När människor i din omgivning ser din son försöka stoppa din mobiltelefon i munnen, och ropar ”NEEEJ!” på det där sättet som om de screentestade för nyinspelningen av Plutonen.
Då är det för att de oroar sig över att telefonen är smutsig och full av bakterier som kan vara farliga för din son att få i munnen.
De är inte oroliga över att han ska förstöra din telefon.
Att du glatt tackar dem, tar din telefon, noga undersöker displayen och mumlar ”ojojoj, det där kunde ha gått illa”, utan att först titta och undersöka om din son är okej…det…tja…alltså: Låt oss bara konstatera att det inte enhälligt kommer få dig att framstå som en medveten modern fadersgestalt.
Dessutom: När de direkt efter detta tittar på dig med den där blicken som du inte kan undgå att uppfatta som i alla fall aningens anklagande, då kan det vara bra att ha en bättre följdförklaring i beredskap än att bara harkla dig och säga ”ja…ja men det är ju förstås bra att HAN är okej. Det var det jag menade. Också.”
Inte för att du nu skulle få för dig att göra något så idiotiskt.
Givetvis.
