Café väljer årets 100 bästa låtar 2020

Årets 100 bästa låtar 2020

Vi har lyssnat, funderat och tjafsat i Slack-trådar om listplaceringar. Här är 2020 års 100 bästa låtar enligt Café.

Joakim Almén  |  Publicerad 2020-12-11 15:44  |  Lästid: 16 minuter

Jury: Joakim Almén (JA), Tom Cehlin Magnusson (TCM), Kristofer Steneberg (KS), Joel Ågren (JÅ), Rasmus Blom (RB)

Spotify-spellistan med alla låtar hittar du längst ned i artikeln.

100.

The Rolling Stones – Living In A Ghost Town

Kött- och potatisrock. (RB)


99.

Bartees Strange – Mustang

Mustang låter påminner om en något mindre gubbig The National-låt med extra synt-allt. (JA)


98.

Jayda G – Both Of Us

När housepianot saktar, saktar, saktar ned innan allt exploderar i ett moln av konfetti, då är det svårt att inte önska att den här låten släpptes ett annat år. (TCM)


97.

Will Butler – Surrender

Will Butler seglar snyggt under eget flagg och visst påminner det om moderskeppet Arcade Fire på bästa sätt. (RB)


96.

Mystic Braves – Quarantine Dreams

60-talsmelodier som gör dig ett med karantänsoffan. (JA)


95.

Mauro Scocco – Vårt konstverk

Separationskonnässören från Kungsholmen visar vart skilsmässoskåpet ska stå. (RB)


94.

Hinds – Spanish Bombs

Eftersom rocken fortfarande dominerar i Spanien är det bra märkligt att spanjorerna själva är så usla på att få fram bra rockband. Säg ett bra rockband från Spanien? ETT. Det skulle vara just Hinds då. Covern på världens bästa band genom tiderna (The Clash) kanske 16:e bästa låt Spanish Bombs är en uppvisning i kompetent, stökig garagerock. (JA)


93.

Paradigme – La Femme

Sydfransk psykpunksurfrock när den är som bäst. (RB)


92.

Daniel Avery – Lone Swordsman

Ett av årets vackraste ögonblick var när Daniel Avery tog farväl av sin idol, den alldeles för tidigt bortgångne dansmusikmästaren Andrew Weatherall, med en syntslinga som slingrade sig som en brinnande magnesiumremsa upp i kosmos. (TCM)


91.

Coach Party – Really OK On My Own

När brittiska Mercury pris-vinnarna i Wolf Alice inte släppt nytt på ett tag hittar du det bästa alternativet i Isle of Wight-bördiga bandet Coach Party. Coach Partys indierock kommer växa sig allt större. Ja, i en NME-kontext alltså. (JA)


90.

Iamamiwhoami – Chasing Kites – Isolation Live Ödeshög

En vacker sommardag i början av Juni tog Jonna Lee sina instrument och mikrofon, gick förbi jordkällaren, rakt igenom en skogsdunge och över ett rapsfält där hon och Claes Björklund körde några låtar live för fåglarna, hundarna och sin onlinepublik. Ett exempel när live smakar bättre än studio. (KS)


89.

Wolf Parade – Under Glass

Det kanadensiska indieundret lever – och levererar – alltjämt. (JA)


88.

Angelo De Augustine – Blue

Årets mysigaste. (RB)


87.

Glasvegas – Keep Me A Space

Hoppsan, en bra Glasvegas-låt! (Hoppsan, finns Glasvegas fortfarande!) (JA)


86.

Sean Nicholas Savage – Years From Tonight

Den perfekta karantänsmusiken. (RB)


85.

Headie One feat. Jamie XX – Smoke

Drillrapparen från Tottenham släppte inte bara ett av årets bästa hiphop-album, han släppte också en dansgolvsbomb av monumentala mått. Passande nog lät den som om jorden höll på att gå under. (TCM)


84.

Twin Peaks – What's The Matter

Sommarens mest roadtrip-vänliga låt. (JA)


83.

Liam Gallagher – All You’re Dreaming Of

En sentimental Liam Gallagher begår jullåtsdebut med en slags julpyntad version av Beatles Across the Universe. (RB)


82.

