Quentin Tarantinos fascination för fötter är ingen sensation. Signalerna har varit tydliga i alla hans filmer. Från John Travoltas och Sam Jacksons legendariska käbbel om fotmassage i Pulp fiction till Bridget Fondas orgie i tåringar i Jackie Brown och Uma Thurmans tåvickningar i Kill Bill.
Inför castingen till nya Death proof hade alla skådespelerskor order om att bära shorts och flipflops. För fötter och shorts vimlar det av i Tarantinos nya frossa i exploitation.
– Min fascination för fötter är ingenting jag skäms över. Men håll med om att ben och rumpor också får stor plats i filmen, säger Tarantino och skjuter i väg en salva av sitt patenterade neurotiska skratt när
Café träffar honom i Los Angeles.
– Å andra sidan är jag en gentleman. Det finns inga nakenscener i filmen.
Death proof visas i USA tillsammans med Planet terror (regisserad av Robert Rodriguez) som ett dubbelprogram som kallas Grindhouse. Mellan filmerna visas trailers för icke-existerande filmer som Machete och She werewolves of the SS. Tarantino, som alltid charmerande och full av bubblande entusiasm, berättar om idén till projektet:
– Jag växte upp med grindhousefilmer på 70-talet, som var dubbelprogram med exploitationfilmer med massor av sex och våld. Vi tyckte det skulle vara kul att göra två filmer som hyllade den tiden. Moderna filmer i samma anda. Min film är en slasherfilm, där huvudpersonen använder en bil i stället för kniv. Roberts film är en zombiefilm.
Både Tarantino och Rodriguez har gjort allt för att filmerna ska likna dåtidens grindhousefilmer. De har ”skitat ner” dem och har repat kopiorna. Vid ett par tillfällen hoppar handlingen till och på duken kommer då en text där det står att en akt tyvärr saknas.
I Europa visas filmerna separat. Din film går upp nu i juni, medan Planet terror får vänta till slutet av september. Varför?
– Därför att ni har inte traditionen med dubbelprogram som vi har i USA. Men ni får se mycket längre versioner av båda filmerna.
Quentin Tarantino, som hunnit fylla 44 år, är de klassiska skräpfilmernas försvarare nummer ett. Numera ser han dem hemma på sin egen biograf, men när han växte upp gick han så ofta han kunde på de riktiga grindhousebiograferna och såg filmer med titlar som I was a teenage Frankenstein.
– Det kunde vara läskigt och intensivt om man gick på de riktigt ruggiga biograferna. De visade film hela nätterna och där fanns det alkisar som sov, prostituerade som väntade på att bli kallade till Hollywood Boulevard, gängmedlemmar och folk som var på rymmen från lagen. Men att gå på just de biograferna var en del av charmen och intensiteten med biobesöket. Skulle man överleva natten?
Du regisserade det hyllade CSI-avsnittet Grave danger förra året. Är du sugen på att göra mer tv?
– Jag gjorde det bara för att jag är ett fan, som en kul grej. Om jag skulle välja att gästregissera ett avsnitt av någon annan serie just nu, skulle det bli Battlestar Galactica. Men efter pr-turnén med Death proof ska jag försöka sätta ihop ett dubbelprogram med Kill Bill och visa båda filmerna samtidigt, sen blir det äntligen dags att göra krigsfilmen Inglorious bastards som jag talat om i många år. Det lutar åt det.
GUNNAR REHLIN
Death proof hade premiär på svenska biografer i fredags.