Henrik Rydström i exklusiv intervju: ”Jag har lärt mig taktik på Twitter”

Strålkastarna skiner honom i ansiktet. Hans oväntat väldefinierade biceps knottrar sig av kylan. Malmös hemmaarena lyser upp den grå himlen. Det är här Henrik Rydström ska leda Sveriges mest framgångsrika fotbollslag mot SM-guld och ut i Europa. Det är här timmarna framför taktiktavlan ska ta fast form. Det är här han kommer att ta ut sin ilska på döda ting.  

”Jag brukar stå och slå i plexiglaset under matcherna. Rasmus Elm, som var min assisterande tränare i Kalmar, gav mig en boxningsboll i julklapp häromåret, faktiskt.”

Vem av dina tränarkollegor är argast på bänken?

”Micke Stahre stod och skrek på vår vänsterback i en kvart inför avspark förra året. Han var islänning, så han fattade ingenting.”

Plexiglaset lär bäva inför 2023. Uppgiften är tydlig. Henrik Rydström ska leda Malmö FF till SM-guld. Helst också en vinst i Svenska Cupen. På sikt är ytterligare ett gruppspel i Champions League ett måste. Klarar han inte det så får han troligtvis sparken. 

Det är förutsättningar som skulle ge de flesta ångest. Men efter att ha ägnat hela sin spelarkarriär åt att spela i någon sorts rädsla vill nu Henrik Rydström att fotboll ska spelas utan ångest. Han har precis tagit över som tränare i den enda svenska klubb som bara accepterar vinst. Men en del av hans jobb verkar vara att få klubben att genomgå några snabba KBT-timmar om dess ångest. 

Han rör sig från fotbollsplanen in till medie­rummet, drar ett snabbt skämt om sin klädsel när nyförvärvet Taha Ali går förbi och sätter sig till rätta. Spelare, sportchefer, dataanalytiker och andra med MFF-emblem på bröstet går förbi och hälsar på klubbens nya tränare. Han berättar om sin egen, väldigt konkreta, oro som han kände innan han började jobbet. 

”Jag gillar ju, som du kanske redan märkt, att lägga ut texten. Och jag funderade på hur fan det skulle funka med min engelska”, berättar han. 

”Jag får lite skit för den ibland. Men första gången jag träffade spelarna så förklarade jag för dem att jag exponerar mig här precis som jag vill att spelarna ska exponera sig på planen. Och att vi ska våga testa saker. Perfektionism är ett gissel. Det är bra också, men det är ett gissel. Då måste jag skapa en kultur där det faktiskt är accepterat att göra misstag. Och därför tror jag att det är bra att jag låter som Åsa-Nisse när jag pratar engelska.”

När Allsvenskan visslas i gång lördagen den 1 april så är serien hetare än någonsin. Trots det så är den kanske största profilen i serien samma ansikte som har hemsökt mittcirklar och kvällstidningsrubriker sedan slutet av 90-talet. Den 47-årige Henrik Rydström är alltjämt Allsvenskans största at­traktion.  

Som spelare i Kalmar FF rörde han upp känslor inte så mycket med sin uppoffrande spelstil som med ett välsmort munläder och en för hans omgivning ovanlig förmåga att kunna formulera sig både träff­säkert och drastiskt. Om man skulle räkna upp alla som har velat nita honom så skulle teckenantalet inte räcka till: Han retade gallfeber på samtliga motståndarsupportrar, Henke Larsson ville slå honom i ansiktet – och med jämna mellanrum ville till och med hemmapubliken på Fredriksskans IP jaga honom ur stan. 

Men efter att ha lett först Sirius och sedan Kalmar till oanade höjder med hjälp av en modern och offensiv passningsfotboll som tränare har Henrik Rydström muterat till en annan typ av allsvensk profil. Lika omtalad men, om man bortser från vissa delar av Uppsala och Kalmar, närmast unisont omtyckt. Samma motståndarklackar som tidigare hånade honom önskar nu­­förtiden att han skulle ta över just deras lag. 

