Min fru och jag var på konsert igår kväll. Bloggens gamla vänner Von Benzo, med den där långhåriga killen från Idol längst fram, var i stan och spelade.
Man är ju nu, som ni vet, inte ute på nattklubbar var och varannan kväll som småbarnsförälder direkt. Så man är ju lite ringrostig. Något som också får en att inse att ens preferensramar för vad som är en komplimang och inte möjligen har förskjutits något.
Min fru, som som bekant födde barn för tio månader sedan, satt någon timme innan konserten i en stor skinnsoffa tillsammans med mig och bandets basist. Fram steg en fryntlig man i 22-årsåldern med rosiga kinder och en flaska champagne i handen. Han synade henne betänksamt uppifrån och ner. Sedan sa han:
”Är du groupie till bandet eller?”
Min fru blev så glad att jag trodde att hon skulle börja gråta.