Hoppa till innehåll

Min fru. Musikkritikern.

Bilden är borttagen

Telefonsamtal med min fru. Hon: Är du på kontoret? Jag: Ja. Hon: Kan du gå förbi skomakaren på vägen hem? Jag: Alltså, jag vet inte om jag hinner innan de stänger. Har så sjukt mycket att göra, N och jag har lite möten och så… (Tystnad) Hon: Vad är det som låter? Jag: Va? Äh…det … Continued

Telefonsamtal med min fru.

Hon: Är du på kontoret?

Jag: Ja.

Hon: Kan du gå förbi skomakaren på vägen hem?

Jag: Alltså, jag vet inte om jag hinner innan de stänger. Har så sjukt mycket att göra, N och jag har lite möten och så…

(Tystnad)

Hon: Vad är det som låter?

Jag: Va? Äh…det är bara N.

Hon: (Mycket skeptiskt) Och vad gör han?

Jag: Han spelar japansk bambuflöjt.

(Tystnad)

Hon: Han spelar vadförnåtsadunu?

Jag: Japansk bambuflöjt. Det är en hobby han har.

Hon: En hobby? Japansk bandflöjt?

Jag: B-a-m-b-u-flöjt. Och ja, jag tycker faktiskt inte att det är så konstigt. Alla onda människor är musikaliska.

Hon: Och det här är vad du kallar att ha det ”stressigt”? Ni sitter ju bara och leker!

Jag: Vadå LEKER? Jag ska be att få tala om för dig att i japan är bambuflöjten ett av de mest respekterade och anrika instrumenten som finns! Att spela japansk bambuflöjt räknas inte som musik, det räknas som KONST!

(Tystnad)

Hon: (Mycket skeptiskt) Och vad är det för anrikt och konstnärligt stycke han framför på flöjten just nu?

Jag: (Harklar mig) ”Paparazzi”, av Lady Gaga.

(Tystnad)

Hon: Du går förbi skomakaren alltså?

Jag: Meh! Jag har faktiskt gjort en massa JOBB idag också. Jag har till exempel varit och köpt en sladd till min kamera!

(Tystnad)

Jag: Som jag använder i mitt ARBETE!

(Tystnad)

Jag: (Harklar mig) Vad var det för adress till skomakarjäveln nu då sa du?