”Det är bara att konstatera att jag var ytterst begränsad som spelare. Jag är medveten om att det inte var mitt fotbollsspelande som gjorde att man kom ihåg mig eller hade någon uppfattning av mig. Och det spelade jag såklart på”, säger han. 

”Jag har många gånger använt Hjalmar Söderbergs citat från Doktor Glas, det om att i brist på kärlek så vill man bli respekterad och i brist på det så tar man vad som helst. Jag blev ju nästan alltid utsedd till Allsvenskans mest överskattade. Det vill man ju inte. Nu som tränare har jag blivit framröstad till den bästa tränaren i Allsvenskan, hur man nu bedömer det. På ett sätt bryr man sig inte så mycket om de sakerna, men på ett sätt är det jättekul.”

Han blir okarakteristiskt tyst i några sekunder och funderar. 

”De senaste tre, fyra åren har jag själv reflekterat över hur fasiken man var förr och hur vill man vara”, säger Henrik. 

”Tyvärr kan jag själv vara jävligt missunnsam och småsint. Framför allt var jag det förr. Men jag vill inte vara det. Hur andra har varit mot mig de senaste åren har gjort att jag själv har tvingats fundera över hur jag har betett mig. Vill man vara någon som gapar hela tiden? Nej. Det har säkert gjort att andra också tycker att det blir lite lättare att berömma mig också.”

Han har precis flyttat till huset utanför Malmö efter att ha bott på hotell de första månaderna på jobbet. Hittills har han inte sett något av staden. Dagarna tillbringar han i stället i olika konferensrum på Eleda Stadion. Arbetsdagarna sträcker sig från åtta på morgonen till nio på kvällen, berättar han samtidigt som levnadsglada malmöiter tar dagens första öl vid Möllevångstorget och Lilla torg. 

”Målbilden är att skaffa stammisställen och upptäcka stan, såklart. Jag vill inte hamna i en machogrej där man jobbar dygnet runt. Men första tiden har jag jobbat 24 timmar om dygnet.”

Som fotbollsspelare arbetade han i stället dygnet runt för att vara något mer än just fotbollspelare. Henrik Rydström är utbildad SO-lärare och har en magister i litteraturvetenskap. Som D-uppsats skrev han en marxistisk litteraturanalys av makt och religion i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Under spelar­karriären undervisade han gymnasieelever i svenska efter träningarna. Han har skrivit krönikor och bloggat för bland annat Dagens Nyheter och Aftonbladet och skrev länge musikrecensioner i Barometern. 2012 första maj-talade Rydström för Socialdemokraterna i Kalmar. I dag tycks han ha blivit uppslukad av tränaryrket, högst frivilligt.

”Tränaryrket är annorlunda i dag. Pep Guardiola har förändrat mycket. Jag ska inte säga att det är coolt, men det finns en status i tränaryrket som inte fanns förr”, säger Henrik. 

”Både Pep Guardiola och Marcelo Bielsa har en arbetsmoral och noggrannhet som har inspirerat. Theo Olsson, en av mina assisterande tränare, är lite yngre än jag och skrev häromdagen att han inte ville gå och lägga sig, för att han inte vill sova. Han ville jobba. Du blir en junkie. Du börjar knarka den upplevelsen när du går helt upp i någonting och vet att många bryr sig om det.”

De är inte ensamma om sitt abstinensbesvär. Allsvenskan är hetare än någonsin och samtliga toppklubbar går mot för­säljningsrekord av säsongskort. Varenda träningsmatch den här vintern har hårdbevakats av både kvällstidningar och supporterpoddar. Och även om Allsvenskan alltjämt är en med ögonmått blandad grogg av framför allt två ingredienser, plastfickeinbunden föreningsdemokrati och supporterkultur i världsklass, så har den moderna fotbollens taktikfäbless även tagit över Allsvenskan. XG-siffror, spiders och wingbacks är en självklar del av livet även för en kaffesörplande Värnamo-supporter.

