Regissören James Mangold har utvecklats till en av vår tids stora amerikanska berättare. Med allmänt hyllade Walk the Line och Logan har han tagit sig an två väldigt olika kulturella ikoner med lyckade resultat. Detta kryddat med andra starka filmer som 3:10 to Yuma, Le Mans ’66 och Girl Interrupted utgör en filmografi som borde göra alla regissörer gröna av avund. Men hur står sig hans senaste film?
Bob Dylan-porträttet A Complete Unknown är en ganska konventionell biopic, men genomförd med ett oerhört kompetent handlag. På alla fronter. Det gör den överlägsen de flesta andra samtida artistporträtt på vita duken.
Klokt nog har man valt att fokusera på Dylans tidiga år och händelserna som ledde fram till den elektriska spelningen på Newport Folk Festival. Precis som i fallet med Johnny Cash i Walk the Line är man inte heller rädd att visa upp Dylans mindre smickrande drag, som den något egocentriska personligheten och sättet den särskilt kommer fram i relationer med kvinnor.
Det är väldigt skönt att James Mangold varken här eller i Cashfilmen respekterar de verkliga personerna för mycket och försöker skönmåla deras liv. Låter dem vara komplicerade.
Något jag tycker skildras fint är Dylans beslutsamhet att bygga sig själv och frustrationen över att bli inföst i en fålla. Timothée Chalamet gestaltar den här sidan av filmens huvudperson väldigt trovärdigt. Det har på förhand mest pratats om hur Chalamet är så porträttlik Bob Dylan, men hans spel är faktiskt i klass med Joaquin Phoenix tolkning av Cash. Frasering, kroppsspråk, sång… allt sitter.
Han flankeras även av andra toppenskådisar som Elle Fanning (Sylvie Russo), Edward Norton (Pete Seeger) och Monica Barbaro (Joan Baez), som alla bjuder på starka, empatiska personporträtt. Allt detta i ett fantastiskt vackert fotat New York som man aldrig ser sig trött på.
Allmänhetens kluvenhet inför Dylan som artist funkar också riktigt bra. Att han även efter sitt stora genombrott inte känns hundra procent mainstream.
Walk the Line har nämnts några gånger i den här recensionen och på flera sätt är det här Bob Dylans Walk the Line. En stökig, levande film med fantastisk musik.
Samtidigt känns A Complete Unknown ännu mer besläktad med en helt annan film. Den är en ljusare variant av den magnifikt melankoliska Inside Llewyn Davis (om en fiktiv folksångare i 60-talets New York). De två filmerna kompletterar varandra och tillsammans utgör de en väldigt stark double feature för älskare av Greenwich Villages mytomspunna folkscen.
A Complete Unknown har svensk biopremiär den 21 februari.
