Sommaren var kanon men jag välkomnar hösten med öppen famn och detta av en endaste anledning. Nu slipper vi lyssna till alla raspiga, griniga, hesa rökare som bittra har stått i varje jävla gathörn och grinat över det nya rökförbudet. Och ja, även jag är rökare. Men jag har haft vett nog att hålla käften, för ingen vill höra en bitter rökare minnas tiden man fick röka inomhus eller på flygplan. Ingen bryr sig.
Så, hösten kom inte en dag för sent. Men tyvärr, för varje höstdag vi lägger bakom oss så närmar vi oss vintern med stormsteg. Och den här vintern kommer att bli ett helvete för oss som hatade röktjafset då ett nytt förbud står för dörren. Förbudet som kommer få klimatförnekare, Sara Skyttedal-fans och bensinupproret-gökar att tappa det totalt. Jag talar såklart om lagen som tar fyrverkeripjäsen från den svenske mannen. Ja, jag sa mannen, för fyrverkerier är något bara män bryr sig om – det är mer synonymt med det manliga könet än trekvartsbyxor med tillhörande Sons of Anarchy-hoodie.
Du kan ta min fru och mina barn men du ger fan i den upp och nervända läskbacken i snödrivan där jag placerat 18 raketer som för tankarna till Vattenfestivalen -93 då Italien vann VM-silver i fyrverkeri.
Jag vet att vi i storstäderna kommer att få ta smällen när männen ute på glesbygden inte har något att göra vid 12-slaget. Jag ser Facebook-inläggen framför mig:
”Pk-fittorna gör det igen! Ska inte vi få skjuta raketer SOM ÄR VACKERT bara för att era blogghundar blir lite rädda? DET ÄR EN DAG OM ÅRET! HUR GÖR NI NÄR PUTIN KOMMER DÅ? EN LAG STOPPAR INTE HONOM! Hoppas han kommer snart och SKJUTER ERA HUNDAR! ????”
Jag skulle vilja påstå att hundarna inte är anledningen till förbudet, ingen har brytt sig om dom tidigare och man börjar heller inte nu. Nedskräpningen kan absolut vara en faktor men inte den avgörande – den avgörande faktorn är säkerheten. För om man ska skjuta iväg projektiler som varje år svetsar bort ansikten på löst räknat 3-45 män i Sverige så krävs det lite ansvar, det krävs ett tillstånd.
SE OCKSÅ: Nya reglerna för fyrverkerier – det här gäller
Hur många löpsedlar har man inte läst som säger: ”Man död, fick ansiktet bortblåst av fyrverkeripjäs”?
Och nej, det är inte ungdomar i förorterna som springer runt och skjuter pensionärer i ansiktet med raketer. Eller dom kanske skjuter raketer på varandra och spränger fågelholkar, men vet ni vad, det gjorde vi också. Japp, vi helvita innerstadsungdomar gjorde det, hela vintern. Man önskade sig Axe Africa spraydeo och smällare i julklapp, sen fyllde man alla soptunnor man hittade med deon för att sen kasta i en smällare: PANG! Resultatet gick att jämföra med slutscenen i Tre kronor då Sten Frisk sprängde hela skiten i luften. Det gör det absolut inte mer rätt men jag kände mig tvungen att belysa att det inte är ett nytt problem. Det var bara ett sätt att bota rastlöshet under vintern blandat med spänning.
Men hur många offer skördar den typen av idiotiskt beteende? Väldigt få om ens några alls, det är inte där löpsedlarna skrivs. Dom skrivs oftast i radhusområden, runt om i medelklassdelarna av Sverige där det bjudits på nyårssupé.
Förrätt: Lasses heta räkröra
Varmrätt: Fläskfilé Wellington
Dessert: Godisshots
Lite trivia gällande Lasses heta räkröra:
Det är egentligen bara en helt vanlig skagenröra, men på nyårsafton fyra år tidigare hade Lasse kanske blandat något starkare Tom Collins och hade inte fullt fokus på röran.
