Taktfulla klappar
Ralf gyllenhammar, Mustasch
Eddie Meduza: Julesång
– Det får bli Eddie Meduzas Julesång. Den barnförbjudna versionen för den snällare gillar jag inte. Texten går något så här: ”Upp på borden lyser juledukarna, satsen sprutar ifrån alla kukarna…”
Kristin Lundell, Svenska Dagbladet
Sufjan Stevens: Sister winter
– Neo-hippien Sufjan har gett ut fem ep:s med jullåtar. I Sister winter hyllar han den bästa årstiden med romantiskt pianospel, harmoniska stråkar och äggtoddy-blås som sedan exploderar ut i ett stort snöfyrverkeri.
Johan Wirfält, chefredaktör Rodeo
August Darnell: Christmas on Riverside Drive
– Till måttfull calypsodisco förklarar en av 80-talets slirigaste scenprofiler varför han lämnar Kalifornien för en New York-jul: ”There’s nothing as sublime as Christmas on Riverside Drive.”
Eric Gadd, artist
Hilliard Ensemble: Osculetur me osculo oris sui
– Utan den här låten hamnar jag inte i julstämning. Det är en engelsk vokalgrupp där sopranen står för den vackraste sången i världen. Ingen klassisk jullåt, men det religiösa temat hör julen till, särskilt från min uppväxt med min katolska mamma.
Mattias Bärjed, The Soundtrack of our Lives
Gehennah: Merry Shitmas
– En briljant liten trudelutt av detta underskattade Forshagaband. Håller året om.
Plura, Eldkvarn
The Pogues: Fairytale of New York
– Jag svarar väl troligen som alla andra men det får bli Fairytale of New York med Shane MacGowan och Kirsty MacColl – en fantastiskt bra låt som även hade varit bra om det inte varit en jullåt.
Nicolai Dunger, artist
Donny Hathaway: This christmas
– Jag åkte bil med min bror för ett par år sedan och hörde plötsligt den bästa jullåt jag hört. Smörig men jättefin och lite kyrklig, även om det är en r&b-låt.
Isak Sundström, Pascal
Hanoi Rocks: Dead by X-mas
– En tuff rocklåt som förenar död, olycklig kärlek och jul. Sångaren Michael Monroe sjunger om att ge sin egen död som ett slags morbid julklapp till sin före detta flickvän för att hon lämnat honom för en annan.
Pierre Hellquist, chefredaktör Sonic
Derrick Roberts: There won’t be any snow (Christmas in the jungle)
– Viktigast för en bra jullåt är svart humor som kontrast till allt bjällerklang. En amerikansk soldat i Vietnam skriver brev till älsklingen. Just som han får besked om att han ska åka hem hörs två skott. Det blir helt tyst, förutom djungeldjuren. Nån snö får han inte heller.
Markus Larsson, musikredaktör Aftonbladet
The Everly Brothers: Christmas Eve can kill you
– Den bästa låttexten om ensamhet? Den finns här. ”The sound of one man walking through the snow can break your heart, and stopping doesn’t help, so on I’ll go.” Ingen har sjungit en sorgligare och svartare julpsalm. Christmas eve will kill you från 1972 får Lars Norén att framstå som grodan Kermit.
Martin Gelin, journalist
Arrayed for the bridal
– Min favoritfilm på julen är John Hustons The dead, en vacker och sentimental filmatisering av James Joyces novell. Det finns en scen där de sjunger Arrayed for the bridal, en sådan där vacker hymn som man sjunger a capella om man är en gammal irländsk tant. Den fångar julens vemod och värme på ett ganska unikt sätt.
Klas Ericsson, Cafés musikkrönikör
Death Cab for Cutie: Christmas (Baby please come home)
– Precis lagom gråtmild och emo för att fånga det riktigt sentimentala med julen. Den gör mig nästan lika sentimental som tanken på den där julkortsserien som Kiss gjorde på 70-talet.