Beverly Glenn Copeland – River Dreams

Få saker är så hjärtevärmande som när förbisedda musiker på ålderns höst får se sin bortglömda musik få nytt liv genom maniska skivsamlare och, ja, allt mer trendkänsliga streaming-algoritmer. Beverly Glenn Copeland menar att han skriver sin musik genom tillgång till något han kallar UBS, The Universal Broadcasting System. Och ganska exakt så låter det. (TCM)


81.

Les Big Byrd – Roofied Angels

Jocke Åhlund, Sveriges enda riktigt coola kille, har i år producerat Håkans nya album, Jonas Lundqvists dito samt startat konceptuella skivbolaget Chimp Limbs som han vet kommer att blöda pengar. I förbifarten släppte hans krautrockgäng Les Big Byrd den här sju minuter långa motorvägsraksträckan. (JA)


80.

Rufus Wainwright – Devils and Angels (Hatred)

En av världens bästa röster är tillbaka med buller samt bång. (RB)


79.

Creeper – Be My End

Be My End för tankarna till My Chemical Romances toppar på The Black Parade. Underskatta aldrig One Tree Hillsk tonårsnostalgi. (JA)


78.

Leoparden – Hoyt Oppe

Om någon har letat efter luckan ”ett sexigt Electric Banana Band” i marknaden så får jag tyvärr meddela att norske Leoparden sedan något år har täppt igen det Klasse Möllberg-formade hålet. (TCM)


77.

Christine and the Queens – People, I’ve been sad

Om man är ledsen på funkig franska, då är man verkligen ledsen. (TCM)


76.

New Order – Be a Rebel

Att New Order släppte en bra och trallvänlig singel i år slår inte faktumet att det makalösa samlingsalbumet Substance återigen finns på bandets Spotify efter fem års frånvaro. (JA)


75.

India Jordan – For You

Blundar man tillräckligt hårt när man lyssnar på India Jordans filterdisco så är ens fötter plötsligt placerade på ett klistrigt dansgolv 1998 och dj:n i blå solglasögon har glömt trycka på ”master tempo”-knappen på mixerbordet. (TCM)


74.

Matt Berninger – Oh Dearie

The National-frontmannen Matt Berningers första soloprojekt låter väldigt mycket som, tja, The National. Om bandet hade spelat in en tio låtar långt, rödvinstint unplugged-set i en vindpinad timmerstuga. Lågmält, avskalat och, för att vara Berninger, förvånansvärt opretentiöst. (JÅ)


73.

Oneohtrix Point Never – No Nightmares

Att ett samarbete som tog avstamp i stresschocken Uncut Gems skulle resultera i den här ambienta badbomben från The Weeknd och Oneahtrix Point Never trodde man inte. (TCM)


72.

Grant – Hell Yes, I’m Betting On You (Kimchii Remix)

Sveriges starkaste popröst i en fint Robyn-doftande 90-talshouseskrud. (TCM)


71.

Viagra Boys – Ain't Nice

Känner du inte ett akut behov av att halsa starksprit direkt ur flaskan och spontantatuera dig i Rågsved efter att ha lyssnat störningsjourshögt på Ain't Nice så är det dig det är fel på, inte mig. (JÅ)


70.

Linn Koch-Emmery – Hologram Love

Poprock-esset Linn Koch-Emmery har ett så tydligt låtskrivar-DNA att det hörs direkt att det är en Koch-Emmery-refräng. Pärlan Hologram Love har Koch-Emmerys bästa refräng hittills. (JA)


69.

Bonobo – Heartbreak

Är det en visselpipa du har i munnen, eller är du bara glad över att det fortfarande görs så här dum och glad dansmusik? (TCM)


68.

Dogleg – Kawasaki Backflip

Årets bästa röj kom från rockstaden Detroit. (JA)


67.

HIRA – Unreal

I stället för att släppa egen – extremt efterlängtad – musik så ägnar Jai och A.K Paul dagarna åt att släppa andra artister på sitt skivbolag, där villkoret för de signade artisterna verkar vara att de ska låta som en (med vetenskaplig noggrannhet framtagen) kopia av brödraparets musik. Och det är ju också bra. (TCM)


66.

Avantgardet – Framåt Habibi

Framåt, med hjärtat utanpå, Rasmus Arvidsson. (JA)


65.

Thundercat – Black Qualls

Det trodde man inte när Donald Glover tog över internet med This is America för ett par år sen, att han skulle komma in och fördärva det mjuka funkmys som Thundercat, Steve Arrington och Steve Lacy kokat ihop. (TCM)


64.

