I leksaksbutiken.
Jag: (Lägger fram leksak och kvitto på disken) Hej, vi skulle vilja lämna tillbaka den här leksaken.
Man i kassan: (Med ett inte helt och hållet påtagligt engagemang) Jaha.
Jag: Ja?
Man i kassan: (Stönar) Har ni kvitto eller?
Jag: (Pekar på kvittot jag lagt fram på disken)
Man i kassan: (Himlar med ögonen. Lite som om det är jag som är idioten.) Och legitimation.
(Tystnad)
Jag: Va?
Man i kassan: (Som om problemet var att jag inte förstod ordet ”legitimation”) L-e-g-i-t-i-m-a-t-i-o-o-o-n!
Jag: Ja…alltså…jag förstår ordet. Jag förstår bara inte sammanhanget.
Man i kassan: (Tittar på mig som om han försöker få mitt ansikte att smälta enbart med hjälp av tankekraft) Jag kan inte ge dig pengarna tillbaka om du inte visar legitimation.
Jag: Varför inte?
Man i kassan: För att det är så.
Jag: ”För att det är så”? Det är svaret du tänker köra med?
Man i kassan: Ja. Så är det bara.
Jag: Men det är ju inte jag som har köpt leksaken.
(Tystnad)
Man i kassan: Det spelar väl för fan ingen roll.
Jag: Så för att lämna tillbaka en leksak som vi har fått i present, inköpt av en helt annan person, som vi har kvitto på, så måste JAG visa legitimation?
Man i kassan: Ja.
Jag: För att bevisa vad?
(Tystnad)
Man i kassan: Vadå ”bevisa vad”?
Jag: Legitimation syftar ju till att bevisa något. Till exempel att jag är gammal nog för att handla på Systemet, eller är den person vars namn står på flygbiljetten. Vad fan ska jag bevisa genom att visa leg för dig nu?
(Tystnad. Man i kassan tittar på mig lite sådär som man gör när man tycker att någon borde ta livet av sig så att han åtminstone kunde fylla en vettig funktion i universum genom att bli tvål.)
Jag: Jag bara undrar.
Man i kassan: Jaha.
Jag: Ja?
Man i kassan: Ja vad?
Jag: Vad uppnår du genom att titta på min legitimation? Jag har ju inte köpt leksaken. Mitt namn står inte på kvittot. Det enda jag bevisar med mitt leg är att jag är en person.
(Tystnad)
Jag: Typ ”grattis, du har härmed bevisat att du inte är ett hologram”.
(Tystnad)
Jag: Typiskt de där jävla hologrammen att springa och lämna tillbaka leksaker i butikerna hela tiden alltså. Hatar du inte bara när det händer?
(Tystnad)
Min fru: (Stönar, kliver fram och slänger sitt leg på disken) Vi har verkligen inte tid med det här just nu Fredrik. Gå och titta på tv-spelen eller nåt nu så fixar jag det här!
(Man i kassan tittar på min fru, nickar inte ett dugg diskret mot mig, knackar upprepade gånger med pekfingret mot tinningen. Min fru rycker obekymrat på axlarna.)
Jag: Man kan väl för fan få UNDRA???
