På väg hem från ankor, apor, papor och giraffer häromdagen.
God vän: (Tittar på vår son, som sover i vagnen) Oj, han verkar helt slut.
Fru: Ja, det var en lång dag för honom. Först var vi på zoo och sen var i parken och lekte i flera timmar.
(Tystnad)
Jag: Ja, du vet. Det var en kulinarisk resa för honom. Först var vi på zoo, så att han fick se vad jag äter…
(Konstpaus)
Jag: …och sen var vi i parken. Så att han fick se vad hans mamma äter!
(Plats för lufttrumvirvel)
(Plats för ganska lång tystnad)
Jag: Jag tyckte i alla fall att det var jävligt roligt.
(Plats för omgivning som eventuellt inte tycker att det var riktigt lika roligt)
Jag: Jaha. Okej. Men ni kan titta sådär på mig hur länge ni vill. Jag bryr mig inte. Jag är som den där Robyn-låten. I’m dancing on my own.
(Plats utan lufttrumvirvel)
Jag: Hallå? Vart ska ni?