Tomas Ledin: “Det är patetiskt när man låtsas vara yngre än man är”

På Ellegalan utnämndes Tomas Ledin till årets bäst klädda man. Café träffade den folkkäre artisten och fyrade av sina svåraste stilfrågor.

* * *

Vad gör du nu för tiden?
Jaa… jag går på Ellegalor, haha. En ny erfarenhet i livet.

Förutom det då?
– Nu tar vi ut vår föreställning Showtime på turné. Tio städer på tio helger. Det är ingen egentlig jubileumsföreställning trots att jag firade 40 som artist förra året, men den bygger på mitt låtskrivande genom åren.

Din stil genom åren, hur skulle du beskriva den?
– Då blir det ju först där kring tidiga sjuttiotalet med batiktröja och axellångt hår, bellbottom-jeans, extremt lågt skurna, tighta och väldigt utsvängda nertill, halsband med nån liten terracottagrej på…

Vackert!
– Det var stilrent! Om det var vackert vet jag inte, men då tyckte man det var helt rätt naturligtvis. Sedan åttiotal, då var det blanka kavajer, uppkavlade, kortare hår. På 90-talet hade jag väldigt kort hår. Då var jag inne på att det skulle vara rootsigt, stentvättade jeans, kanske till och med hål i, och nån jeansskjorta som var lite trasig. Silverarmband och ringar och sånt där. Man skulle vara mer rocker, som en mogen Clint Eastwood-rocker.

Skulle du beskriva dig som modeintresserad?
– Ja, det skulle jag. Men inte speciellt kunnig. I mitt jobb träffar jag ju stylister ibland, och med åren har jag plockat upp ett och annat och har en dialog med olika stylister. Senaste två-tre åren har det varit mycket Lalle Johnson, han har den där kollen på trender som jag inte har. Så vi brukar ta en lunch och snacka mode.

Det är svårt att klä sig medvetet som äldre man utan att se smått desperat ut, men det fixar du bra tycker jag.
– Ah vad roligt, tack! Jag har grym koll hemifrån i mina söner som är 20 och 24. Om jag skulle råka komma hem med något som de tycker är för ungt och coolt så snor dom det, haha. Men allvarligt talat så är det något som jag jobbat aktivt med i min karriär. Att min stil ska spegla där jag är i livet, precis som min musik. Jag tycker själv att det är patetiskt när man är äldre och låtsas vara mycket yngre. Jag är 60 år, trivs bra med det och vill inte uppfattas som något annat. Sedan kan man ändå klä sig olika mycket dressat. Jag är väldigt noga med bra kvaliteter och att kläderna är sköna på. Det viktigaste är att det är komfortabelt.

Lägger du mycket pengar på kläder?
– Det får man nog säga. Samtidigt har det med mitt yrke att göra, det går ju lite hand i hand.

Har du några favoritmärken?
– I dag är det mycket J.Lindeberg, deras passform passar mig perfekt. Just hur plaggen är skurna och hur de sitter tänker jag mycket på. Men det får absolut inte verka för genomtänkt. Den lite slarviga grejen är viktig för mig, det ska inte vara helt polerat.

Jag kan tänka mig att du har en del stilskelett i garderoben.
– Ja, det finns ju en del. Oftast är det när man har stått i butiken och tyckt att det där är giftigt och kaxigt… Sen hemma känner man bara "det här är inte jag alltså".

Värsta stilmissen på scen då?
– Det var nog under hela den här hippiegrejen. Jag var ju hippie. Det funkade, då. Men det finns något klipp från melodifestivalen, när jag ser det idag så bara… herregud.

Johan Hurtig