En inblick i Pete Dohertys sällsynt rika liv

Den 10 november 2023 går dokumentären Pete Doherty: Stranger in My Own Skin upp på svenska biografer. Under 10 års tid har regissören och livspartnern Katia deVidas filmat och dokumenterat Peters konstnärskap och hans kamp med sitt drogmissbruk. Med anledning av dokumentärpremiären dammar Café av den här gamla Doherty-hyllningen – en text som skrevs 2019 för att uppmärksamma Libertines-sångarens 40-årsdag.

Rockstjärnemyten, den klassiska, vilken utmärks av hejdlöst supande (enligt den klassiska amerikanska skolan företrädelsevis genom att bälga i sig bourbon-sorten Jack Daniels), otyglad och frodig drogkonsumtion samt dedikerad hängivelse åt köttets lustar sjunger onekligen på sista versen. Det går att argumentera för att rocken var död redan i början av det nya millenniet när ofog som rap-metal visade sitt kepsbeprydda tryne för första gången. Och i vår söndersponsrade (den här artikeln är gjord i samarbete med Red Bull, som för övrigt ger dig vingar) EDM-samtid där ungdomar drömmer om att bli entreprenörer – entreprenörer! – får man vända på många stenar på det forna knivsöder för att hitta någon eller något som ens vagt påminner om rocken, så som den var menad att levas.

Under det senaste två decennierna har det emellertid funnits en man som förkroppsligat rockens ädla ideal likt ingen annan. Dessutom med en elegans, lätthet och stringens som skulle få Lemmy Kilmister att nicka gillande. Vi talar givetvis om Pete Doherty.

Peter Doherty, som han egentligen heter, föddes 1979 i nordengelska Hexham. Efter att under en kort period ha studerat på det prestigefyllda universitetet Oxford lämnade han den dittills lovande akademiska banan därhän och flyttade ihop med den gode vännen Carl Barât. De två bildade sedan det utmärkta bandet The Libertines som slog igenom stort i början av 2000-talet varpå några, milt uttryckt, stökiga år följde som ledde till att bandet lades på is. Därefter har Pete Doherty spelat i inte fullt lika utmärkta Babyshambles och i en rad solo- och sidoprojekt. Men trots det stundtals briljanta musicerandet är det för hans, låt säga, hedonistiska livsföring som vi älskar Pete Doherty mest.

För att högtidlighålla en av världens genom tiderna mest osannolika 40-årsdagar blickar Café tillbaka på några höjdpunkter i en livsstilsförebilds sällsynt rika liv.

Pete Doherty är briljant i en Oasis-kö

En ung och (i jämförelse med hans senare år) oskyldig Pete Doherty står i kö för att få lägga vantarna på Oasis tredje album Be Here Now och blir intervjuad av en snubbe som inte direkt ser ut att ogilla surfing och high-fives. Doherty lyckas på en knapp minut referera till den italienske författaren Umberto Eco, mumsa på något som ser ut att vara någon form av frukostbulle och sammanfatta Oasis på ett synnerligen koncist sätt. Briljant var ordet.

Rekreation i trädgården på Pete Dohertys vis

Mörkt? Jo, det får man lov att säga. Men också en rockstjärna i sina bästa år living his best life. Pete Doherty gör sin grej, och han gör det bra.

Pete Doherty gör inbrott hos bandkamraten Carl Barât – och döms till fängelse

2003 hade Pete Dohertys excessiva droganvändning eskalerat till den grad att han tvingats bort från sitt egna band, The Libertines. I en just så precis och välriktad hämndaktion som man kan förvänta sig av någon som tar heroin och crack på daglig basis bröt sig då Pete Doherty in i den goda vännen Carl Barâts hem och stal bland annat en gitarr, en dator och ett antal... böcker. Följden? Sex månader i fängelse, varav Pete Doherty avtjänade tre. När han släpptes fri mottogs han av Carl Barât då de två hade försonats under Dohertys fängelsevistelse. Senare samma kväll framträdde The Libertines på The Tap 'n' Tin i Chatham.

Pete Doherty i ett hjärtskärande framträdande om förlorad vänskap

Pete Doherty skriver låt om hur vänskapen med Carl snart kommer att ta slut. The Libertines framför låten för första gången på The Jonatathan Ross Show. Pete Doherty står i bar överkropp och skinnjacka vänd mot Carl Barât och sjunger om hur falsk han är i ett historiskt hjärtskärande rockögonblick. Starkt är ett för svagt ord.

Pete Doherty löper amok på Debaser

Vi är många som någon gång satt fot på klassiska svenska rockklubben Debaser. Vi är betydligt färre som löpt amok på densamma. Pete Doherty har gjort båda.

Pete Doherty ramlar in på Arlanda och ber den svenska tullen att dra åt helvete

En stjärna kan konsten att göra entré med stil. Pete Doherty gör entré på svensk mark genom att bli skjutsad i en rullstol (som är misstänkt lik en barnvagn?) för att därefter ramla ner på golvet i Arlandas sterila ankomsthall. Pete Doherty är en stjärna.

Pete Doherty har ett, du gissade det, stormigt förhållande med supermodellen Kate Moss

Det till synes omaka paret träffades på Kate Moss 31-årsfest 2005 och inledde därefter en relation som blev minutiöst bevakad av den hänsynslösa brittiska pressen. Förhållandet tog slut två år senare. Vissa kärlekshistorier är helt enkelt inte menade att få ett lyckligt slut.

Pete Doherty ordnar julstämningen

Julen är en tid för familj, vänner och ymnigt påstrukna rockstjärnor som gör en grumlig, skör och förvånansvärt fin version av en George Michael-låt.

Pete Doherty säger Fuck Forever i sommargräset

En hallucinogen, punkig feberdröm i midsommarskrud när den är som allra bäst.

Pete Doherty tar bladet från munnen i drogfrågan

Frågor på det?

Pete Doherty avnjuter en engelsk frukost

Bara 15 personer har klarat av att äta ”The Mega Breakfast” på The Dalby Café i Cliftonville på under 20 minuter. Pete Doherty är en av dem.

Pete Doherty på Hope Rehab Center i Thailand

Efter alla ringlande, krokiga irrvägar genom missbrukets infernaliska katakomber vore det småaktigt att inte unna Pete Doherty ett gott tillfrisknande. Stort grattis på 40-årsdagen, önskar Café.

BONUS! Pete Doherty tappar bort sig själv backstage | Benicassim, Spanien 2014

Av anledningar vi inte behöver gå in på här befann jag mig 2014 på på den indiespäckade Castellón-festivalen Benicassim – samma år som Libertines gjorde efterlängtad comeback och skickades rätt in som headline i en övrigt väldigt solid lineup. 

Pete påstods i brittisk press leva ett liv fyllt med frisk luft och långt borta från berusande medel. Så såg det INTE ut. Timmarna innan spelningen snurrade han runt i VIP-området (nu fick jag det sagt) där han drack öl – i mängder – med besökarna. När det väl var dags att spela rev han, Carl Barât och gänget av en spelning att, så att säga, minnas. När ordinarie setlist var avklarad släntrar en vinglig Pete av scenen och försvinner, med en bärs i handen, in i katakomberna bakom scenen – själv.

”FUCK, PETE! We’re supposed to play an encore” ropar de frustrerade, men förmodligen inte speciellt förvånade, bandkollegorna efter sin borttappade levnadskonstnär. Publiken skriker. Men var fan är Pete? Efter flera minuter lyckas tillslut personal leta reda på en förvirrad Pete, som leds i snigeltempo mot scenriktning för att gå ut och spela Babyshambles-covern Albion. (Joakim Almén)