I telefon.
Jag: Jag måste ställa in lunchen idag. Grabben är sjuk.
God vän: Aj fan. Så det är vab på gång alltså?
Jag: Ja. Typ.
God vän: Vad gör ni då?
Jag: Konstruerar ett fort.
God vän: Vad betyder det?
Jag: Vafan du vet väl vad ett fort är?
God vän: Alltså…vadå? Av täcken och stolar och sånt?
Jag: Visst, om jag ska förklara det på amatörnivå. Visst.
God vän: Så ni bygger en koja?
Jag: Vi konstruerar ett fort.
God vän: Varför säger du inte bara ”koja” så att man fattar?
Jag: Det är såna som du som tar hantverksstoltheten ur fortkonstruktionsbranschen, vet du det?
God vän: Åååkej. Blir det bra då?
Jag: Vilket?
God vän: Fortet.
Jag: Så in i helvete bra ska du veta. Förutom att grabben klättrade på det i början så att det rasade. Men det är lugnt nu för jag byggde upp det igen och förstärkte fundamenten
God vän: Det är kanske inget jättebra fort om det inte tål att klättras på va?
Jag: Du är ingen jättebra vän. Har du tänkt på det?
God vän: Okej. Whatever. Men ingen lunch alltså?
Jag: Nej.
God vän: Får du bygga kojor när du vabbar förresten?
Jag: Va?
God vän: Är inte det typ arbete? Man får väl inte jobba när man vabbar?
Jag: Det hade ju bara varit jobb om jag typ jobbat som fortkonstruktör i vanliga fall.
God vän: Ja. Kanske. Men du kanske kan få rut-avdrag om du hyr in en professionell kojbyggare?
Jag: Fortkonstruktör. Och i så fall är det rot-avdrag.
God vän: Keep telling yourself that.
Jag: Vänta lite, jag har ett samtal på andra linjen.
God vän: Va?
(Knapptryckande)
(Tystnad)
Jag: Hallå?
God vän: Hallå?
Jag: Vänta lite. Skit också.
God vän: Hallå?
(Knapptryckande)
(Tystnad)
Fru: Hallå?
Jag: Åh, hej älskling! Jag hade ett samtal på andra linjen bara.
Fru: Hur går det?
Jag: Med telefonsamtalet på andra linjen?
Fru: (En aning avvaktande) Mmm, det är ju jätteintressant verkligen, älskling. Fast jag tänkte kanske lite mer på hur det går för dig och vårt…barn.
Jag: Ja! Jo! Vabbandet ja! Det går bra, tack.
Fru: Vad gör ni?
Jag: Konstruerar ett fort.
Fru: (Suckar) Du menar att ni bygger en koja?
Jag: Nu lägger jag på.
Fru: (Onödigt lång utandning) Men allting är bra i alla fall? Mår han bättre eller?
Jag: Vem?
(Ganska spänd tystnad)
Fru: (Ganska pedagogiskt) Varför är du hemma idag, älskling?
Jag: Jag vabbar.
Fru: Just det. Och vem är det som är sjuk om du vabbar?
Jag: Vårt…barn?
Fru: (Inte så pedagogiskt) Och hur MÅR vårt barn?
Jag: Jaha, du menar honom. Jo men vad fan. Han mår bra.
(En smula mer eftertänksam tystnad)
Fru: Han sover, eller hur?
Jag: Ja. Han har sovit i typ tre timmar.
Fru: Var då?
Jag: I sin säng.
Fru: Så när du sa ”vi bygger en koja” så menade du egentligen…
Jag: Fort! Vi konstruerar ett f-o-r-t!
Fru: Du sitter inne i kojan just nu och pratar i telefon va?
(Tystnad av mer distinkt typ)
Jag: Jag har ett samtal på andra linjen.
Fru: Hur mycket cheesecake finns det kvar?
(Tystnad)
(Lång serie ganska hårda knapptryckningar)
God vän: Hallå?
Jag: Hallå?
God vän: Vad håller du på med?
Jag: (Eventuellt oproportionerligt aggressivt) DU! Jag äter cheesecake i mitt fort och jag behöver FAN INTE FÖRSVARA DET FÖR NÅGON!!!