Phoenix – Identical

Soundtracket från årets bästa film On The Rocks, regisserad av Phoenix-sångarens fru Sofia Coppola. (RB)


63.

Yves Tumor – Gospel For a New Century

Det var inte den experimentella avantgarde-rockaren Yves Tumor som man hade satsat pengar på skulle göra det mest effektiva oktagon-introt sen (den ganska usla) Oasis-avkomman Beady Eye släppte (den fullkomligt briljanta) Flick of The Finger för sju år sen. Men nu blev det så. (TCM)


62.

Hanna Järver – a p o c a l y p s e

P a n g a r e. (TCM)


61.

The Weather Station – Robber

Århundradets rån. (JÅ)


60.

Grouplove – Deleter

Superdansanta Deleter är en sorts Supergrass – Alright 2.0 för 2020-talet. (JA)


59.

Blinkie – What You Want

Första kommentaren till videon på Youtube: ”I'm a 65 year year old grandma i still love stuff that excites my ears”. Tänker på den kommentaren när jag och min 10-åring sittdansar i bilen på väg till träning. Blinkie är inget för låg volym eller taskiga högtalare. Det här är underbar brittisk hållkäften-house som kan trolla fram moves in vilka ben som helst. (KS)


58.

Jason Isbell – St Peters Autograph 

Jason Isbell fortsätter att cementera sin roll som räddaren av americana, sju år efter mästerverket Southeastern. St Peters Autograph är en välbehövlig påminnelse om forna Cover me up-dagar. (JÅ)


57.

Kelly Lee Owens – Jeanette

Walesiska Kelly Lee Owens gör bitterljuv klubbmusik som bland annat samplar ljudet av glaciaris som smälter. Musik att må skit till. (TCM)


56.

Christian Kjellvander – Process of Pyoneers

Sveriges svar på Nick Cave fortsätter att tänka utanför den välbekanta americana-boxen. Hymnliknande Process of Pyoneers är nervig och kompromisslös karantänrock av bästa sort. (JÅ)


55.

Dream Wife – Old Flame

Dream Wife, Londons svar på Dolores Haze fast bättre, tonade ner aggressiviteten från briljanta självbetitlade debutskivan från 2018 och telemarksvängde mot ett mer poporienterat och kommersiellt sound. En personlig besvikelse på det stora hela, även om Old Flame är en mycket bra poplåt. (JA)


54.

James Blake – You're Too Precious

Sedan James Blake släppte sitt debutalbum för snart tio år sedan har han haft en regelbunden placering i mina spellistor. You’re Too Precious är en som en vaggvisa i en skräckfilm, fast på ett bra sätt. James Blake tar klyschan ”rösten är instrumentet” till nästa nivå. För honom finns noll begränsningar eller regler för hur sången ska användas. (KS)


53.

Rolling Blackouts Coastal Fever – She's There

Australiensiska gitarrninjorna i Rolling Blackouts Coastal Fever låter i sina bästa stunder som ett R.E.M. för 20-talet. (JA)


52.

070 Shake – Guilty Conscience

Danielle Balbuena är begåvad med en djup, meditativ röst och konsten att innovativt använda autotuneknappen. Koppla på suggestiva syntslingor och knepiga beats och låtarna är ett soundtrack för att åka bil genom en nedstängd stad. Det här är årets bästa debutalbum och en anledning till att längta efter att konserterna kommer igång igen. (KS)


51.

David Guetta & Sia – Let's Love

Hatten av för Linkedingenerationens favoritproducent David Guetta. Sia skickade en ballad men David Guetta tycker bättre om att dansa. Resultatet, Let's Love, har en klar vibb av Pat BenatarS Love is a Battlefield, en av 1980-talets bästa låtar. Mer Sia under 2021 är en nyårsönskning. (KS)


50.

Jamie XX – Idontknow

En Flygande Jacob till återkomst. (TCM)


49.

Porridge Radio – Sweet

Låtens snygga loud-quiet-loud-struktur gör att desperationen i Dana Margolins röst känns ännu mer. (JA)


48.

Omar S – Sky Train

Den älskvärt trulige Detroit-legendaren gjorde årets finaste hiss-r’n’b. (TCM)


47.