Tränare som Pep Guardiola och Jürgen Klopp har förvandlat tränaryrket, och numera finns en ny generation tränare som behandlar formationer och presstriggers som obskyra skiv­bolagsetiketter eller limiterade japanska sneakers. När Andreas Brännström skrev på för AIK menade han till exempel i en intervju att han tyckte att den argentinske tränaren Marcelo Bielsa sedan 2012 blivit alltför mainstream som referens. Det är en svårartad taktik-hipsterism som har intagit Allsvenskan.

”Jag har faktiskt lärt mig väldigt mycket på Twitter när det gäller taktik”, säger Henrik. 

”Det kanske man inte ska säga, men jag får idéer och uppslag därifrån. Det är många som skriver jävligt bra och som på ett teoretiskt plan har lärt mig om fotboll.”

Under säsongen 2021 kom statistik från det schweiziska institutet CIES som visade att Rydströms Kalmar FF hade slagit 658 passningar per match under säsongen, tionde flest av alla lag i Europa, tätt bakom lag som Guardiolas Manchester City, Sarris Lazio och De Zerbis Sjachtar Donetsk – en bedrift jämförbar med ett SM-guld för en fotbollshipster. 

Hur mycket fotboll tittar du på efter jobbet?

”Theo som är 26 år kan förvånat fråga mig om jag inte ska titta på Betis som spelar mot Granada. Absolut inte. I går var det Champions League, till exempel, Bayern München mot PSG, men jag sitter inte och kollar på det sättet. Jag tittar i efterhand koncentrerat på till exempel presspelet eller hur de bygger upp spelet. Då kollar jag fem minuter koncentrerat för att se om man kan sno något. Sen skapar man något själv”, säger han.

”Jag har faktiskt lärt mig mer om fotboll sedan jag slutade än det jag har lärt mig under alla år som jag spelade. När jag spelade så kände jag inte att jag fick någon hjälp av det vi gjorde på träningarna rent taktiskt. Det hade ofta ingen relation till det som skedde under matchen. Det är helt sjukt när man tänker på det. Jag spelade ändå fotboll i 30 år.”

I samband med att David Letterman pen­­­sionerade sin talkshow försökte många förklara det geniala i en 32 år lång karriär av segment som att kasta vattenmelon från ett tak eller att varje år montera en överdimensionerad köttbulle på en julgran. När skådespelaren Alec Baldwin intervjuade Letterman så lyckades han sammanfatta komikerns bidrag till nöjeshistorien: Före David ­Letterman var trumvirveln oironisk. 

En någorlunda rak parallell kan dras till Henrik Rydströms lår. Där samtida spelare som Cristiano Ronaldo och Sergio Ramos shorts är upprullade av skäl som man misstänker har med agentarvoden, sponsoravtal eller andra biprodukter av den moderna fotbollen att göra så ställde sig Henrik Rydström inför varje match som Kalmar FF-spelare och vek upp shortsen, innan han högtidligt började olja in låren. Målet? Att maximera sin omgivnings irritation så mycket som möjligt. 

Kort sagt: Före (och efter, får erkännas) Henrik Rydström var de upprullade shortsen oironiska. 

”Jag lekte nog rätt mycket med bilden av mig själv. Det låter som om det var utstuderat. Jag vet inte hur många gånger det faktiskt var så”, säger Henrik. 

”Men det var också många gånger jag gjorde saker för att jag tyckte att det förväntades av mig som representant för laget och för svensk fotboll. Det betyder inte alltid att det handlade om mitt ego. Jag tycker det är roligt att man genom att spela med små shorts kan skapa någon form av laddning kring det man håller på med”, säger han med ett brett leende. 

”Jag kunde inte alltid skapa en laddning genom mitt fotbollsspel. Som tränare vill jag inte att den laddningen ska komma från något sådant. Det ska komma från spelet.”

Du har inte samma behov av att provocera längre?

”Jag har märkt hos mig själv att jag är mindre benägen att tycka till om allt. När jag var spelare så var det mer ego. Jag har inte utplånat mitt ego, men jag har reflekterat rätt mycket över varför jag var tvungen att tycka till om allt under rätt många år. Varför var jag tvungen att uttrycka mig om andra människor?” säger han.

