög grad tjugo år senare.”
”Han fick ladda telefonen i någon 17-årig tjejs kök och sedan ringa pappa.”
14.
En hårt kuperad kurva under 2000-talet var Allsång på Skansens popularitet och coolness-nivå. När Lasse Berghagen tog över programmet på 90-talet nådde det ungefär 600 000 tittare, när han år 2003 slutade var det med två miljoner tittare. Själv tillskrev Berghagen vändpunkten när Robert Gustafsson blev ett stående inslag på Sollidens scen. Men frågan är om inte en göteborgare i sjömanskostym också bidrog. Håkan debuterade på Skansen redan år 2001, ett punkigt beslut i dåtidens indie-Sverige.
Publikrekordet, 36 800 personer, sattes år 2003 efter att Håkan Hellström och Robyn stått på scen. Ett i dag minst sagt märkligt möte, men det var lite meningen också. I sin bok P.S Lycka till ikväll berättar han själv om beslutet att vara med.
”Popmusik får mest verkan i ett sammanhang där den egentligen inte hör hemma. Musiken blir tydligare just för att kontrasterna är så stora. Så det såg jag också som en grym grej: att det skulle bli konstigt. Och på den tiden satt ju nästan bara förlamade och döende människor i publiken.”
15.
David Lee Roth sa någon gång att anledningen till att Elvis Costello var så populär bland rockkritiker var att Elvis Costello själv såg ut som en rockkritiker. Om anledningen till varför rockkritiker ville hångla med Håkan Hellström finns det säkert något lika slagfärdigt att säga. Aldrig har väl en tungkyss i farten blivit så mytologiserad som den mellan en krullhårig Per Bjurman och en matros i Morrissey-quiff. Det var i Stockholm i november 2000 som ett sjösjukt Nalen gungade och hoppade framför en sjömanskostym och hans vitklädda band (med Weeping Willows Magnus Carlson på extra körsång).
”Sånt där händer också ibland faktiskt”, sa Håkan från scenen. ”It seemed like a good idea at the time”, sa rockjournalisten efteråt.
Och även om matrosen från Frölunda lär ha fått uppleva fler tungkyssar under decenniets dimmiga dagar som följde så var det ändå något som verkade ha fastnat även hos Håkan. När han 2010 spelade hela debutalbumet på Way Out West, och turen kom till Dom dimmiga dagarna, så stannade han upp inför låtens sista vrålande blåsparti.
”Förresten, vakterna. Känner ni till Per Bjurman? Om ni skulle se honom försöka komma upp över kravallstaket här så hjälp honom upp, för guds skull. Jag behöver hans kyss för att klara det här crescendot.”
16.
Det finns en klassisk scen i dokumentärfilmen Palme från 2012 där statsministern på valnatten 1973 får be tv-teamet att sluta filma utanför dörren till radhuset i Vällingby – han vill inte visa var han brukar gömma husnyckeln. Något liknande hände Håkan Hellström, som efter rekordspelningarna på Ullevi befann sig i ett prekärt läge. Hans band hade dragit ut och festat tillsammans med gästartisten Miriam Bryant. Själv åkte han hem till sina föräldrar, bara för att upptäcka att hans mobil hade laddat ur.
”Det känns så typiskt att han precis har spelat för 70 000 på Ullevi och så åker han hem och ska sova hos sina föräldrar och så får han ställa sig under en lyktstolpe och vänta på fans som har mobiler, för hans var död och han hade ingen nyckel”, berättade Miriam Bryant i Morgonpasset.
”Det slutade med att han fick ladda sin mobil i någon 17-årig tjejs kök, och sen bara ´jag ska bara ringa pappa´”, berättade Bryant.
17.
Inne på nattklubben Park Lane i Göteborg under mitten av 90-talet dansade en deprimerad tjugoåring i hawaii-skjorta och badtofflor. Håkan Hellström hade bråkat med bandkollegan Daniel Gilbert och hoppat av Broder Daniel. Ett par veckor senare fick bandet skivkontrakt och var nästa stora grej. Håkan hällde i sig färgglada paraplydrinkar och somnade med en McDonald’s-påse vid sängen. Han blev tjock, menar själv att han gick upp tjugo kilo. I en intervju med Aftonbladet berättade han om de svåra åren.
”Jag mådde för jävligt. På dagarna satt jag på kaféer och drack kaffe tills jag fick hallucinationer. På kvällarna gick jag på krogen och drack mig skitfull på slattar. Jag var klotrund och hade långt hår. Ansiktet svullnade upp och blev rött. En gång när jag satte mig i en soffa sprack skjortan. Jag hade blivit så fet att knapparna sprängdes.”
Daniel Gilbert minns Håkans hawaii-period.
”Han blev ganska alkoplufsig, det blev han. Han hade ett konstigt leverne och festade väldigt hårt på nattklubbarna. Han hade en kompis vars farsa ägde en tvivelaktig klädkedja som han fick mycket konstiga kläder från. Då var han ganska plufsig, det kan jag bekräfta.”
Varför hoppade han av, vad hade ni bråkat om?
”Det var någon skit. Det var något damsnack på KV, Konstskolan i Göteborg, som spårade ur. Ja, jag vet inte om det bara var det, men det var en av de utlösande faktorerna. Det var någon tjej eller så, det var väl det enda man bråkade om på den tiden.”
