Jonas Cramby: Vego + köttätare – så får du relationen att funka

Cafés Jonas Cramby har receptet för hur du får förhållandet att hålla när en äter kött, och den andra går på grönt.

Jonas Cramby  |  Publicerad 2018-11-23 10:49  |  Lästid: 7 minuter

Ett problem som knappast existerade för hundra år sedan är hur man egentligen ska sköta mathållningen i ett blandäktenskap – det vill säga när (minst) en i hushållet är vegetarian och (minst) en äter kött.

Kristina och Karl Oskar hade förmodligen hånskrattat om de hört att detta är något som 10-talsmänniskan faktiskt går omkring och oroar sig för.

Men bara för att ett problem är modernt och varken innehåller inslag av svält, missväxt eller dagliga indianöverfall så behöver ju inte betyda att det är banalt. Eller – det behöver i alla fall inte betyda att det inte är värt att försöka lösa. Detta är trots allt en fråga som väldigt många tampas med just nu och som går till själva grunden för vad de flesta av oss tycker att ett förhållande bör vara: tillfredställande för båda parter.

Så hur ska man egentligen lösa det? Är det köttätaren som muttrande ska tvingas smygäta en driver’s dog i bilen när det vankas rawfoodsmoothies till middag? Eller är det vegetarianen som varje kväll tyst och kuvad måste skjuta köttbullarna åt sidan och tvingas överleva på bara sås och potatis?

Min enkla lösning är: Det förstnämnda.

Hand som håller upp spetskål.

Ja, jag är ledsen, alla köttälskare. Men jag tror att det bästa sättet för att få ett harmoniskt blandäktenskap faktiskt är att utgå från en vegetarisk mathållning –  men bara om vegetarianen lovar att inte bete sig som ett arsle om det. Det finns nämligen en mängd orsaker till att vi alla borde dra ner på köttkonsumtionen. Det vore bättre för miljö, hälsa och djurhållning. Ja detta vet ni allt om vid det här laget. Det behöver så klart inte betyda att alla måste bli heltidsvegetarianer, bara att man kanske börjar se kött som en lyxvara igen. Något som man väljer med omsorg och äter vid extra speciella tillfällen – inte håglöst stoppar i sig sju av bara för att de kostar fem kronor på Ikea.

Samtidigt som vi köttätare – och resten av jordklotet egentligen – har enormt mycket av att vinna av att äta mindre kött så kan också vegetarianen bli en bättre person av att vara lite mindre konsekvent. För om köttätaren kan tänka sig att utgå från en vegetarisk livsföring så kanske vegetarianen kan tänka sig att inte börja sucka om ”kronisk inflammation” och ”tarmhälsa” så fort dennes partner känner för att koka en bœuf bourguignon till lördagsmiddag? Ja, hen kanske efter ett tag kan tänka sig att piffa upp grönsakerna med en god hemkokt buljong, ja kanske till och med börja festa loss med lite mollusker på fredagskvällen?

Att vegetarianer vägrar äta till exempel musslor, som varken har någon klimatpåverkan eller utvecklat nervsystem att tala om, är ju faktiskt bara reaktionärt. För man får ju inte glömma att vegetarianism (och alla frivilliga kostinriktningar där ens identitet bygger på vad man inte äter) faktiskt är vår tids motsvarighet till tennis, golf och ridsport – något som signalerar att man är rik, sund och tillhör rätt samhällsklass.

Men kanske behöver man inte definiera sig själv i konventionella termer som vegetarian eller köttätare längre? Konsekvens är ju trots allt, som Oscar Wilde skrev, den fantasilöses sista utväg. Och vegetarian blir man ju faktiskt, som matskribenten A A Gill också skrev, för att man är arg på sina föräldrar. Så jag tycker gott att vi alla kan kosta på oss att vara lite mer inkonsekventa, det är bara uppfriskande i vår polariserade samtid.

Så säg att ert blandäktenskap utgår från en vegetarisk livshållning då och vegetarianen lovar att inte bete sig som en näsvis hälso-instagrammare hemma. Hur ska man gå till väga rent praktiskt?