”Vissa saker är jag glad över att jag också uttryckte mig om. Att man har ett samhällsengagemang och man bryr sig om vilken väg vi tar. Men det var också, förstod jag i efterhand, så att jag tyckte till om grejer som bara ställde till ett problem för någon annan. Jag hade åsikter om allt förut, det har jag inte längre. Jag vet inte om det också handlar om att spara energi. Yrket tar mycket mer kraft än vad det gjorde när jag spelade.”

Innan hans första arbetsvecka som tränare i MFF var slut kom de första rubrikerna. Ett oppositionsråd för Sverigedemokraterna i Malmö menade att Rydström mobbat partiet efter att tränaren sagt att han tagit fajten mot partiet i offentligheten under åren som spelare i Kalmar.  

”Jag är överraskad över hur öppet det är i Malmö. Vid den situationen så var det ingen från Malmö som sa att jag inte fick uttala mig om saker. ’Du är anställd och har yttrandefrihet’, fick jag bara höra. Jag har ju haft ett jävla behov att uttrycka mig. Jag vet bäst, så här är det. Det har jag försökt glida ifrån både vad gäller min samhällssyn och min fotbollssyn”, säger han. 

”Samtidigt som jag också tycker att fotbollen är en del av samhället. Vi kan stå för något som inspirerar. MFF är en klubb som är till för alla. Att stå upp för det tycker jag är viktigt. Vi är ett mångkulturellt lag, en mångkulturell förening. Det är jag glad och stolt över, det ska vi fortsätta vara. Det räcker egentligen med det.”

Efter en fiaskosäsong som slutade med tre olika tränare och en sjundeplats i Allsvenskan så var det nog många spelare i Malmö FF som längtade efter ledighet. Det gjorde inte Henrik Rydström. När 18-åriga superlöftet Hugo Larsson satt och tittade på Kalle Anka på julafton började det vibrera i hans telefon. Det var hans nya tränare som skickade över Youtube-klipp på Manchester Citys mittfältare Rodri. Några dagar senare satt anfallsstjärnan Isaac Kiese Thelin och skickade feedback på sin nya tränares Youtube-klipp samtidigt som han väntade på desserten på före detta lagkamraten Erdal Rakips ­bröllop. 

”Det kan bli så ibland i någon form av iver. När man väl jobbar så tappar man dagar och tiden på dygnet.”

Hur ser du på att kliva in i Malmö efter en fiasko­säsong? 

”Det är kanske dumt att säga det, men för mig personligen så finns det ju fördelar”, säger han. 

”Milos Milojevic kom in efter två SM-guld och ett Champions League-gruppspel, det är inte så lätt. Det var också en trupp som började bli lite skadebenägen. Spelarna som hade burit Malmö i många år och gjort det fantastiskt kunde inte vara tillgängliga på samma sätt.”

Hur ska ni göra för att vinna 2023? 

”Hela organisationen vrider och vänder på allting. Det är verkligen ett högmotiverat gäng. Samtidigt är nackdelen att det finns stukade själar i gruppen.”

Den här säsongen känns det som om det är kanske fem, sex lag som alla säger att de ska komma topp tre. 

”Det som sägs både internt och utifrån är att vi ska vinna Allsvenskan och Svenska Cupen. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Samtidigt så har det inte formulerats hur man ska vinna. Räcker det att sätta ihop ett gäng jävligt bra spelare? Ja, kanske. Men på ett sätt kanske inte heller”, resonerar han. 

”För tre, fyra år sedan hade det kanske räckt. Jag sa till spelarna att det är många klubbar som gör bra saker nu. Det räcker inte för oss att bara ha bra spelare, vi måste också bli det bästa laget. Då kommer man till det långsiktiga kontra det kortsiktiga. Jag jobbar hela tiden så att jag vill ha så snabba resultat som möjligt. Jag hatar att inte vinna, men jag är också medveten om att vissa grejer kräver lite längre tid. Vågar Malmö hålla i det? Då har vi förutsättningar för att verkligen bli en maktfaktor.”

