I ett hav av 80 000 röda tulpaner importerade från Holland gjorde Polestar 4 premiär. Den varma doften av blommorna och fuktig jord slår emot mig på ett mysigt vis. De två vita bilarna på podiet skiner och det är ingen tvekan om att Polestar har en unik monter.
Den första designkänslan jag får är Chevrolet Volt, uppblandat med en bredare och muskulösare version av en höjd Tesla Model 3. De främre lyktorna och den självsäkra hållningen ger Polestaridentitet, men det som verkligen är unikt är att bilen saknar bakruta. Precis som Polestar Precept – den kommande Polestar 5.
”För elbilar är aerodynamik viktigt och vi valde att ta bort bakrutan eftersom det ger lite lägre luftmotstånd, men framförallt för att göra bilen rymligare. Med ett tak som sträcker sig längre bak får man ett mycket bättre baksäte, och bilen får också en egen designidentitet, lite som en sportig mittmotorbil” säger Polestars designchef Maximilian Missoni.
Jag börjar min provsittning i framsätet. Stolarna är bekväma och lagom sportiga. Mittskärmen är rejält stor och gränssnittet känns modernt. Men det som sticker ut är självklart den digitala backspegeln, som är stor och ger bra sikt bakåt. När jag vänder mig om och tittar bakåt finns det en svart ”vägg” ovanför de bakre ryggstöden, och det känns lite ”transportbil”.
Men många nya bilar har på grund av sina kupéformer en ”brevlådsinkast till bakruta” och det här känns mycket bättre, i alla fall här på mässan. Hur det blir när bilen är smutsig eller det snöar häftigt har jag inte en aning om. Men jag ska gå tillbaka och titta mer noggrant på bilen i morgon. Kanske finns det någon form av rengöring till kameran?
Baksätet är ännu mer spännande och en stor fördel mot många nya bilar är att ryggstödet har en bekväm lutning. Det känns luftigt ovanför huvudet och inte alls lika instängt som i en Polestar 2. Den här är mycket bredare och öppnare och benutrymmet är också mycket bra, bättre än en hel del bilar i storleksklassen. Benvinkeln får godkänt, men i en del suvkonkurrenter, som exempelvis Tesla Model Y, får man mer lårstöd.
Jämfört med en Tesla Model 3 är baksätet i Polestar 4 överlägset bekvämt och rymligt. Bilen känns större än sin klass, däremot är det trångt för mina fötter under framstolen.
Bagageutrymmet ser rimligt stort ut och luckan öppnar upp bra. Överdelen av luckan är, om man kan säga så, hatthylla. Jag ska också undersöka fällbarheten imorgon, nu fick jag fem minuter med bilen, innan Youtubekanalen Carwow.
Frunken fick jag inte öppna, på denna tidiga föreseriebil.
Leveranserna startar om drygt ett år, med priser från cirka 60 000 Euro, för den bakhjulsdrivna versionen med 272 hk. Den fyrhjulsdrivna prestandaversionen har 544 hk och kommer gissningsvis kosta runt 80 000 Euro.
Båda versionerna har ett 102 kWh stort batteri och räckvidden ska ligga runt 60 mil. Max snabbladdning är 200 kW. Men olikt Geelysyskonet Zeeker 001, som också bygger på SEA-plattformen, har Polestar 4 ”bara” 400-voltsarkitektur.
Självklart ska jag också provsitta Zeekern i morgon, för att jämföra.
Det första intrycket av Polestar 4 är bra, jag gillar formerna och den känns som en bra mix mellan vanlig ”låg” bil och en suv. Polestar kallar den för coupésuv. Både sportig och hyfsat rymlig.
Tänk om man hade ”gjort en Tatra 87”, den tjeckiska och extremt aerodynamiska lyxbilen från 1947 hade inte heller någon bakruta, men väl en stående vinge mitt på den sluttande motorbakluckan, över den luftkylda svansmotorn. Det hade varit extremt kaxigt!
Men att skippa bakrutan ger Polestar en unik design, som verkligen får bilen att stå ut.
Artikeln publicerades först på Cafés syskonsajt Mestmotor.se.