1: Undvik raw food

Bara för att man vill äta mer vegetariskt så måste ju inte det betyda att man bara måste äta raw food, dricka chiasmoothies och bära yogabyxor. Det finns en massa vegetarisk mat som är så god att ingen ens tänker på att den är vegetarisk. Det är dessa rätter ni först och främst bör fokusera på. En äkta napolitansk margheritapizza, till exempel, är en av mänsklighetens fem största uppfinningar och den har inte ett spår av djurstjärt i sig. Inte heller tacos med refried beans, grilled cheese-mackor, cacio e pepe (och typ alla andra pastasåser) samt alla former av iskall öl i kombination med knaperstekt eller friterad potatis.

Nej, det finns ingen anledning att bara äta quinoasallad och avokadomackor. Det gör man för att man vill göra ett statement om vem man är, inte för att det gott. Fortsätt långbaka, grilla, steka och fritera i stället. En sladdrig, småslemmig bit kål gör ju ingen glad, medan en grillad spetskål med brynt smör och lite krossade hasselnötter kan vara fullkomligt himmelskt.

2: Öka umamin

När man längtar efter kött är det ofta smaken av umami man saknar. En snacksmorot är helt enkelt inte särskilt tillfredsställande när man har febriga dagdrömmar om morsans dillkött eller en perfekt rostad kyckling med hasselbackspotatis och choronsås. Men då får man inte glömma att det är inte bara kött och fisk som innehåller umami, utan även en bit lagrad ost, tomatsås eller torkad svamp kan blåsa skallen av en.

En genväg till att få ännu mer umami i sitt liv hittar man i små flaskor på den lokala asiatiska mataffären. Många asiatiska länder har blivit mästare på umami med härligt fermenterade saker som miso, kimchi, soja, mirin, dashi, fisksås och sake. Nu är visserligen varken fisksås eller dashi helt vegetariska, men det kanske är en sådan grej som du kan förhandla med din vegetariska partner om?

Inom asiatisk matlagning används över huvud taget mindre kött utan att man saknar det endaste dugg. Tänk bara på mapo tofu, grönsakstempura eller kimchistekt ris.

3: Tänk ostbricka

När alla andra förhandlingar brakar samman: tänk ostbricka. Ost och vin har fört samman vegetarianer och köttätare sedan urminnes tider. Att köpa ett par ostar och korka upp en flaska gott vin är både enkelt och snabbt, men tror du att det räcker att köpa en färdigförpackad ostbricka på din lokala närbutik? No way, comté!

Som allt annat man vill göra krävs det kunskap. Så om du saknar den, prata med ostmästaren i din lokala saluhall, det är nämligen han eller hon som vet exakt vad som är bra i dag och vilka sorter som passar till vad.

Tänk också på att variera konsistenserna så att du får någon riktigt mjuk, nån halvhård och nån riktigt vällagrad ost. Se också till att det inte bara blir ost av komjölk, utan också någon på get eller får. Det är alltid bättre att satsa på tre riktigt bra ostar än åtta stycken av tveksam kvalitet. Kall ost gör ingen glad, utan två till tre timmar i rumstemperatur före förtäring brukar vara lagom. Nu behöver du bara ett gott, välkylt vin, ett frasigt nybakat bröd och lite snacksgrönsaker, gröna oliver och andra pickles för en fullkomligt harmonisk middag i blandäktenskapet.

RECEPT: TRERÄTTERSMIDDAG FÖR BLANDÄKTENSKAPET

 Fransk löksoppa med en bit bröd.

Förrätt: Löksoppa med gratinerad toast

Kombinationen av bröd, lök och smält ost har hjälpt mängder av människor att upprätthålla en vegetarisk livsstil sedan hippiesarna vandrade omkring på jorden i näbbstövlar och hemmavirkade badkläder någon gång på 70-talet.

Ingredienser, 4 portioner

1 kg gul lök, skalad och skivad

2 msk matolja

50 g smör

10 timjankvistar, gärna backtimjan

2 lagerblad

1/2–1 stjärnanis

2 dl torrt vitt vin

1 dl madeira

1 1/2 liter grönsaks- eller kycklingbuljong

4 skivor surdegsbröd, gärna toast

150 g gruyère, riven

smör till stekning

salt

1: Stek löken i 2 msk matolja i en vid gryta på medelvärme tills löken fått fin mörkbrun färg. Tillsätt smöret, sänk värmen något och låt löken bli mjuk. Tillsätt kryddor, vin och madeira och låt småkoka tills vinet kokat in helt. Ta gärna bort stjärnanisen efter en stund. Häll i buljongen och sjud cirka 20 minuter.

