Vilka attribut bör man under alla omständigheter ha koll på för att få betitla sig rocker? Cafés Mats Rydström frågade Mattias Bärjed, gitarrist i institutionen Soundtrack of our Lives som släpper sitt fjärde album Origin i dagarna.
SKIVA
”Inget kan mäta sig med en amerikansk, välpressad, fet och tung vinylskiva från 60- eller 70-talet. Who’s next med The Who – den amerikanska förstapressen på Decca – är den ultimata hifi-upplevelsen!”
RIFF
”Jag skulle vilja slå ett slag för Not fragile med Bachman Turner Overdrive som består av fyra toner, ett riktigt primitivt Beavis & Butthead-riff som sätter sig lätt. Det är tungt också, det hörs att de är överviktiga!”
T-SHIRT
”Meat Loafs Bat out of hell, Part 1. Jag gillar hans omslag över huvud taget, det är Wagnerism i rocktappning. Rock-t-shirts är alltid snyggast när de är slitna, när designen börjar tappa färg.”
BIOGRAFI
”The dirt, om Mötley Crüe – där finns ju allt! Boken är som ett Dantes inferno om rock’n’roll.”
AFFISCH
”Jag gillar framför allt de gamla amerikanska affischerna från den psykedeliska eran, som de som gjordes till Fillmore East och West.”
FILM
”The kids are alright om och med The Who. Den är inte kronologisk och nostalgiskt trög och tråkig som många andra. Jag kan särskilt rekommendera den nya dubbel-dvd-utgåvan med bonusmaterial.”
DRINK
”Jag gillar ju att se en uppsvälld Slash med Jack Daniel’s-flaska i handen, eller Keith Richards. De har skapat imagen att vara ständigt wasted! Men det finns många andra som försöker och det blir bara patetiskt. Själv gillar jag inte Jack Daniel’s. Jag dricker vodka-lime, calimucho, vitt vin och Ramlösa, eller Brandy och Cognac.”
SMEKNAMN
”Ett av de bästa är The Ox, som basisten i The Who, John Entwistle, kallades. Det passade också hans persona på scen, han stod blickstilla och hade full kontroll. Han framstod som den mest samlade medlemmen. Men han dog ju i kokainrus i Las Vegas tillsammans med en strippa, vid nästan 60 års ålder!”