Jan Gradvall: Räddarna i ruinerna
Cafés tv-krönikör om stenhårda polisserien Detroit 1-8-7 och spökstaden den skildrar.
* * * * *
Eftersom jag tillbringat en mycket större del av mitt liv framför tv:n än ute i naturen så skulle jag spika en På spåret-fråga om olika städers polissirener. Allra lättast att känna igen är New York Citys. En anledning till att New York blivit spelplats för fler polisserier än någon annan stad är att den länge också var ökänt farlig. Men efter Rudolph Giulianis tid som borgmästare 1994–2001, och hans berömda nolltolerans, så stämmer inte det längre.
Förändringen i amerikansk kriminalstatistik börjar nu även märkas i utbudet av polisserier. Vi har lärt oss att både Memphis (Memphis beat) och Baltimore (The wire) numera har en lika hög mordstatistik som New York hade på 1970-talet. Ingen stad är dock lika sargad av lågkonjunkturen som Detroit. Bilindustrin har havererat. Citykärnan är delvis en spökstad. Sex Pistols-filmaren Julien Temple har skildrat dagens Detroit i den fina dokumentären Requiem for Detroit (finns på Youtube).
I utställningen The ruins of Detroit har Yves Marchand och Romain Meffre framställt staden som ett monument över krossade drömmar. Ett annat exempel är den omskrivna fotobloggen 100 abandoned houses. Och nu har Detroit också fått sin första egna stora polisserie: Detroit 1-8-7 – den klart bästa av de nya polisserier som hade premiär i USA i höstas.
Receptet var visserligen exakt detsamma som i alla amerikanska polisserier det senaste halvseklet: dåligt kaffe, good cop/bad cop-förhör, repliker som ”We don’t work for the dead, we work for the living”, män som ser ut som de inte sovit sedan de föddes. Men Michael Imperioli från Sopranos har exakt de trötta hundögon som krävs för att ge tyngd åt huvudrollen. Soundtracket är fullt av gammal och ny Detroitmusik, från signaturlåten Higher ground av Stevie Wonder till den tunga hiphoplegenden J Dillas utbombade beats.
I det tredje avsnittet kliver poliserna i en byggnad så bisarrt stor och otäck att man tänker på scenen i första Alien när de hittar äggen. Men byggnaden är den högst verkliga Michigan Central Station, övergiven och nedpissad i 20 år. I och med att Detroit 1-8-7 sänds av Disneyägda ABC så måste alla fuck i dialogen bleepas, och rollfigurernas läppar till och med blurras.
Men märkligt nog gör det att serien bara vinner i realism. Man bryr sig om karaktärerna. Och man bryr sig framför allt om staden Detroit.
JAN GRADVALL
