Hollywoods svenska supertrio

Det talas väldigt ofta om Sverige i Hollywood. I Sverige, alltså. Vi har en osviklig förmåga att överdriva vårt lands globala betydelse. Det är som om vi helt glömt bort att Sverige är en liten socialistisk provins alldeles för nära Nordpolen. Utan större ekonomisk, politisk och kulturell makt.

Visst har Lasse Hallström haft en habil karriär, med två hyfsade publiksuccéer (Chocolat, Ciderhusreglerna) och inga riktiga katastrofer. Förutom hans förra film Casanova och möjligen den senaste: halvsågade Richard Gere-rullen Bluffen. Men frälsaren nummer ett, vilket Hallström länge betraktats som här, är han inte.

Faktum är att han mest är en leverantör – som sällan imponerar. Det är svårt att hitta ett signum i Hallströms rullar.Större inflytande än så – det vill säga i stort sett obefintligt – har Sverige inte haft i Hollywood de senaste åren. Eller över huvud taget, om vi ska vara ärliga.

Men kanske är det på väg att ändras. För hör här och häpna: Framöver kommer inte mindre än tre svenskdesignade filmer att få premiär i usa. Tre storfilmer, faktiskt, som dyker upp relativt oannonserat.

Mikael Håfström gjorde en snygg sorti ur Sverige med Ondskan och den aningen sämre Strandvaskaren. För två år sedan usa-debuterade han med underskattade Derailed, och nu kommer Håfströms nästa Hollywood-installation: rysaren 1408, baserad på en novell av skräckmästaren Stephen King.

Den handlar om en bestseller­författare som checkar in på ett hemsökt hotellrum. a-liste­skådisar som Samuel l Jackson och John Cusack gör huvudrollerna. Det ser lovande ut. Håfström kan sin filmhistoria och har använt en registil klart influerad av Kubrick, Cronenberg och andra framgångsrika King-tolkare.

Jonas Åkerlunds debut, pundar­filmen Spun, blev en mycket knapp indiesuccée 2002, men hans nya projekt The Horsemen är fett värre – inte minst för att den produceras av Michael Bay (Bad Boys, The Rock, Pearl Harbor). Storyn: En förbittrad privatdetektiv spelad av Dennis Quaid är i full färd med att sörja sin döda fru då han upptäcker att det finns en koppling mellan honom och en misstänkt seriemördare. I rollistan syns även Peter Stormare och kinesiska superstjärnan Zhang Ziyi.

Det börjar dessutom dra ihop sig till Johan ”Stakka Bo” Rencks första långfilm, efter åratal av reklamjobb och snygga musikvideor med alla från Kylie och The Libertines till Robbie Williams och Madonna. Den heter Downloading Nancy och mönstrar namn som Jason Patric, Maria Bello och Rufus Sewell.

Ett kolsvart psykodrama om en suicidal kvinna som träffar en mördare på nätet och inleder en depraverad relation med honom. Inte direkt någon publikfriande pruttfest för hela familjen, minsann. Och budget­mässigt är den ett mirakel.

Trots bra skådisar (Michael Nykvist har en biroll också) och världens kanske bästa filmfotograf – Chris Doyle, som gjort alla Wong Kar-Wais filmer – så landade totalkostnaden på futtiga 2,7 miljoner dollar.

Rencks och Åkerlunds två inspelningar pågick ungefär samtidigt i Kanada. Jonas höll till i provinsen Manitoba och Stakka strax österut i staden Regina.

– Det gick jäkligt snabbt för oss att döpa om ställena till Vagina och Kameltå, säger Renck när jag besöker hans kontor och får se en grovklippning av Down­loading Nancy.

Har en känsla av att Lasse Hallström inte kunnat sammanfatta inspelningen av Casanova på samma briljanta vis. Han är som sagt ingen direkt visionär. Det vågar jag påstå att Håfström, Åkerlund och Renck är.

Hans Wiklund