Róisín Murphy – Simulation

Róisín Murphys mullrande disco är det främsta beviset jag har hört för att all musik borde arbetas på i ett decennium innan den släpps. (TCM)


46.

Bruce Springsteen – If I Was The Priest

En låt från 70-talet när Bruce Springsteen var som bäst (i alla fall snyggast) som han dammat av och kastat in på senaste albumet Letter to You. (RB)


45.

Touché Amoré – Limelight

Lager på lager-rock som känns in i hjärtat. (JA)


44.

Bon Iver – Auatc

Hörde vi Springsteen på kör? (JÅ)

43.

Sault – Wildfires

Det finns något banbrytande med Sault. Men inte ens The Guardian – som utsåg deras senaste album till årets bästa – vet vilka som ligger bakom Sault. Ingen sajt, inga konton på sociala medier. Inte heller på Spotify berättas några detaljer om det hyllade, mystiska projektet. Intäkterna går till välgörenhet. Pengar och berömmelse? Inte här. (KS)

42.

Protomartyr – Processed By The Boys

Kakofonisk post-punkperfektion med årets skivomslag. (JA)


41.

Bicep – Apricots

I väntan på att Bicep ska släppa sitt andra album den 22 januari kom låten Apricots, en hint om vart den brittiska DJ-duon är på väg. Malande och drömsk med tydliga afrikanska influenser. Ser att den kan spelas på varenda efterfester, när man nu kan ha det igen. (KS)


40.

Arlo Parks – Caroline

20-åriga underbarnet Arlo Parks från västra London fortsätter att leverera skarpsynt neosoul för 00-generationen. (JÅ)


39.

Future Islands – For Sure

Future Islands patenterade syntpop fortsätter att locka till fuldans. (JÅ)


38.

Terra – Underbara saker kommer hända oss

Ser ingen anledning att sluta driva tesen att göteborgarna i Terra är Sveriges mest underskattade rockband efter årets fullträff med albumet och LÅTEN Underbara saker kommer hända oss. (JA)


37.

Chris Stapleton – Cold

Ingen sjunger svulstiga soulballader som outlawcountrykungen Chris Stapleton. Årets hjärtekrossaranthem. (JÅ)


36.

Rhye – Black Rain

Skolade i klassisk musik trycker den dansk-kanadensiska duon Rhye fram sitt karakteristiska sound. Det blir ett slags släpande easy-listening som fungerar lika bra på en mäklarvisning av en vindsvåning som i lurarna på en tom tunnelbana. Släpper sitt fjärde album i januari och det vet vi redan nu att det kommer gå på repeat. (KS)


35.

Drake, Lil Durk – Laugh Now, Cry Later

Årets mest genomkommersialiserade mys. (TCM)


34.

Swamp Dogg – Sleeping Without You is a Dragg

Swamp Dogg, eller Jerry Williams Jr som han egentligen heter, har varit verksam sedan 60-talet men har antagligen aldrig låtit bättre än nu. Plattan Sorry you couldn’t make it är som ett vykort från en svunnen tid. En sympatisk korsbefruktning av varm soul och skitig country, med gästartister som Justin Vernon (Bon Iver) och John Prine som grädde på moonshine-moset. (JÅ)


33.

Kite – Teenage Bliss

En mäktig syntslinga som borde göra New Order avundsjuka. Kites bästa låt hittills? (JA)


32.

Caribou – New Jade

R’n’b iklädd flamenco-klänning, filterhouse eller new age-musik: Oavsett vilken genre han gav sig på så skrev Dan Snaith även denna gång årets vackraste melodier. (TCM)


31.

Tame Impala – Lost In Yesterday

Även om Kevin Parkers signum är trumproduktionen – en av årets nördmysigaste Youtube-videos är när han listar sina favorittrumljud – har några av hans bästa låtar (The Less I Know The Better, Elephant och Mind Mischief) byggts kring en svängig och högt mixad basgång. Lost In Yesterday på senaste plattan The Slow Rush sållar sig till nämnda låtar. (JA)


30.

Haim – Gasoline

Även om ingen verkar hålla med mig om det, så är det en obekväm sanning är att Haims senaste album är lite… mediokert. Eller så är det bara så att 2020 behövde en större dos softrock än vad den kroniskt briljanta syskontrion denna gång var sugna på att leverera. (TCM)


29.

