Fan vad serier jag sett vid det här laget. Vissa tänker jag på ofta och vissa inte. Vilken serie som hamnar i vilken kategori har överraskande lite med kvalitet att göra. Boardwalk Empire var ju kanon till exempel. Tänker aldrig på den. Samma sak med den där Julia Roberts tappat minnet. Betyder noll i efterhand. White Lotus hänger redan löst. Downton Abbey däremot… Ååh vad jag tänker på den. Men varför?
Är det att jag vill bo i ett fint hus på landet? Det här trodde jag först. Men nej.
Är det att jag är nostalgiker? Nej. Inte det minsta.
Är det att jag vill vara en groteskt rik adelsman med gods på landet, lägenhet i stan och en massa tjänstefolk som fjäskar för mig dagarna i ända. Ja, precis.
Jag vill vara Lord Grantham fast helst mindre korkad om det går. Varthän seriens manus för Lord Grantham så möter han situationen med Glenn Hyséns självförtroende. Och hans jobb sen? Då och då tar han tåget till London för ”affärer” i ett par dagar, vilket alltid innebär att han kläs på en ny festlig outfit med handsnidade knappar och äter middag. Sen är det raka vägen hem till tjänstefolket och den där underbara öppna spisen.
Jag vet att serien är nerlagd sedan länge, men en rimlig kompromiss kanske är att bara göra en ny julspecial om året? Det behöver inte bli så komplicerat. En klassisk storyline var ju som alla säkert minns när någon i tjänstefolket blandade ihop salt och socker och det var superspännande hela vägen, så ni behöver inte jobba ihjäl er på manusfronten för min skull. Äh, här får ni gratis-idéer för att sätta bollen i rullning:
- Lord Granthams bästa läsfåtölj har fått en fläck, men lyckligtvis får Mary tag på en mysig tvättgubbe i byn som kan ta bort fläcken.
- Makarna Bates har inget att ta på sig när de ska till marknaden. Sen får de låna fina kläder av ett adelspar på besök och har jättekul på marknaden.
- Maggie Smith grälar med den andra tanten om vilka blommor de ska ha på middagsbordet, så Lady Edith beställer en bukett av båda typerna. Puh!