Med Malmö ska du vinna i princip varje match ni spelar. Den pressen har du inte haft i tidigare klubbar. 

”Spelarna i Malmö FF nöjer sig inte med att vi pratar om att vi gjorde en bra prestation. Även om det är något jag också trycker på. Det tror jag att man har saknat här lite. Det har varit så jävla mycket snack om att vinna så man har glömt hur man vinner”, säger han.

”Det är klart att vi ska vinna, men det viktigaste är att vi fokuserar på hur vi ska vinna. Vi måste springa mer, vi måste pressa bättre, vi måste ha fler alternativ i vår speluppbyggnad, vi måste ha fler lösningar när motståndaren gör saker. Det kommer alltid att vara så att det tar lite längre tid att lära sig än att bara säga att man ska spela 4–4–2, raka linjer och pressa på ett visst sätt. Det kan ge kortsiktig effekt men inte långsiktig”, säger Henrik Rydström. 

Han hamnar i ett resonemang om långsiktighet. Flera minuter har passerat sedan han började besvara frågan.

”Jag glömde bort frågan nu, men vi ska vinna både All­svenskan och Svenska Cupen”, säger han och skrattar. 

MFF har aldrig varit rikare. Årsrapporten visade på ett eget kapital på 700 miljoner, med 400 miljoner i kassan. 2022 hade man sin högsta omsättning någonsin, 589 miljoner kr, samtidigt som man satsade över 100 miljoner på nyförvärv. Rent ekonomiskt är man förkrossande överlägsna sina allsvenska motståndare. Så hur ska man ta nästa steg? 

Malmös bankvalv har byggts upp efter att laget har kvalificerat sig för Champions Leagues gruppspel tre gånger under 2000-talet. När Henrik Rydström skrivit på för Malmö FF i vintras så pratade han i intervjuer om att målet ska vara att etablera sig i Europa på ett nytt sätt, att kunna utmana klubbar som Ajax i Europaspelet. Hur gör man det? 

”Vi måste få ut mer av det vi gör. På ett sätt är det en fråga för svensk fotboll: Vad gör vi av resurserna som vi har?” säger Henrik.

”Andreas Georgsson, en av sportcheferna, har plockat in matematiker och analytiker som jobbar med algoritmer för att mäta vårt spel och för att se till att vi får en edge. Det är inte allt, men en del av frågan om hur vi kan skapa en verksamhet där vi ligger i framkant. För vår del så handlar det om att skapa ett spel som är så mångsidigt så att vi kan hävda oss och inte bara hoppas överleva mot europeiska lag, utan också faktiskt diktera villkoren, lite grann.

Allsvenskan är en av få europeiska ligor som har förenings­demokrati och inte tillåter externa majoritetsägare. Hur ser du på det? 

”Där är man nog schizofren själv. Jag tycker det är jävligt fint med svensk fotboll att det är på det sättet. Det som driver oss är ju supportrarna. Vi är ingenting utan dem”, säger han. 

”Samtidigt, om det nu skulle vara så som Newcastle, som plötsligt ägs av något som det finns moraliska tveksamheter kring, så är supportrarna kanske besvikna i början och sen tycker man det är skithärligt för att man plötsligt har ett starkare lag. Det är svåra frågor att svara på, men jag är glad över att vi har den struktur på vår fotboll som vi har. Det är ju inte så att vi inte har pengar i svensk fotboll, frågan är mer vad vi gör av dem?”

Du är en av huvudkandidaterna till jobbet som förbundskapten framöver. Hur skulle du se på ett sådant förslag?

”Absurt. Det kommer alltid att vara det finaste jobb du kan ha i svensk fotboll. Och att ens namn ens är med i diskussionerna är absurt och abstrakt. Många kanske har bilden av att jag har en supertro på min förmåga. Det kanske jag har, men inte konstant”, skrattar han. 