2: Sätt ugnen på 250 grader. Stek brödet i smör i en stekpanna på medelvärme. Häll löksoppan i ugnssäkra portionsskålar, toppa med toasten och strö över osten. Ställ skålarna i övre delen av ugnen och gratinera några minuter tills osten smält och fått fin färg.

Recept ur ”Soppa, potage & buljong” av Tommy Myllymäki. Foto: Charlie Drevstam.

Pasta pesto på vit tallrik och en bit bröd.

Huvudrätt: Trofie al pesto

Pasta är så tillfredställande även utan kött att det kan ha funnits pastaälskare som varit vegetarianer i åratal utan att ens veta om det. Peston är Liguriens signatursås och äts året runt. Det är inte en sidosås, utan äter man pasta med pesto, så är det enbart pesto som gäller.

Ingredienser, 4 portioner

1 sats trofie, se rutan nedan, eller färdigköpt färsk pasta

3 krukor basilika

1 ½ dl olivolja, extra virgin

1 vitlöksklyfta

2 msk pinjenötter

3 msk riven parmesan

1 msk riven pecorino

salt

1: Skölj basilikan i kallt vatten och torka den mellan två handdukar. Skär bort det gröna skottet i vitlöksklyftan, eftersom det är för skarpt. Lägg olivolja, vitlök och pinjenötter i en smal, hög behållare och mixa med en stavmixer. Stoppa ner basilikan och mixa tills det blir en grovkornig kräm. Blanda ner osten och mixa en pytteliten stund till – osten ska fortfarande märkas. Smaka av med salt.

2: Koka trofien – eller annan färsk pasta – i saltat vatten 5–6 minuter. Den ska inte vara helt genomkokt. Häll av vattnet och blanda pastan med peston. Servera omedelbart.

Recept ur ”Pasta på italienska” av Sara Berg. Foto: Miriam Preiss. 

Hallonpaj med brynt smör.

Dessert: Brynt smör- och hallonpaj

Desserter brukar gudskelov inte vara ett stort problem i ett blandäktenskap – inte många sötsaker innehåller kött. Men om ens partner funderar på att gå över till den mörka sidan och bli en fundamentalistisk vegan så brukar smaken av brynt smör i den här ljuvliga pajen få dem att tänka om.

Tartedeg:

250 g vetemjöl

150 g kallt smör, i kuber

50 g florsocker

1 nypa salt

2 äggulor

Fyllning:

175 g färska hallon

200 g smör

1/2 citron, pressad juice

3 ägg

250 g strösocker

1/2 tsk salt

2 tsk vaniljessens

50 g vetemjöl

1: Börja med att göra en tartedeg. Lägg mjöl och smör i en matberedare. Pulsa tills det blir smuligt. Tillsätt florsocker och salt, pulsa så att allt blandas. Tillsätt äggulorna och pulsa. När alla spår av ägg är borta, men innan en deg har hunnit formas, häll ut smulorna på ett bakbord och knåda snabbt ihop dem till en deg med händerna. Platta ut degen till en stor burgare, cirka 12 cm i diameter. Lägg i en plastpåse och kyl minst 30 minuter innan du ska kavla ut den.

2:Kavla ut pajdegen så att den passar en cirka 22 cm stor pajform med löstagbar botten. Ställ in i kylen under tiden som du gör fyllningen. Sätt ugnen på 180 grader, ej varmluft, och placera ett galler mitt i ugnen. Bryn smöret så långt du vågar. Det ska dofta härligt nötigt och sött när det är klart. Bränn det absolut inte, men underbrynt smör gör det å andra sidan poänglöst att bryna. Smöret ska börja bli hasselnötsbrunt. Tillsätt citronjuicen (det kan fräsa och skvätta lite så stå inte för nära) och låt det svalna en aning.

3: Vispa ihop ägg och socker med en handvisp, så det blandas väl men inte blir fluffigt. Tillsätt salt och vaniljessens. Sikta ner mjölet och vispa slätt. Ringla ner det brynta smöret under vispning tills allt är tillsatt och smeten är slät. Sprid ut hallonen i pajskalet och häll smeten över hallonen. Baka genast mitt i ugnen cirka 50 minuter, tills pajen ser fast ut i mitten när du stöter till den. Ta ut och ställ på ett galler, och försök hålla dig från att provsmaka tills den svalnat en aning. Servera med lättvispad grädde.

Recept ur ”Efterrätter” av Olle T. Cellton. Foto: Lennart Weibull.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2018-12-14 15:05