Receptet är enkelt: en näve frysta räkor du tinar under rinnande vatten, ”äkta” majonnäs på grön tub, fryst dill och en skvätt tabasco. Men just den här gången för fyra år sedan blev det snarare 1/3 flaska Tabasco i röran. Resultatet? Het röra. Röran blev en modern klassiker, älskad av alla, trots att det brände även dagen efter på väg ur systemet.
En nyårsmiddag av det här slaget äts snabbt och utan njutning, allt är bara en transportsträcka till det viktigaste – tolvslaget.
”Samma män som tidigare under dagen föreläste om innebörden av säkerhetsavstånd gällande Kinapuffar för alla 12-åringar i kvarteret tejpade nu fast bombrör i gungställningar.”
Jag kan verkligen höra halvpackade män från min barndom när jag skriver det här.
”Men jag måste dricka upp den här också, vi måste ha så många flaskor som möjligt, det är en säkerhetsåtgärd, flaskor är dom bästa avfyrningsramperna älskling.”
Runt 23.00 börjar gubbarna röra sig utåt, snedfulla på brännvin och fyllda med självförtroende. Samma män som tidigare under dagen föreläste om innebörden av säkerhetsavstånd gällande Kinapuffar för alla 12-åringar i kvarteret tejpar nu fast bombrör i gungställningar.
23.45 börjar alla springa runt planlöst skrikandes: ”VAD ÄR KLOCKAN? KICKI SYNKADE DU MED FRÖKEN UR! MEN SVARA DÅ, SYNKADE DU KÄRRING?!”
23.56 bränner granngården av sina pjäser då dom aldrig brytt sig nämnvärt om att hålla tider. Lasse tar ett aktivt beslut och skiter fullständigt i sin fru Kicki, som självfallet synkat armbandsuret mot Fröken ur för att inte göra sin charmlösa make missnöjd.
Han har sopat i sig nästan två backar öl vars tomflaskor nu stiligt står på rad i snödrivan fyllda med raketpinnar i alla storlekar och borta vid gungorna står kronan på verket – Bifa-bomben för 639 spänn som är fastvirad lite ledigt med hjälp av maskeringstejp.
Han vräser: ”Tändare är för brudar och gaylords…”
Han tänder ett nödbloss (bengalisk eld) och springer förbi sin radda med raketer, inom loppet av tre sekunder drar runt 25 kinesiska krutpinnar mot skyn.
Stolt men inte färdig rör han sig mot gungställningen och tuttar på finalpjäsen. Vinnarsmällen är nära.
Han ställer sig vid Kicki och barnen:
”Klockan är 23.58 Lasse!”
”Jaaa, jaaaa titta nu, nu kommer något för finsmakarna!”
Inget händer, smällen kommer aldrig.
Här vet alla i nyktert tillstånd att man ska vänta i minst 10 minuter innan man går fram. Och när du väl går fram så ska du välta pjäsen bortåt, bort från åskådare och annat löst folk.
Men en vit man vid namn Lasse som vill visa grannskapet och hans fru som inte längre älskar honom att han fortfarande är den man dom lärde känna, den mannen väntar inte 10 minuter.
Han går fram efter 2-3 minuter, max. Han går fram försiktigt, lätt bakåtlutad till vänsterfoten och nuddar vid Bifa-röret. Där sparkar han lite lätt likt det vore en däck på en hyrbil.
Trots den precisa sparken händer ingenting. Han lutar sig nu sakta, sakta, sakta mot rörets mynning tills han står med ansiktet rakt ovanför raketbomben.
Där står han nu, en vuxen man och tittar rätt ner i en aktiv vulkan.
Det här händer varje år, att en packad pappa ska lösa problemet ”raketen är trasig” genom att titta rätt in i pjäsen och därmed göra sitt ansikte till måltavla.
Här brukar tyvärr bomberna smälla av i ansiktet på personer som heter Lasse.
Det är där löpsedlarna skrivs, det är där en man får ansiktet bortsprängt av fyrverkeripjäs och jag skulle vilja påstå att det är där den största anledningen till vinterns nya förbud hittas.
Men var inte ledsna! Dom stora tomteblossen finns kvar på marknaden, tills någon jävla Lasse får för sig att tända eld på ett för att sen föra in det i urinröret.
Allt är Lasses fel.