Sedan dess har Långgatornas Quixote och Panza hunnit återförenas och bråka många gånger om. Även om Daniel Gilbert inte ingår i Håkans band sedan 2012 så hörs duon via sms och utbyter Youtube-klipp.
”Det är väl främst förträffliga Dylan-framträdanden vi skickar. Men nu på sistone har det blivit mycket med en meme-gubbe med gigantisk penis som jag hittade för några veckor sen. Den har han lyckats slamsuga internet efter på vartenda klipp och meme. Det heter meme, va? Senast i går fick jag ett klipp innehållande den där gubben.”
”Det var en ordentlig skogsutflykt. Speciella svampar och så.”
18.
Håkan hade skrivit Känn ingen sorg för mig Göteborg, Vi två 17 år, Magiskt men tragiskt och Nu kan du få mig så lätt och sparat ihop fem tusen kronor i ett kuvert som skulle räcka till att spela in en demo. Demon plockades upp och skulle bli till en skiva. En inte helt smärtfri process, trots den efterföljande succén. I en Café-intervju berättade Håkan för Fredrik Wikingsson om sitt första möte med Björn Olsson.
”Det var när jag skulle spela in Känn ingen sorg för mig Göteborg. Jag älskade Soundtrack of Our Lives och tyckte det kändes helt otroligt att ha självaste Björn Olsson på plats i studion. Han var en sådan stjärna för mig. Men han tog sig friheter med unge herr Hellström, det gjorde han. På filmen kan man se hur han puttar in mig i en skrubb och låser dörren utifrån. Först är det helt tyst i några sekunder, sedan ser man hur handtaget försiktigt börjar röra sig när den där lille kisen försiktigt, försiktigt försöker ta sig ut från skrubben utan att lyckas. Då var man inte stor.”
Ännu mindre blev han senare under inspelningen. Samtidigt som Håkan mixade debutalbumet så spelade Magnus Carlson in en soloskiva. Medlemmar från The Soundtrack of Our Lives ska ha suttit och väntat på att spela in sina delar. Någon glömde stänga av en mikrofon, och plötsligt stod Håkan själv i ett fikarum och hörde sin musik jämföras med Yeah yeah wow wow-Martin och ett andra klassens Gyllene Tider.
”En del av mig tänkte ändå positivt, att Gyllene Tider var ändå Gyllene Tider och jag var hellre andra klassens Gyllene Tider än tredje klassens Gyllene Tider. Det är inte helt värdelöst. Men samtidigt hörde jag ju hur raljerande de var, att de bara satt och skrattade åt det jag har gjort. Så jag stod där, helt stilla i fikarummet, och kände mig så jävla ensam.”
19.
”Det var – och är nog nästan fortfarande – så vansinnigt spännande att höra varje ny singel inför nästa album eftersom det automatiskt innebar någon form av ny musikalisk och textmässig inriktning, dessutom alltid ackompanjerat av en ny look, frisyr och omslagsdesign. Detta sinne för vikten av detaljer älskar jag”, säger Andres Lokko. Hans sjömanskostym hänger på Sjöfartsmuseet, det finns intervjuer som enbart handlar om hans hår – Håkans stil engagerar. Cafés modechef Daniel Lindström menar att det handlar om äkthet.
”Alla looker genom åren, från sjömans-uniformen vid debuten 2000 via måttsydda kostymer till smala jeans, Musse Pigg-tröjor och mc-jacka, har alltid sett äkta och självklara ut. Håkan har kroppen, den pojkaktiga utstrålningen och självsäkerheten att kunna bära upp vad som helst. Det är inspirerande!”
Hur snor man Håkans stil?
”Du ska alltid ha ett dressat plagg på kroppen. Senast på Ullevi bar Håkan supervida kostymbyxor till en vit t-shirt med knäppning i halsen. Eller så har han en fin kavaj i kombination med smala jeans”, säger Daniel.
”Håkan har aldrig sett bättre ut än på Café-medarbetaren John Scarisbricks svartvita pressbilder till Det kommer aldrig vara över för mig 2013. Skinnjacka, t-shirt och jeans. Han hade kunnat gå direkt ut på catwalken på en Hedi Slimane-visning för Saint Laurent eller Celine.˝
20.
Nyheten om att Jocke Åhlund från Teddybears och Caesars åter skulle kliva in bakom mixerbordet när Håkan skulle släppa Rampljus möttes av jubel. Förutom att spela in två av Håkans bästa skivor har duon ägnat sin tid tillsammans åt att äta kebab i Årsta, slicka på Johnny Thunders-gitarrer och åka på skogsutflykt. Ryktet säger att de brände en halv skivinspelningsbudget på att spela in grodljud i naturen.
”Kanske inte en halv budget, men det var en ordentlig skogsutflykt med mycket speciella svampar och så. Vi tältade i ett område i Värmland ett par nätter medan vi letade efter bland annat grodljud i naturen. Vi använde dem aldrig sen, men det var en bra hajk.”
Mycket av Håkan Hellströms och Jocke Åhlunds relation verkar också ha präglats av nakenhet. Håkans första två minnen av Teddybears- och Caesars-frontmannen är i bara mässingen, och seglivad är myten om att Håkan ska ha sjungit en låt naken i studion.
”Det var min idé faktiskt. Jag ville att han skulle skala av sin kaxiga attityd, komma närmare sitt sårbara inre barn. Jag hade en idé om att det skulle höras i sången. Och det gjorde det också, tycker jag”, säger Jocke.