Misslyckat musikaltrams

OUTKAST
Idlewild (Sony BMG)

Jag råkade hamna bredvid Andre 3000 på Café Opera för fem år sedan. Outkast hade varit förband till Eminem i Globen – det var efterfest, och helt plötsligt stod han där i knähöga stövlar, ridbyxor, blå armérock och svarta flugglasögon. Att jag blev kändisknockad är en underdrift. Killen såg ut som en av Karl XII:s karoliner i den i övrigt genomklonade hiphopvärlden.

Det var då. Outkast hade precis släppt det fenomenala, nyskapande, men också homogena albumet Stankonia. Privat reste Big Boi och Andre i olika bilar eftersom Andre inte pallade med Big Bois konstanta gräsrökande, men tillsammans var de en stark musikalisk enhet vars mångåriga samarbete lett dem fram till en gemensam kreativ topp.

Mycket har hänt sedan Dres Café Opera-besök. 2003 kom Speakerboxx/The love below, dubbelskivan med monsterhiten Hey Ya, som är den 91:a mest sålda plattan i historien med tio miljoner exemplar.
Och nu släpps Idlewild, först skivan och sedan musikalfilmen med samma namn som utspelar sig i 30-talets USA, där Andre och Big Boi har huvudrollerna.

Det går inte att komma ifrån att besvikelsen är enorm. De svaga singlarna Mighty O och Morris Brown har vittnat om att något inte riktigt står rätt till. Men när Mighty O visar sig vara ett av de starkaste spåren inser man att Idlewild är ett enda långt jazzsolo som gått vilse i en musikalisk labyrint.

Till att börja med är det som två soloskivor utgivna på en cd. Andre och Big Boi kör sina egna race om vartannat och det håller inte ihop. Å ena sidan är det blues och cabaret, å andra sidan p-funkinspirerad hiphop. Outkast ska visa att de behärskar allt.

De vill vara så oerhört kreativa och känner förmodligen – med tio miljoner sålda plattor i bagaget – att de kan komma undan med vad som helst. Men faktum kvarstår. Outkast är egentligen en hiphopduo. En cool hiphopduo, och det visar de på låtar som In your dreams, Hollywood divorce och Life is a musical.

Någon borde ha sagt åt dem att skippa musikalambitionerna och i stället inse vad som en gång gjorde dem stora. Hoppas att det sker på nästa platta, om de kan hålla ihop  så länge, det vill säga.

Peter Smirnakos