Machine Gun Kelly – Bloody Valentine

Eminems antagonist Machine Gun Kelly anlitade Travis Barker, fortfarande en av världens mest briljanta trummisar, som producent och skinnslaktare och släppte ett album med överraskande nog bara amerikanska pop-punklåtar. Bloody Valentine är en Blink-182-hyllning där Machine Gun Kelly är riktigt bra – men där Travis Barkers trumspel är ännu bättre. (JA)


28.

Four Tet – Romantics

Kieran Hebdens album anlände nästan exakt samtidigt som världen stängde ner, och sällan har väl en albumrelease haft sådan tajming. Hela albumet, men i synnerhet den överjordiskt stillsamma Romantics, lät som att få massage inifrån – om inte massage hade varit obekvämt och gjort skitont, det vill säga. (TCM)


27.

Angie McMahon, Leif Vollebekk – If You Call

En av pissåret 2020:s allra finaste kärleksballader. Snart vänder det. (JÅ)


26.

Temples – Paraphernalia

Brittiska Temples visade återigen att de är bäst i världen på pop-psykedelisk Disney-disco. (JA)


25.

Kanye West – Wash Us In The Blood

En elektrisk chock som lät som om 2013 års Yeezus var på väg att återuppstå. Sen ballade allt, i vanlig ordning, ur. (TCM)


24.

Idles – Grounds

Ett åskmoln man aldrig vill ska sluta dåna. (JA)


23.

London Grammar – Californian Soil

Hypnotisk, nästan filmisk, indiepoplunk som lovar gott inför det emotsedda fullängdsalbumet med samma namn. (JÅ)


22.

Fontaines D.C. – A Lucid Dream

Irländarna i Grammy-nominerade Fontaines D.C. är bäst i världen på rytmisk pratsång just nu. (JA)


21.

Mwuana – Loverman

Även om Mwuana har rört sig längre in i popens värld (uptempo och dansant) finns det en tydlig röd tråd från debuten 2015: Knivskarp timing, slingor som fäster och en basgång som rullar fram lika bra som de innovativa låttexterna. En av Sveriges mest intressanta artister har tagit steget från lovande till etablerad. (KS)


20.

Blossoms – If You Think This is Real Life

Min typ av perfekt poplåt. (JA)


19.

Car Seat Headrest – There Must Be More Than Blood

Förutspådde CSH:s Will Toledo corona? Nja, men han bestämde sig för att dölja sitt ansikte och gå ut med en lång skrivelse att hans nya artistidentet numera är gasmasksutsmyckade karaktären ”Trait” ett par månader innan corona bröt ut. På (alltför) experimentella albumet Making a Door Less Open var CSH som bäst de få gånger de lät som gamla CSH. (JA)


18.

Jay Electronica – Fruits Of The Spirit

Den mytomspunna Jay Electronica var i år plötsligt tillbaka på riktigt och är – faktiskt! – exakt lika bra som man hade hoppats på. Vackra samplingar och beslöjade textrader (och oväntat mycket hjälp från den pånyttfödde Jay-Z) räcker faktiskt gott även för de som längtat i över ett decennium. (TCM)


17.

Bicep – Atlas

Biceps vana att spela osläppta låtar som sätter dansmusikentusiasters huvuden och Shazam-appar i brand innan de ens har fått ett namn är en tradition som bör vårdas ömt. (TCM)


16.

Romy – Lifetime

Som att åka bergochdalbana genom 90-talets mest glittrande dansgolv. (TCM)


15.

Dehd – No Time

Årets indieplatta för mig var Dehds Flower of Devotion. Det flirtas med Velvet Underground, Jesus and Mary Chain och till och med Roy Orbinson. Samtidigt som de lyckas får runt ett unikt sound av alla referenserna. Egentligen helt omöjligt att välja en låt från albumet, men börja med lekfulla No Time. (JA)


14.

Bob Dylan – Key West (Philosopher Pirate)

Finalen på Bob Dylans trettionionde album Rough and Rowdy Ways är en långsam promenad runt Hemingways gamla hemtrakter i Florida. Tio minuter lång men ändå inte skivans längsta spår. (RB)


13.