”Det är kanske det svåraste fotbollsjobb man kan ha. Det är också inte riktigt det yrke som jag suktar efter. I landslaget jobbar du inte dagligen med spelarna. De har någon träning på sig och sen ska de prestera. Det är ett otroligt svårt jobb. Sen tycker jag att Janne Andersson är väldigt bra i den rollen. När Janne fick frågan hade han gjort tjugo år i allsvenskan och var i det läget i tränarkarriären. Just nu är det för gött att vara klubblagstränare.”

Men med det sagt – hade du kunnat tacka nej om du fick frågan? 

”Om man ska vara semifilosofisk – och nu pratar vi verkligen hypotetiskt! – så pratade Kierkegaard om det här med att ta beslut”, säger han, syftande på den existentialistiska filosofen från 1800-talets Danmark.

”Du kan bara ta beslut utifrån nuet. Du kan fundera och resonera om saker, men om du ska ta beslut så kan du bara ta det utifrån ett nu. Jag kände plötsligt att jag var färdig i Kalmar FF, till exempel. Då kunde jag börja titta på annat. Så det scenariot förutsätter att jag av någon outgrundlig anledning skulle känna mig färdig i MFF. Det är smickrande att frågan ställs, men det känns högst osannolikt.”

Den allsvenska premiären är ett eldprov för Henrik Rydström. På andra sidan står Kalmar FF. Få är så tätt förknippade med Kalmar FF som Malmös tränare. Han är den spelare som har spelat flest matcher i klubbens historia. Efter 802 matcher i den röda tröjan pensionerades tröja nummer åtta när han avslutade karriären för tio år sedan. Tätt efter att han slutade spela i Kalmar diskuterades det om Henrik Rydström skulle få en gata, rondell eller rent av ett helt kvarter uppkallat efter sig. Själv pratade han om att en staty kändes mer lämpligt. När han efter säsongen 2013 fick beskedet att han inte längre skulle spela kvar i Kalmar FF så grät han. 

2021 var klubben i kris. Två säsonger i rad hade man tvingats kvala sig kvar. Efter att Henrik Rydström tagit över som tränare utmanade man topp­lagen och var i närheten av europeiskt spel båda säsongerna. Men efter att fjärdeplatsen blev klar 2022 och en hel säsong av spekulationer var över skrev Henrik Rydström i november på som ny tränare för Malmö FF. Övergången väckte starka känslor. Kalmars store son lär behöva räkna med att bli utbuad av staden i hans hjärta vid premiären av Allsvenskan. 

”Jag tror att en stor del av Kalmars supportrar har någon form av ömsesidig respekt eftersom jag
dedikerade hela min spelarkarriär till Kalmar FF. Och utan att ha hybris så var jag en stor del i att vi vände runt på den sportsliga situation som Kalmar befann sig i när jag tog över som tränare. Sen finns det en del som ser det som att hela ens karriär i Kalmar är skit samma för att jag valde att lämna. För att de tycker att det var ohederligt, vilket det inte var. Det är trist”, säger Henrik. Han väger sina ord. 

”Jag kan inte vinna den fajten även om jag försöker förklara tillvägagångssättet. Jag såg till att Kalmar fick mer betalt än vad de skulle fått egentligen. Pengar som jag antagligen hade kunnat få själv. Men Kalmar FF kommer alltid att vara otroligt viktigt för mig. Jag har inte mött Kalmar så många gånger. Det kommer att bli speciellt. Mest kul, men det andra kommer att finnas också, förstås.”

Både Sirius och Kalmars supportrar har uttryckt att de känner sig svikna. Har du själv haft ångest efter uppbrottet från Kalmar?

”En jäkligt bra fråga som man lätt glömmer bort i vår bransch. Jag tycker inte att det är lätt att gå vidare. Det finns ju en anledning till att jag spelade hela min seniorkarriär i Kalmar FF. Dels för att jag bestämde mig för att göra det, jag hade möjligheten och ... fan, jag gillar inte avsked”, säger han.

