Rättegången mot Viktor Bout: Missiler och en risig advokat

Majsan Boström arbetar på ett reportage om Viktor “Lord of war” Bout. Nu åtalas han i New York. Majsan är på plats och rapporterar om rättegångsdramat och visar hur man gör för att jaga en intervju med världens värsta vapenhandlare.

“100 Surface-to-air missiles. 20,000 AK47 machine guns. 3 500 sniper rifles. 10 million rounds of ammunition. Five tons of C4 explosives.” Åklagaren går ut hårt. Vi sitter knäpptysta i rättssalen. Nu börjar det. Fallet som ingen trodde skulle hända. Viktor Bout, den notoriske vapensmugglaren, står inför rätta i amerikansk federal domstol. Åklagaren fortsätter sitt inledningsanförande:

“Den här mannen (pekar på Bout) lovade att förse en terrorist-organisation med allt det här… (konstpaus) …en terrorist-organisation som berättade för honom att de skulle använda vapnen till att döda… (konstpaus) …amerikanska medborgare, amerikanska piloter i Colombia.”

Åklagaren talar till juryn. Han har en tajt pitch. Tar konstpauser, slår ut med armarna. Precis som på TV. Han är snygg, har en perfekt vaxad lock ringlande över pannan och bär en dyr, välsittande mörkblå kostym. Han ser ut som en Ralph Lauren-modell. Viktor Bout sitter som en stenstod på sin plats bredvid sin försvarsadvokat och med samma två biffiga U.S. Marshals som i går, bakom sig. Han har samma mörka kritstrecksrandiga Calvin Klein-kostym och nu råkar jag skymta hans skor – myggjagare. De isblå ögonen iakttar bistert juryn som just påbörjat sitt ansvarsfulla uppdrag – att besluta om han är skyldig eller oskyldig till de fyra åtalspunkterna om konspiration att sälja olagliga vapen. Han tittar på mig, men idag får jag ingen blinkning. Nu är det allvar.

Åklagaren avslutar teatraliskt och försvarsadvokaten tar vid. Albert L. Dayan (som ingen fattar varför Bout har anlitat) är en rysk-amerikansk 50-plussare med rötter i samma stad som Bout, men utan större erfarenhet från federala mål. Han drar igång. Inte alls lika tajt. Man blir nästan lite stressad då han stakar sig, blandar ihop ord, en liten stamning här och en för lång paus där. “Det här är en konspiration”, bedyrar han. “…och det ska jag bevisa för er”.

“Han är nervös”, viskar en rysk frilansare som heter Vladimir.

Det märks.

Cafés Majsan Boström med ryska journalister.

Det blir lunch och vi hamnar i marmorkorridoren igen. Jag sällar mig till ryss-klungan, trots att jag inte fattar ett ord. De ignorerar mig men jag står kvar. Jag undrar hur man säger “jag är svensk” på ryska. Vladimir eller “Mad-Vlad” som han kallar sig, tinar upp ännu mer och säger att jag är en “Shvedka”.

“Vem jobbar du för”, frågar jag. “New York Times”?

“Nejförihelvete, jag skulle aldrig skriva för den där kommunistblaskan”, han flinar. “BBC”.

Ryssarna verkar alla tro att det är någon slags konspiration som fått Viktor Bout på fall och frugan tycker att amerikansk press är partisk, får jag veta. Flera (t.o.m. några journalister) tycker att USA rentutsagt kidnappat Bout från Thailand. Utelämningen gick inte rätt till. Ryktet säger att Moskva försökte muta thailändarna med olja och Washington försökte med vapen. (Tydligen var inte olja lika aktuellt.)

På lunchen kommer John Rudolf som jobbar på Huffington Post fram. En kille från The New Yorker sällar sig och vi spekulerar i hur Bout kunde vara så klantig och torska. Kan han ha legat av sig? Eller är det en konspiration. Andra rykten säger att Bout är personlig vän med Putin. Och om Bout har miljonersmiljoner, varför har hans fru billiga kläder? Och INGA diamanter? Konspirationsteorierna flödar.

Knack. Knack.

Rasten är slut och vi står upp medan en U.S. Marshal låser upp kammardörren och släpper in juryn i rättssalen. Åklagarsidan kallar sitt första vittne. DEA-agenten William Brown som var ansvarig för operationen (till höger om Bout på bilden). I en långdragen process går åklagaren igenom bevismaterialet för godkännande av rätten.

Då det blir korsförhör, gör Dayan om möjligt ännu värre ifrån sig. Han blandar ihop länder och stakar sig och måste fråga sitt team om detaljer. Folk suckar och stönar. Bout skriver lappar efter lappar och verkar instruera Dayan. Det går inte att utläsa vad han tänker.

Sen bryter domaren. Rättegången återupptas på måndag. Juryn får stränga påminnelser om att inte tala med någon om fallet, ta del av nyheter eller använda internet. De blir inlåsta i sin kammare och vi kvarhållna i rättssalen i 10 minuter så de ska hinna gå.

Ryss-klungan sprakar loss i en vild diskussion om försvarsadvokaten. En tidningsskribent från Moskva skakar på huvudet och förklarar på engelska för mig att “Dayan ser ut som ett maffia-äckel”. En sån som glider runt med rosa slips och spetsiga skor”.

“Jag fattar inte”, säger en annan. “Stjärnadvokaterna stod på rad till fängelset och ville representera honom”.

Själv har jag Googlat Albert Dayan och hittade, bland toppresultaten, en bedömningssajt där någon har skrivit att Dayan var den värsta jävla klåparen och drog på killen som skrivit, en tvåårig dom för en struntsak. Dessutom fick jag mejl från Bouts kompis i Moskva som var skogstokig över advokatvalet. “En pengakåt jävel utan erfarenhet som vill bli kändis”!

Är Dayan spiken i Bouts kista? Eller filmar han och kommer helt plötsligt kommer att bli supervass när man minst anar det…?

Nästa vecka: Bakom varje stor man står en stark kvinna.