Hoppa till innehåll

Fotbolls-EM: De absolut bästa spelarna under 2000-talet

Björn Carlsson

Nu har fotbolls-EM i Tyskland dragit igång och vem som blir turneringens starkast lysande stjärna återstår att se. När finalen blåsts av, guldmedaljerna delats ut och konfettin krattats ihop vet vi vem som gör dessa herrar sällskap.

Vid varje EM-slutspel kröns en skyttekung och inte sällan är det en offensiv spjutspets med förmågan att lukta sig till när bollen är på väg mot motståndarnas straffområde som Alan Shearer. Eller en offensiv mittfältare med bländande teknik och klinisk precision i sina avslut som Cristiano Ronaldo eller Michel Platini.

Det är dock inte bara de största målskyttarna som uppmärksammas utan vid varje mästerskap utses även turneringens bästa spelare. Den där stora stjärnan som gjort skillnaden för sitt landslag och lett dem till framgång, vunna matcher, final och nästan alltid en guldmedalj i slutändan. Här är bollkonstnärerna som fått äran att titulera sig Europeiska Mästerskapets bästa spelare under 2000-talet.

2000: Zinédine Zidane

Zidane
Zidane i semifinalen 2000 mellan Frankrike och Portugal. Foto: Getty Images

När Sverige grävde brons i USA 1994 hade Frankrike inte ens kvalificerat sig för turneringen. Förbundskaptenen Gérard Houllier sparkades, flera spelare avslutade sina landslagskarriärer och ilskan hos landets fotbollssupportrar var minst sagt påtaglig. Inget ont som inte har något gott med sig dock och den här stora förändringen skulle bli starten på en ny era inom fransk fotboll. En era som inleddes med två raka mästerskapstitlar och som för evigt kommer att förknippas med den skallige magikern Zinedine Zidane.

Stjärnan själv menar att han var i sitt livs absoluta toppform under EM 2000 och det verkar som att juryn som utsåg turneringens bäste spelare höll med honom. Från sin mittfältsposition anförde han de franska trupperna hela vägen från kvalspelet genom turneringen och upp på podiet för att lyfta bucklan. Detta var första gången i världshistorien som de regerande världsmästarna vann EM-guld och enligt UEFA var det första gången sedan Maradonas dagar som en enskild spelare dominerat ett internationellt mästerskap på det här sättet från första till sista matchen.

2004: Theodoros Zagorakis

Zagorakis
Zagorakis när Grekland mötte Portugal 2004. Foto: Getty Images

Visa mig en person som bänkade sig framför EM 2004 och kände på sig att Grekland skulle lämna den turneringen som mästare. Gör du det ska jag visa dig en skrupellös lögnare som du bör vara väldigt restriktiv med din tillit till. Kanske rent av säga upp bekantskapen med men det är upp till dig. När Europas bästa fotbollslag åkte till den iberiska halvön för att göra upp i den portugisiska högsommarvärmen ställdes hemmanationen mot just Grekland i öppningsmatchen.

I sju minuter var hela fotbollsvärlden stensäkra på att Portugal skulle få en flygande start på turneringen. Sen visade det sig att Giorgos Karaounis hade andra planer och placerade in ett långskott vid den portugisiske målvaktens vänstra stolpe. Matchen slutade 1-2 till Grekland och det satte tonen för ett märkligt mästerskap där storfavoriterna Spanien, Italien och Tyskland åkte ut redan i gruppspelet. Några som inte åkte ut överhuvudtaget var Grekland som, under ledning av tysken Otto Rehhagel, tog sig hela vägen till final där man än en gång vann mot värdnationen Portugal. En av huvudrollsinnehavarna i den här underdog-storyn var lagkaptenen Theodoros Zagorakis som inte bara dominerade det grekiska mittfältet utan också kontinuerligt bröt ner och plockade bort betydligt mer namnkunniga stjärnor i motståndarlagen. Hans prestationer belönades med utmärkelsen som turneringens bästa spelare och idag har han, i allra högsta grad, legendstatus inom grekisk fotboll.

2008: Xavi Hernández

Hernández
Hernandez i matchen mot Sverige 2008. Foto: Getty Images

Nästkommande EM-slutspel blev det respass ur turneringen direkt för regerande mästarna Grekland som inte lyckades spela hem en enda poäng och slutade sist i sin grupp. Istället var det Spanien som spände musklerna och sprang igenom den gruppen med tre raka segrar. Det var ett spanskt lag som av många i efterhand ansetts som ett av de absolut bästa landslagen genom tiderna. EM-guldet 2008 följdes upp av VM-guld 2010 och ytterligare ett EM-guld 2012 och att vinna tre stora mästerskap på rad är en bragd som ingen annan lyckats med varken förr eller senare.

Det spanska laget spelade en fulländad Tiki-takafotboll, som senare kom att associeras med främst FC Barcelona, vilket gjorde att de sällan lånade ut bollen. Regissörerna på plan var också just den duo från Barcelona som huserade på innerfältet: Xavi och Iniesta. När UEFA efter turneringen tillsammans med fansen skulle utse valet av turneringens bästa spelare föll valet på Xavi Hernández. Ska man styra ett ett centralt mittfält i världens bästa lag mot världens bästa motstånd och bara ha 170 cm till sitt förfogande så krävs det något utöver det vanliga. Xavis blick för spelet, hans bollbehandling och otroligt säkra positionsspel gav honom inte bara den här utmärkelsen utan befäste honom som en av de absolut bästa spelarna någonsin på hans position.

