Hoppa till innehåll

Nosferatu – En framtida klassiker för vampyrälskaren

Foto: Getty Images

I en tid då vampyrer på bioduken kommit att förknippas med likbleka hunkar från Amerika är Robert Eggers Nosferatu ett steg tillbaka mot den gotiska skräck som genren har saknat.

Robert Eggers Nosferatu är en ny tappning av skräckklassikern från 1922 som går under samma namn – en film som i sin tur var en inofficiell adaption av den irländska författaren Bram Stokers berättelse Dracula från 1897.

Filmens handling är till stor del identisk till originalet från 1922. Den unge Thomas Hutter, som spelas av Nicholas Hoult, från den tyska staden Wisborg är på jakt efter sitt första jobb och har fått ett erbjudande från en fastighetsbyrå. En anställning hos dem är inga problem förutsatt att han reser till Karpaterna och levererar ett hyreskontrakt till en viss greve Orlok. Resan ditt är lång och kantas av mystiska och övernaturliga företeelser, väl framme i grevens slott inser Thomas att saker och ting inte är som de först verkade.

Det är här under filmens första tredjedel som Eggers slår huvudet på spiken sett till ljusdesign och stämningsfullhet. Under resan från Wisborg till Karpaterna börjar gränsen mellan verklighet och dröm bli allt grumligare. Lokalbefolkningens makabra seder och de lätt övernaturliga företeelserna gör varken Thomas eller publiken bättre till mods och väl framme vid Orloks slott blir hopplösheten och mörkret alltmer påtagligt.

I rollen som greve gör Bill Skarsgård en nervkittlande insatts där han lyckas förkroppsliga död och mörker i egen hög person. Trots att vi till en början inte får någon bra syn på honom är hans närvaro oundviklig och nästintill övernaturlig och oförklarlig. Mindre märkligheter och missförstånd blir till terror och rädsla i takt med att Thomas vistelse i slottet förlängs.

Lily-Rose Depp and Robert Eggers vid premiären i Los Angeles. Foto: Getty Images

Lilly-Rose Depp är med sin enorma insatts den absoluta höjdpunkten i filmen, och i egenskap av att vara Thomas fru och Orloks själsfrände är hon även personligen händelsernas centrum. 

Ellen slits mellan ensamhet och längtan i sin relation till Orlok – ett monster som förkroppsligar hennes undantryckta sexualitet. Kvar finns en kvinna som vid försök att uttrycka sig stämplas som manisk och sjuk, och när hon ser till kvinnorna omkring sig och deras tillvaro finner hon inget liv som hon kan eller vill närma sig. På andra sidan finns Orlok som längtar efter henne men inte ser henne som något mer än kött och blod att avnjuta.

Ett drama om självbestämmande, undertryckta känslor och frigörelse utspelar sig bland all död och gotisk skräck som vi ser på bioduken. Eggers må redan ha etablerat sig som en av vår tids mest lovande och spännande filmskapare inom skräckgenren tack vare titlar som The Witch och The Lighthouse – men med Nosferatu så lyckas han ta ännu ett steg uppåt.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.