Håkan Hellström – Alla drömmar är uppfyllda

The Whos Baba O’Riley möter Teddybears Cobrastyle i ett muskelrockstycke skrivet för ett fyrfaldigt fullsatt Ullevi. Låten hade klättrar ytterligare på listan om det inte vore för raden “Jag tajtar till din käft, brother”. (RB)


12.

Courtney Marie Andrews - If I Told

Den kanske finaste stunden på finstämda skilsmässoskivan Old Flowers. En vemodig och sparsmakad countryballad om bitterljuva minnen som stannar kvar långt efter att gitarrerna tystnat. (JÅ)


11.

The Strokes – Bad Decisions

Smakfullt lån av melodin från Billy Idols band Generation-X panglåt Dancing With Myself, där Billy Idol till och med krediterades som en av låtkrivarna till Bad Decisions. 2020 var året Julian Casablancas et al. släppte sin bästa låt sedan 2011 års superlåt Under Cover of Darkness.  (JA)


10.

Jonathan Johansson – 7 april

I intervjun i Café tidigare i år funderade Jonathan Johansson på om han var en dålig låtskrivare eftersom hans budskap i låtarna Rosa himmel och Aldrig ensam inte gick fram till de som gifter sig till låten eller gråter till dem på Lollapalooza. Låten 7 april är kanske ett undantag – nerven och oron efter terrorattacken på Drottninggatan känns så tydligt att man nästan tappar andan. Med det sagt är det ju inte förbjudet att spela den på en förfest. (KS)


9.

Adrianne Lenker – Anything

Ett omsorgsfullt vävt tyngdtäcke till låt. (TCM)


8.

Fiona Apple – I Want You to Love Me

USA:s motsvarighet till Jakob Hellman (nåja, verkligen) har under 2000-talet släppt ett nytt album med 7-8 års mellanrum. 2020 var hon tillbaka med besked. Hon spelar pianot på Dylan-låten Murder Most Foul, men framförallt släppte hon Fetch The Bolt Cutters – hennes tredje albumsläpp under 20-talet och också hennes bästa. Spirituella kärlekslåten I Want You to Love Me är en uppvisning i nerv, där Apples röst spricker så snyggt att gåshuden inte låter vänta på sig. (JA)


7.

Khruangbin – Time (You and I)

Föreställer mig hur många gånger Khruangbin hade namncheckats på Trädgården under sommaren om det inte vore för pandemin. Kanske inte på samma nivå som Mac DeMarco sommaren 2016, men nära. Var var vi? Just det. Hipsterfavoriterna släppte årets kanske bästa platta för hemmajobbsbruk. En trivsam ambient bakgrundskuliss där Time (You and I) sticker ut som bäst. (JA)


6.

Freddie Gibbs feat. Tyler, The Creator – Something To Rap About

Inte bara en av årets bästa låtar, även ett av årets snyggaste omslag. (RB)


5.

Tame Impala – Breathe Deeper

Kevin Parker fortsätter ta nya och spretiga steg men låter alltid enbart som sig själv. Denna gång: batikpop med acidsyntar. (TCM)


4.

Hurula – Jehova

Nytt år och en ny Hurula-skiva med tusch på maxbetyg. På senaste skivan Jehova är just titelspåret plattans bästa låt, trots mördande konkurrens. Ja, Jehova är till och med en av Luleå-sonens bästa låtar någonsin – i alla fall om jag ska gå på känslan efter den närmast frireligiösa upplevelsen som det var att se Hurulas releasespelning i oktober. Synd bara att det kommer att dröja innan andra får uppleva att Jehova dessutom mycket väl kan vara Robert Hurulas allra bästa live-låt. (JA)


3.

Phoebe Bridgers – Garden Song

Indiesensationen Phoebe Bridgers är som covid-vaccin för öronen. Drömska Garden Song är melankolisk och underfundig emo-folk när den är som allra bäst. (JÅ)


2.

Megan Thee Stallion, Cardi B – WAP

Motivering överflödig. (TCM)


1.

Bleachers (feat. Bruce Springsteen) – Chinatown

Årets bästa låt kom sent! Episka 80-talsdoftande toner från hitmakaren Jack Antonoff och hans indieprojekt Bleachers med gästspel av Jack Antonoffs granne i New Jersey. Redan en klassiker! (RB)

Här hittar du Spotify-spellistan med 2020 års 100 bästa låtar!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2020-12-11 19:00