Ni vet hur man ibland funderar över vad den 16-åriga versionen av sig själv, med alla 16-åringens naiva drömmar och illusioner om framtiden, egentligen hade tyckt om ens liv idag om han hade kunnat blicka 13 år in i framtiden från 1997?
Jag har förstås inget direkt svar på det.
Men igår, när min fru och jag satt i träningsbyxor i soffan och tävlade (tävlade!) om vem som kunde flest av gåtorna i Fångarna på fortet, då tyckte jag faktiskt att jag hörde det distinkta ljudet av någon som helt avsiktligt kraschade en DeLorean in i en betongvägg utanför fönstret.