”Men det här yrket är så krasst. Folk säljs eller får inte förlängt kontrakt, det är en del av fotbollsbranschen. Det är trist men jag lärde mig det 2018 när jag inte fick vara kvar. Jag kallade det för dum-lojalitet då. Det är klart att det inte är dumt, men då tröttnade Kalmar på mig fast jag hade varit lojal hela tiden. Nu är jag på andra sidan.”

Säsongen 2018 tog Henrik Rydström över som huvudtränare efter att Nanne Bergstrand drabbats av utbrändhet. Rydström hade dessförinnan arbetat först som tränare för klubbens ungdomslag och sedan som assisterande tränare under Nanne Bergstrand. 

”Reaktionen hos Kalmars supportrar har jag blivit lite överraskad av, även om det låter lite naivt. Rasmus Elm hade varit på mig om att jag måste testa. Han sa att om jag får möjligheten så måste jag ta den. Sen är besvikelsen också ett tecken på att supportrarna har varit nöjda. Jag tror också att med tanke på att min ledarstil är som den är, där du skapar emotionella band och försöka vara transparent i media, så tror jag att fler knyter an och känner en delaktighet. Och kanske en större besvikelse om det tar slut.”

”Puta madre!”

Den peruanska mittfältaren Sergio Penas svordomar ekar halva vägen till Jylland. Smålagsspelet på Malmö IP har precis blåsts av. Vinnarlaget fotograferas samtidigt som resten av truppen lommar ner mot sidlinjen för några avslutande löpningsövningar. En pojke på läktaren ropar när han får syn på fjolårets utropstecken Moustafa Zeidan som vinkar tillbaka. Stjärnanfallaren Isak Kiese-Thelin försöker förhandla med tränarna om att få springa kortare eftersom hans lag vunnit smålagsturneringen. Det är en ytterligare en grå tisdag under försäsongen. På söndagen ska laget spela sin första tävlingsmatch i Svenska Cupen. 

Malmös tränare har en del att stå i. Bara under försäsongen har nämnda mittfältsesset Sergio Peña berättat om ilskan mot förra årets tränare, forne skyttekungen Buya Turay har pratat om att lämna Sverige för att han saknar sin fru, och stjärnskottet Patriot Sejdiu har hunnit reta upp Jonnie Fedel så till den grad att målvaktstränaren skrek att han skulle ”plocka honom” under träningslägret. Inför Henrik Rydströms första match som tränare i Malmö petades landslagsbacken Martin Olsson ur truppen för att ha varit sen till möten. 

”Konflikter ser jag inga problem med. I Spanien blev det en fajt mellan Jonnie Fedel och en spelare på träning. Jag har inga problem med det. Eller när Martin Olsson var sen och blev avstängd från träning och match, då får han gärna ge sin bild av den situationen. Det gör inget om det skaver lite.”

Du sa i en intervju för några år sedan att du inte har några problem med att bråka lite i media?

”Om det blir så jävla polerat hela tiden så blir ju produkten rätt steril till slut. Om jag tycker någonting och en motståndartränare tycker något annat så kan man fajtas lite. Sen hoppas man ju kunna lösa det mesta med laget internt.”

I dina tidigare klubbar har du varit en större profil än spelarna, och har därmed kanske haft lättare att få spelarna att underkasta sig kraven som du ställer på spelarna. Blir det svårare nu?

”Det är en jävligt relevant fråga. Jag är inte så ung, men jag är rätt ung i yrket. 2020 var väl året då det märktes att det funkade på den här nivån för mig. Då började det pratas om att jag inte skulle kunna göra om det med större resurser. Sen gick det bra i två år i Kalmar och varje år har det varit samma snack”, säger han. 

”Och jag har ju själv tänkt på det. Om jag jämför 2020 kontra 2022 så är det jättestor skillnad i hur jag har hanterat grupperna jag har ansvar för. Jag försöker ju tänka på vilken kontext jag kommer in i.” 

I Kalmar gav du spelarna rena hemläxor. Kan du göra det med det här laget? 