2012: Andrés Iniesta

Iniesta
Iniesta i finalen mot Italien 2012. Foto: Getty Images

Det mesta man skriver om EM 2008 kan man också skriva om EM 2012. Spanien gick än en gång obesegrade genom gruppspelet och innermittfältet styrdes återigen av Xavi och Andrés Iniesta. I slutspelet hade man en riktigt tuff väg mot pokalen och tvingades slå ut andra giganter som Frankrike och Portugal men när finalen mot Italien väl kom var det inget snack. Spanjorerna bjöd på en otrolig uppvisning och vann med övertygande 4-0. Xavi kammade hem sitt andra raka EM- guld men lämnade över äran att bli vald som turneringens bästa spelare till sin mittfältskollega och parhäst Andrés Iniesta. En utmärkelse som sällan varit så välförtjänt som då. Iniesta dominerade mittfältet i ett spanskt lag som släppte in ett enda mål under hela turneringen.

Han blev utsedd till matchens lirare i tre av matcherna inklusive finalen där han var fullständigt briljant och visade upp varför han vid tillfället hade världens bästa passningsfot. Iniesta själv har uttryck att den här turneringen var magisk på något sätt och att det var en helt unik upplevelse som aldrig skulle gå att återskapa. Den gyllene generationen spanjorer hade ännu en gång fått lyfta EM-bucklan och trots att Xavi fortfarande, i allra högsta grad, spelade var det den här gången ingen tvekan om att det var Andrés Iniesta som satt i regissörsstolen.

2016: Antoine Griezmann

Griezmann
Griezmann i semifinalen mot Frankrike 2016. Foto: Getty Images

Fyra år senare var det dags för Frankrike att stå värd för EM-slutspelet och värdnationens insats i gruppspelet var inte direkt något styrkebesked. Trots att man gick vidare som gruppetta satt det ibland långt inne. Efter en knapp seger mot Rumänien i premiären krävdes sedan tilläggstid för att fransoserna skulle lyckas knipa tre poäng mot Albanien. De två segrarna följdes sedan upp med en 0-0 match mot Schweiz som gjorde Frankrike sällskap i slutspelet från Grupp A. På pappret hade man en fortsatt enkel väg ända fram till semifinalen, först var det Nordirland och sedan Island som stod för motståndet innan man skulle springa in favorittippade Tyskland. Här var det många som tänkte att Frankrikes lite knackiga resa i turneringen skulle få ett abrupt slut men tack vare två mål från Antoine Griezmann gick man hela vägen till final.

I finalen väntade ett Portugal som inte heller hade haft en jättetuff väg dit. I kvartsfinalen mot Polen tvingades de till straffläggning och sen ställdes de mot den kaxiga uppstickaren Wales i semifinalen. Finalen mot Frankrike bjöd på en tillknäppt matchbild som slutade mållöst efter full tid. Förläning väntade och i den drog Portugal det längsta strået tack vare Eders mål i den 109:e matchminuten. Trots att det “bara” blev silver för Frankrike var det omöjligt att förbise Griezmanns prestation under turneringen. Han gjorde minst ett mål i varje slutspelsmatch bortsett finalen där han ändå lyckades knipa utmärkelsen som matchens bästa spelare. Han blev EM-slutspelets skyttekung och gjorde dubbelt så många mål som tvåan Cristiano Ronaldo och fick ta emot pris som turneringens bäste spelare. Den enda under 2000-talet som fått den äran utan att vinna guld.

2020: Gianluigi Donnarumma

Donnarumma
Donnarumma räddar en straff från England 2021. Foto: Getty Images

På grund av att vi under sommaren 2020 brottades med en världsomspännande pandemi flyttades EM-slutspelet till sommaren efter. Mästerskapet anordnades, som en del av turneringens 60-årsjubileum, i elva städer i elva olika länder. Allt för att säkerställa att Covid 19-viruset fick ordentlig spridning även i fotbollsvärlden, från Spanien i väst till Azerbaijan i öst och från Danmark i norr till Italien i söder. Det var också det första EM-mästerskapet som implementerade VAR och tillät upp till fem byten per lag och match. Invigningen hölls på Stadio Olimpico i Rom och det var också Italien som skulle göra det här mästerskapet till sitt.

De gick igenom gruppspelet med tre raka segrar och inte ett enda insläppt mål men efter det blev det tuffare. Mot Österrike i åttondelsfinalen krävdes förlängning och i kvartsfinalen blev det uddamålsseger mot Belgien. Både semifinalen mot Spanien och finalen mot England på Wembley bjöd sedan på straffläggningar där Italien drog det längsta strået. Tack vare målvakten Gianluigi Donnarumma som räddade två straffar i finalen satte hela England guldfirandet på hemmaplan i halsen. Han räddade också en straff i semifinalen och höll nollan i tre matcher vilket resulterade i att han som första målvakt i historien blev utsedd till turneringens bästa spelare.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.