07.10 Frukost. Det är jag som lagar all mat hemma hos oss. Min tjej kan knappt hälla upp ett glas vatten. Det enda hon kan göra, enligt henne själv, är att koka gröt. Den är hon å andra sidan oerhört bra på. “Min gröt”, säger hon, “är perfekt. Din är alldeles för salt och kletig”. På senaste tiden har hon börjat odla en sådan överlägsen grötattityd att det börjar bli outhärdligt. I dag skrattar hon högt när hon ser mig stående vid spisen.
– Ha!, säger hon. Använder du visp när du gör gröt?
– Eh, ja.
– Lille gubben, säger hon och klappar mig på huvudet. Du är ju för gullig. Gröt rör man ju runt med GAFFEL. Det vet väl alla?
Hon tar ut vispen, kastar den i disken och ger mig en gaffel istället.
– Så där ja, säger hon och går visslande därifrån.
07.40 Min flickvän duschar och jag passar på att rota runt lite i kylskåpet efter Dulce De Lechen. Jag vill bara titta lite på den. Men… var är den?
Där. På nedersta hyllan, bakom energidrycken. Men det var ju inte där jag gömde den? Va fan är det här?
08.00 Toalettbesök. Varför i helvete sätter de alltid badrumsskåpen rakt ovanför toalettstolen?
10.15 Jag är på möte på Café. Jens, Joel, jag och illustratören Gustav ska diskutera en artikel jag håller på att skriva åt tidningen. Den kommer bli åtta sidor lång, sjukt snygg och handla om ett ämne som ligger mig mycket nära hjärtat. Mer kan jag inte säga just nu. Dixie är skitblyg. Jag inser att jag måste låta henne träffa mer människor. Trots att vi bor mitt i Stockholms innerstad är det som hon är uppfostrad i skogen med alla naturpromenader. Lilla Mowgli, kallar Jens henne.
Men det går bra att sitta med Emine.
Och Victoria.
Besöket avslutas med att Dixie leker lite med en rosa enhörning som Cafés modechef Daniel Lindström har vid sin plats. Nu kanske du undrar vad Daniel Lindström gör med en rosa enhörning vid sin plats? För oss i modebranschen är sånt där dock inget konstigt. Inget konstigt alls.