”Lite grann. Sen låter det så tråkigt, hade jag varit spelare så hade jag ju också känt att ’fan, ska du verkligen dela ut läxor?’. Men om jag ska sätta in det i ett större perspektiv så kunde jag redan när jag spelade bli irriterad över att man ned­värderade svensk fotboll. Om inte jag värderar det jag håller på med väldigt högt och uttrycker en stolthet över det, varför ska människor bry sig om det och lägga pengar på det? Det har varit som ett mantra för mig”, säger han.

”När jag spelade i Kalmar så ville många börja träna morgonpass för att man då kunde gå hem efter lunch. Om du är läkare så går du ju inte hem från jobbet efter lunch. Och sen kommer det nog tillbaka till hur jag vill att saker ska vara – vi har bara det här livet. Vad gör vi av det?”

Under dagarna vi ses återkommer Henrik Rydström till liknande tankar om att göra det mesta av livet, och därmed också sitt fotbollsutövande. Delvis handlar det om hans natur, delvis verkar det röra sig om något annat. Som tränare verkar det nästan som om hela hans gärning går ut på att driva ut allt han har fått lära sig under sin egen karriär. Som tränare verkar han ha gått in i en oidipal fas där han ska ta död på allt som han fått lära sig som spelare. 

”Jag ville inte göra misstag som spelare. Jag vill inte spela passningar som eventuellt kunde brytas”, säger han och funderar. 

”Strindberg har en dikt som går ut på att känslan av att publi­cera ett verk är som att hänga upp sitt hjärta på en slaktkrok i ett fönster. Jag tycker det är lite samma att spela match”, säger Henrik Rydström. 

”Vi lägger upp en matchplan, vi tränar, vi försöker kontrollera så mycket vi kan. Och sen går vi ut inför 22 000 åskådare. Det är jävligt mycket som kan göra att det där vi har investerat inte ens kommer fram. Då kan man känna sig missförstådd och känna att alla är emot en. Jag vill i alla fall att vi kör ut hjärtat i skyltfönstret och exponerar oss. Varje gång.”

Han börjar berätta om en uppvisningsmatch där han själv och resten av laget som vann SM-guld 2008 mötte 2021 års upplaga av Kalmar FF. Under matchen släppte hans lag in ett mål efter att han slagit bort en passning. 

”Jag kunde inte ha kul eller njuta på grund av att det misstaget. Matchen var på en fredag. Jag ägnade hela helgen åt att sitta och kolla om matchen och gå igenom varenda situation. På måndagen tog jag upp det för hela spelargruppen. Så vill jag inte att mina spelare ska känna.” 

Han använder Malmös förra säsong som exempel.

”Framför allt under hösten så låg spelarna bara kvar i sina positioner. De kämpade inte, visade inget hjärta, kanske en supporter säger då. Det är för att de är livrädda. Om jag pressar motståndaren och så dribblar han av mig så ser jag dum ut, så då pressar jag inte. Eller att man känner att man inte vill ha bollen för att om man tappar den så blir det jobbigt.”

Om du fick välja en låt som skulle sammanfatta hur Malmö FF ska spela 2023, vilken skulle då det vara? 

”Min musiksmak är tyvärr typisk vit, heterosexuell västerländsk man. Det är tråkigt. Musik är ju så kul, jag skulle vilja vara mer karibisk och queer. Men jag är ju en The War On Drugs-kille. Jag är svag för Springsteen från 70-talet också. Låtar där det är en fullständig satsning i varje låt. The Clash också, den typen av musik”, säger han. 

”Vi har faktiskt pratat i gruppen om det där. Alla artister som jag beundrar har den egenskapen. Jag var och kollade på Håkan Hellström tidigt i Oskarshamn. Det var inte många personer där men han bara exploderade. Det är så jag vill att varje match ska vara”, säger han och funderar. 

”Egentligen varje träning. Under en och en halv timme så är det take no prisoners.”

Fotograf: Andreas Johansson/Agent Bauer  
Stylist: Rebecca Cohen/xo.studio  
Hår och make: Amelie Holmberg