Bekant par med treåring är på besök.
Hon: (Till treåringen) Mmm, jag förstår lilla vännen, men vi har inte dockan här just nu. Du får leka med den när vi kommer hem.
Han: Nej, det kan hon inte. Eller, I mean, no she can’t!
Hon: Why not?
Han: Because we forgot to bring it from mormor today…
Hon: Oh no! It’s gonna be superkaos tonight when she finds out dockan is gone!
Han: I KNOW!
(Tystnad)
Jag: Håller ni alltid på sådär?
Hon: Vadå? Du menar med engelskan? Ja, när det är något vi inte vill att hon ska förstå så pratar vi engelska.
Jag: Ah.
Hon: Vad flinar du åt?
Jag: Va? Nä, inget. Jag bara tänkte på att jag träffar på en hel del föräldrar stup i kvarten som snackar engelska med sina ungar med flit, för att de inbillar sig att ungarna ska bli ”naturligt tvåspråkiga” då.
Hon: Jaha?
Jag: Ja…och så tänkte jag bara på den inbyggda situationskomiken när er unge träffar en sån unge på lekplatsen. Interkulturellt k-a-o-s.
(Tystnad. Skeptiska blickar.)
Jag: Och sen ska vi ju inte ens snacka om humorn i när er unge börjar kolla på tv-serier. Bara ”fan vad sjukt att alla i det här prgrammet sitter och pratar på det där hemliga språket hela tiden. Som om man var en idiot liksom. Hallå, jag kan ju för fan läsa texten liksom! Jag vet vad ni håller på med!” Och jisses, det är ju ändå inget mot humorn i när er unge lär sig engelska själv enbart eftersom ni snackar det hela tiden. Och ni upptäcker först när hon är sex att ”fuck, hon har ju för fan fattat varenda ord när vi har snackat skit om henne i tre år!!!”
(Tystnad. Obekväma harklingar.)
Hon: (Till honom) This is kind of awkard.
Han: Yeah. Maybe we should find an excuse and go home.
(Tystnad)
Hon: (Harklar sig) Men oj, tittar vad klockan är mycket, vi ska nog g…
Jag: Alltså, JAG förstår engelska!
(Tystnad)
Hon: (Till min fru) Eh…tack för fikan. Det var jättetrevligt. Tråkigt att vi måste…gå.
Min fru: (Rycker på axlarna) Var inte ledsna för det. Vi har också ett hemligt språk här hemma.
Hon: Har ni?
Min fru: Ja. Farsi.
Hon: Som man pratar i Iran? Jag trodde inte att Fredrik kunde prata det!
Jag: Va? Det kan jag ju för fan inte heller.
Min fru: Exakt. Det är därför det är användbart.
