Marvels dominans på vita duken är inte vad den varit. Den oundvikliga baksmälla som drabbade superhjältegenren efter Avengers Endgame var dock alldeles nödvändig. För det har satt seriejätten i en position där de behöver bevisa sig själva och göra en riktig kraftansträngning för att förtjäna publikens engagemang.
In kommer då Deadpool, en våldsam antihjälte med ett för Marvel osedvanligt grovt språk och en sexualitet som existerar. Ryan Reynolds kämpade stenhårt i flera år för att ge Deadpool ens en film och nu är det dags för den tredje. Hur mår då den älskade yrkesmördaren nuförtiden?
Jo, så här. En del av de skådespelare som medverkat i serietidningsbaserade filmer har nu börjat snacka ner de produktionerna. Förminska dem. Ryan Reynolds skäms inte det minsta för att spela superhjälte utan är tvärtom uppriktigt stolt och glad över det. Allt som ger serietidningarna sitt färgsprakande existensberättigande älskar han och försöker med stor hängivenhet överföra till film.
Att se Deadpool & Wolverine är som att se Ryan Reynolds försöka rädda Marvel med ren viljestyrka. Filmen är mycket roligare än sina konkurrenter, extremt våldsam och har ett starkt patos för sina rollfigurer, både de med och utan superkrafter.
Det finns ett större övergripande hot i form av en obehaglig och karismatisk antagonist (otroliga Emma Corrin), men också en inre, mer intim berättelse av lite mindre skala. Allt kryddat med mängder av noga utvalda gästspel från diverse välkända karaktärer. Kemin mellan de båda titelfigurerna är gnistrande. Reynolds uttrycksfulla kroppsspråk förtjänar även det en shoutout, då han lyfter en stor del av filmen bärandes en heltäckande mask. Hans inspiration från klassiska stumfilmsstjärnor som Buster Keaton lyser igenom de röda trikåerna.
Lyckas då Reynolds med sin eventuella ambition? Lyckas han rädda Marvel?
Låt mig uttrycka det så här. Jag tror att Deadpool & Wolverine kommer statuera exempel för framtida filmskapare. Ska man göra en film i den här genren krävs det från och med nu en uppriktig kärlek för källmaterialet.
Deadpool & Wolverine är den roligaste och våldsammaste filmen Marvel gjort. Det är också Ryan Reynolds bästa film. Han får flexa sin skämtleverans och sin slapstick, men också vara uppriktig och uppgiven när det behövs. Hugh Jackmans buttra närvaro får Reynolds att sträcka på sig lite extra och deras olikheter tar fram det bästa hos de båda. Två ensamvargar som bildar duo med stor framgång.
Ja, självklart är det en kommersiell superhjältefilm, det är uppenbart. Men den leker så extremt mycket med konventionerna och är så sprängfull med små kärleksbrev till genren att det vore väldigt synd att avfärda den som en i mängden. Jag lämnar biosalongen med en känsla jag inte haft på ett tag – att det kan vara riktigt, riktigt roligt med sådana här filmer.
Deadpool & Wolverine har svensk biopremiär den 24 juli.
Läs även: Marvel Cinematic Universe – alla 34 filmer från sämst till bäst
